Alldeles för få påkopplade då Västerås åkte på en ny käftsmäll på hemmaplan mot Örebro

VIK föll med huvudet före. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Först och främst, trots 2-5 hemma mot Örebro: Hoppet lever otroligt nog ännu för VIK. Detta tack var Djurgårdens sena mål hemma mot Rögle. Så om VIK samlar ihop sig och vinner fyra raka är SHL-kontraktet klart. Därför bör vi vänta med motorsågen.

Men återigen kom VIK ut platta inför hemmapubliken. Att göra sådana bedrövliga starter i tre av fyra hemmamatcher kräver en haverikommission efter säsongen om man nu missar SHL.

Det började ju så bra! FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Trots att VIK gjorde första målet efter en elegant styrning av Fredrik Johansson efter 2,36 gick det käpprätt åt skogen.

Synd att Freddan var så ensam i att vara bäst när det gäller. Kanske ska Freddan lira i förstakedjan resten nu? FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

VIK försökte lira ut det mycket skickliga Örebro istället för att spela smartare och enklare. Då small det och Fransson var inte med tyvärr. Sondells 1-1 gick rakt emellan benskydden, inte bra.

Ekbohms 1-2 var en projektil i krysset. Men Aulins 1-3 var en ny mycket svag insats av Fransson mellan benskydden.

Sedan räddade Fransson en del men liksom hemma mot Rögle släppte Franssons två softisar.

McArdle är ständigt i ansiktet på motståndarna. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

I andra perioden var det något bättre och Freddan Johansson kunde elegant sätta 2-3 i slutet på andra, trots tidigare Örebrokontroll.

I sista perioden fick VIK faktiskt chansen med 3,5 power play. Men tyvärr som tidigare var det gummiklubbor, spagettiben och många pucktapp i dessa power play.

 Denna straff missade domarna, och domare Öhlund bad om ursäkt efteråt. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Den power play-ansvarige i VIK borde nästa skämmas, nu patetiska 10 % och dösist i kvalet och svaga 16,75 % i serien. Hade VIK haft ett normalt power play hade VIK utnyttjat och kvitterat på alla dessa chanser i tredje.

Istället kunde Örebros kontra sönder efter slarv av Mitell och sedan blev tröge Mitell rejälv stekt och hamnade på -3.

2-5 Örebro slut.

Sammanfattning

Det är surt att VIK ska möta Örebro redan i nästa omgång. Det kommer krävas en helt felfri VIK-insats för att det ska bli poäng. Örebro är helt enkelt nästan ett SHL-lag och det var bitvis klasskillnad i afton.

För chansen finns otroligt nog fortfarande. VIK har detta i egna händer. Men då måste mycket bli bättre.

Frisk måste lyfta sig två klasser till den tvåvägsback som ”utlovades”. Nu är ju Frisk så oerhört trött på isen. Vad kan felet vara egentligen?

Många är kritiska till Mitell och Helmersson. Men intet nytt under solen, vi har sedan länge vetat om deras svagheter och styrkor. Problemet är snarare att andra backar är så svaga att de får så oerhört med istid och blir trötta och då kommer misstagen.

Det är ju inte optimalt att ha två långsamma backar i samma par heller, men tidigare har Mariestadarna varit bra. Optimalt vore att ha dem som tredje backpar i ett lag som satsar stenhårt på SHL.

Laget skriker efter rörliga allroundbackar med spelsinne och skott, laget har knappt en enda sådan. Det finns ingen back som har förmågan att transportera pucken med fart och leverera någon offensiv farlighet. Emmerdahl har potential att bli en sådan back snart, men är inte riktigt där ännu offensivt.

Nu blir det så att de trötta och tröga backarna tvingar forwards som exempelvis McArdle, Romano och McGrath hämta puck långt ner och lita på soloraider. Det är synd att VIK inte kunde landa någon skridskostark back och istället la pengar på forwards och ytterligare en långsam back.

Williams har efter två bra matcher nu sett lite trött ut i två-tre matcher. Fagervall sa i VIASAT att helt enkelt att han inte har hunnit träna ikapp ännu. Lägg till en matchotränad McGrath utan kemi med omgivningen och en Caputi som har problem med ljumskarna och farten så har vi receptet på förstakedjans ”no-show”.

Fornataro har aldrig heller varit någon stor skridskoåkare och i afton var Hyka lite för valpig. Lindhagen har bra spelsinne men spelar på utsidan och har inte kraft eller modet att jobba in speciellt mycket i trafiken som exempelvis Bromé.

Återigen var tredje- och fjärdekedjan bäst i VIK, nästan sorgligt nog. Romano och McArdle försökte verkligen med hög fart.

På backsidan var det mycket magert. Frisk kladdade innan 1-2-målet, Mitell kladdade flera gånger vilket ledde till ÖHK-mål och Helmersson frångick grunderna på 2-mot-1 i slutet då han inte täckte bort passningsalternativet.

Lite oro för Fransson finns också efter fyra softisar insläppta på fyra hemmamatcher precis när det gäller så mycket. Det trodde man att vi skulle slippa med en rutinerad och inte nervös (?) förstekeeper. Kanske måste man satsa mer nästa år på en backup?

Mitell såg ruskigt trött ut och hade en ny svag match. Kanske måste man låta 33-åringen vila i nästa match och göra en chansning med superbegåvningen Linnarud som gjorde ett drömmål i sin andra allsvenska match efter bra fotarbete?

Kanske skulle man lyfta upp Freddan J i förstakedjan då Caputis ljumskar inte verkar tillåta mycket skridskoåkning? Kanske också vara tuffa och peta Frisk och ge Bromé en chans med Söderkvist på backen?

Nu försöker vi ladda om igen. Det tar verkligen på kroppen alla dessa käftsmällar på hemmaplan…

Västerås tre stjärnor:

1. Freddan Johansson – Precis när det gällde som mest gjorde Freddan två klassmål. Tyvärr för ensam att persa denna match.

2. Tony Romano – Borde kanske ha slängt sig och täckt bort Sondells 1-1-puck, men annars mycket snabb och försökte utmana.

3. Kenndal McArdle – Som Romano spelar Kenndal med hjärta och passion. Dessa två bör man försöka plita på nya kontrakt med.