Gästinlägg: Inför nästa säsong – spelsystem efter förutsättningar

Centralen fick en ny möjlighet om att publicera ytterligare ett intressant gästinlägg från Jörgen Stenmark:

VIK har en turbulent säsong bakom sig, både avseende den sportsliga delen och hanteringen av ekonomin. Nu då det ekonomiska debaclet ser ut att kunna lösa sig genom sponsorers och supportrars välvilja så börjar det bli dags att blicka framåt. En ny konstellation av två sportchefer är på plats, Appelgren och Zetterberg. Kommer VIK att byta inriktning till ett mer klassiskt spelsystem då Appelgren är en av två sportchefer?

I mitt förra gästinlägg på VIK Fan Central så diskuterade jag omkring det spelsystem som föreningen valt sedan Mats Waltin var tränare för laget. VIKs förmåga defensivt och offensivt dvs hur många röda respektive gröna avslut skapar och förhindrar laget under en match, samt om det valda spelsystemet var anpassat för dåvarande spelarmaterial? Jag kommer i detta inlägg försöka delge tankar på hur man kan förändra spelsystemet så att det blir anpassat till spelarmaterial och förändrade förutsättningar, både avseende förändrade regler och minskad spelarbudget.

VIKs offensiv i spel fem mot fem har för det mesta varit undermålig i alla år sedan man införde ett spelsystem med extrem överbelastning, med en grundsyn där defensiven har högsta prioritet. Huvudorsaker bakom den undermåliga offensiven i fem mot fem:

• Den djupa grunduppställningen genom det defensiva arbetet i egen zon, där endast en forward har grundposition högre upp i planen nära blålinjen.

• De utökade måtten av försvarszon genom uppflyttningen av blålinjerna skapar ofta ett ”långt lag” med glapp mellan den ensamma forwarden med hög grundposition i egen zon, där de fyra medspelarna ofta kan befinna sig längs med/bakom den förlängda mållinjen. Detta ger dåliga förutsättningar för snabba spelvändningar där flera spelare kommer samlat.

• Spelsystemet med extrem överbelastning i defensiven, men även offensiven, är fysiskt krävande. Det hårda jobbet i defensiven ger tröttare spelare då man skall skapa röda avslut i offensiven, ofta har man varit tvungen att ”dumpa” pucken ner i anfallszon för att sedan åka och byta då man erövrat pucken efter hårt jobb i defensiven.

• När laget erövrat pucken och gått anfall så har man för det mesta mött ett samlat motståndarlag som skär av fria isytor, varpå man blivit tvingade att spela pucken runt en samlad försvarsbox, sarghörn <-> back <-> back <-> sarghörn.

Ett mer klassikt spelsystem ger förutsättningar för att hantera dessa orsaker till den undermåliga offensiven i spel fem mot fem.

Grunduppställningen i defensiven i egen zon är i princip en stor ”femmanna-box” där varje spelare ansvarar för sin motståndare dvs markering man mot man. När motståndarna anfaller är grundläget att hålla motståndarna på utsidan av boxen, där centern i grundläget skall hjälpa backen vid ”puck-sidan”. Detta gör att alla spelare oftast är rättvända med motståndaren framför sig, istället för att man som med överbelastningen kunde tappa position eller ”missa” en motståndare bakom ryggen.

Ett mer klassiskt spelsystem är mindre krävande i defensiv zon sett till följande faktorer, samspelet mellan spelarna, att inneha rätt position i förhållande till motståndare, det fysiska jobbet, samt att det är enklare att styra motståndarnas offensiv. Det såg man under VIKs sista matcher i serien då t.ex. en back som Hampus Larsson, som tidigare under säsongen stått för enkla misstag, spelade bättre och agerade med mer trygghet i trängda situationer i egen zon.

