Den stora kultur- och ledarskapsluckan i Västerås offensiv måste på sikt täppas till

Fredrik Johansson saknas som ledarfigur och offensiv kulturbärare… FOTO: FREDRIK LYCKEDAHL

Anders Karlsson (aka Kelson) skrev en mycket bra och läsvärd artikel på Gurkburken. Den slår huvudet på spiken och handlar om att VIK idag tyvärr inte har några offensiv ledartyper som övriga laget kan följa. Samma dag ser man att Dennis Rasmussen förlängt två år med Växjö Lakers. Med lite distans svider det ju fruktansvärt att se en sådan som Rasmussen tvingas spela i Växjö istället för VIK. Men det är ju förståeligt så klart under rådande omständigheter.

Samtidigt ser vi att Patrik Berglund och Mikael Backlund går bra i NHL. Nästan alla andra lovande forwards som lirat i VIK J20 de senaste åren som Jonas Pontusson, Oskar Lundberg, Mikael Adamsson, Emil Wahlberg, Fredrik Näslund och Eddie Davidsson är produktiva i ettan. (Men är det kanske inte läge att bjuda in alla dessa ”Västeråskillar” till en tryout till nästa år?)

Man kan säga att VIK har haft lite otur i att antingen har de spelare man fått fram ur J20 varit alldeles för bra eller lite för veka för att vara drivande spelare i Allsvenskan. Precis när VIK hade behövts en hemvävd stomme att bygga offensiven kring när den gyllende generationen födda på 60- och 70-talen som Stefan Hellkvist och Patrik Juhlin lade av.

Se vilken nytta BIK Karlskoga har med Daniel Wessner och Kristofer Näslund. Offensiva ledartyper med karaktär som är på plats varje kväll med en massa säsonger i BIK.

Marcus Söderkvist är forward men trots detta en defensiv kulturbärare. VIK saknar verkligen en offensiv kulturbärare… FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Defensivt har man ju precis som Anders Karlsson skriver kulturbärarna Marcus Söderkvist och Andreas Lindh och mycket riktigt är VIK:s defensiv bra. Synd att dessa två är så begränsade offensivt.

Det närmsta offensiv kulturbärare man har bland dagens forwards är Fredrik Johansson (från Göteborg men ändå) som kunde blivit något av en offensiv ledaregestalt efter en massa år i VIK. Dessutom gjorde Johansson en otroligt bra säsong senast han var frisk. Johansson fick också ett treårskontrakt av Niklas Johansson innan skadorna kom. Men kanske kan Johansson skriva ett bra sista kapitel i hockeykarriären och lyfta VIK känslomässigt.

Annars finns det tyvärr ingen ”quick fix”. Spelare som Sebastian Meijer, Kalle Olsson och Markus Ljungh kunde varit något av kulturbärare men av olika anledningar är de inte kvar. På sikt kanske Mikael Frycklund och Kevin Weiskog, som både sitter på treårskontrakt, kan bli kulturbärare på forwardssidan. Hoppas verkligen man kommer ha tålamod med dem och även Markus Kinisjärvi – som har mycket bra karaktär.

Visst hopp finns ju kring mycket offensivt begåvade Marcus Eriksson. ”Lill-Firsov” sitter på första året i ett treårskontrakt och kan utvecklas till en ledargestalt offensivt om allt kommer falla ut som planerat. Vi får hoppas att Eriksson trivs i Västerås och inte får hemlängtan till Norrköping. Det handlar om att skapa en miljö på och vid sidan av isen som får spelare att vilja stanna och leverera.

Man kan ju även satsa på att ge en sådan som Matt Fornataro ett längre kontrakt – man ser ju vad Jared Aulin betyder för Örebro då han blivit varm i kläderna. Men då måste man verkligen ha koll på karaktären – vi har ju sett problemen med flerårskontrakt för veteraner. Dave Lundbohm, Mikael Zettergren och nu riskerar även Kenneth Bergquist att bli en Lundbohm 2.0 inför sista året i kontraktet nästa år.

Marcus Söderkvist och Andreas Lindh är dessutom inte purunga. Stora utmaningar väntar klubben de närmsta åren. Vilka ska leda laget offensivt och defensivt mot 2020?