Det finns två forwards ”lediga” som kan hålla sin motståndarback, då en back alltid håller positionen framför egen målvakt. Vid aktiv ”checking” mot backen så kan pucken ”stjälas” av en forward då läge uppstår. Då båda forwards står högre upp i plan, istället för att en har position framför mål som det var med överbelastningen, skapas bra förutsättningar för snabba spelvändningar och fria ytor, tack vare den defensiva grunduppställningen.

Exempel på dessa förutsättningar för spelvändningar har vi sett både i VIKs sista matcher mot IKO och LIF, samt i kvalmatcherna till SHL där KHK och LIF utnyttjat detta i sina respektive matchserier. När en press skapas i offensiv zon så finns det bättre förutsättningar då spelarna inte är lika trötta av ett hårt jobb i defensiven. Ett klassiskt spelsystem blir lite mera statiskt sett till sin grunduppställning, men fortfarande måste alla spelare jobba ”aktivt” utifrån sin grundposition. I ett mer klassiskt spelsystem täcker man oftast en mindre yta, samt att det blir mera ”pauser” i spelet då färre ”checkar” samtidigt mot motståndare med puck.

Vilka spelare behöver då VIK till nästa säsong med ett mer klassiskt spelsystem och vilken nivå behöver de inneha? Målvakten behöver vara av absolut toppnivå, det är den position där de största pengarna skall läggas då den positionen utgör grunden för den defensiva grunduppställningen. Det skall vara en målvaktstyp med förmågan att alltid se pucken fast spelare ligger i skottlinjen, vilket blir fallet i ett mer klassikt spelsystem.

Utespelare, backar, forwards och centrar behöver besitta grundegenskaper som, lagspelare med tålamod och disciplin, att ta smarta beslut kan tränas upp via lagledning. Det är bra om backarna kan läsa spelet bra i defensiven för att kunna ha rätt position i förhållande till motståndare, men gällande passningsförmåga så räcker det för de flesta av backarna om man kan få iväg en hyfsad förstapass till närmsta forward.

De flesta forwards bör ha en bra skridskoåkning och handledsskott, men det ställs inte samma höga krav på individuell skicklighet i offensiven för att kunna hantera små ytor i anfallszon t.ex. ”start/stop-förmåga” och ”split-vision”, detta då fler lägen med mer tid och större ytor uppstår i snabba spelvändningar.

I den moderna ishockeyn krävs fart, spelsinne och även ”smarthet” för att överraska och skapa misstag hos sina motståndare. De flesta farliga lägen och röda avslut i spelet fem mot fem skapas då man erövrat pucken och snabbt vänder spelet vid blålinjerna, vid defensiv- eller offensiv zon. Det är mindre krävande att bygga ett bra lagspel och skapa dessa lägen vid blålinjerna med ett mera klassiskt spelsystem, för att därigenom skapa sig möjligheter att göra mål, samt att förhindra mål. Det går att bygga ett relativt billigt och bra ”lag” med en blandning av juniorer, toppspelare från division 1, spelare av god Allsvensk nivå, ett par lån från SHL, samt 2-3 toppspelare med kompetens för en 2-3 kedja i SHL.

Hur den totala fördelningen av spelare blir beror som alltid på de ekonomiska förutsättningarna för spelarbudgeten. Min syn och många andras är att ett mer klassiskt spelsystem, där man genom tålamod och ”smartness” balanserar ”checking” och styrspel under matchens gång är mindre krävande och skapar bättre förutsättningar för att förhindra- och skapa röda avslut. Leksand överraskade alla och tog sig upp till SHL genom att slå ut Modo. Ett Modo där de flesta spelare är individuellt skickligare än spelarna i Leksand. Leksand som spelar mer klassikt hade en toppmålvakt i Haukeland, spelade efter förmåga och för varandra, höll ihop laget, var för det mesta disciplinerade och smarta, försökte alltid vända spelet snabbt då tillfälle gavs och snabbt flytta pucken mellan varandra.

Om förutsättningar ges så går det går att bygga ett bra ”lag” som når framgång, med individuellt mindre skickliga spelare, beroende av vilket spelsystem man väljer.

Skrivet av Jörgen Stenmark