Långläsning med Christer Olsson: ”Så länge jag känner att jag har spelarnas uppmärksamhet och energi driver det mig att komma nästa dag”

 

Undertecknad fick som bekant kliva rakt in i hjärtat av VIK:s verksamhet då Christer Olsson bjöd in till sitt kontor i direkt anslutning till omklädningsrummet. Det blev ett två timmars samtal med VIK-coachen. Nedan följer egna frågor blandat med läsarfrågor inför Västervik ikväll.

– Känns bra att William Wikman är tillbaka. Han är mångsidig och går i kedja med Jellvert och Gråhns, säger Christer Olsson från bussen till Västervik. Gråhns och Wikman har funnit en kemi. Ikväll vill vi ta pucken framåt och försöka vara aggressiva men samtidigt balanserade.

Hur känner du personligen just nu?

– Det är en tuff situation alltså. Men jag tycker inte att jag har energitapp. Jag visste att det skulle bli en tuff mental resa och process när jag gick in i det här. Men pratar vi nuläge så mår ingen som håller på, eller jobbar för, VIK bra. Samtidigt finns det i bakhuvudet hur otroligt häftigt det skulle vara om vi fick styr på detta i en hockeystad som Västerås. Det var därför jag valde det här jobbet.

– Vi söker med alla medel vi kan att hitta en väg ur det här. Så länge jag känner att jag har spelarnas uppmärksamhet och energi driver det mig att komma nästa dag. Det är ett skarpt läge, men jag kan inte säga att jag har låg energi eller att jag mår dåligt, så att min dag inte existerar eller så. Jag känner energi och jag är fokuserad på uppgiften.

31 matcher in nu, vad är din övergripande analys?

– Vi går ju i den här säsongen med våra förutsättningar. Man frågar sig vad som är möjligt med denna trupp. Inne i gruppen har vi visioner och drömmar kring vad som är möjligt.

– Vi får ju en tuff start där vi förlorar jämna matcher och får aldrig riktigt känna det här positiva och bli belönad av att du gör rätt saker.

– Sen, från början, måste gruppdynamiken sätta sig, börja känna varandra. Det är ju en helt ny fas med nya tränare och unga spelare som ska upp. Detta samtidigt som spelare som varit här får nya roller, spelare som kanske spelat andrafiolen när importerna var här. Alltså har det varit flera olika faser som skulle sättas ihop.

– Någonstans runt omgång elva började det sätta sig för oss. Vi blev stabila över en period och släppte in väldigt lite mål, var hade ett försvarsspel som var tryggt. Men vi gjorde inte mycket mål och där började vi fundera på hur vi skulle göra mera mål.

– Detta samtidigt som Henke (Lundberg) gick sönder och ”Pajen” (Markus Persson) spelade fast han egentligen inte skulle. ”Pajen” gick sönder redan på försäsongen. Man har ju hans match mot Salavat på näthinnan, då ryssarna hängde på honom men inte kunde stoppa honom, säger Christer och suckar lite.

– Men vi hamnar i baksätet redan från start med en poäng på sex matcher. Dock, därifrån tycker jag gruppen hittar någonting och vi äter oss sakta tillbaka, jag tror vi var nia som bäst. Men sen gick som sagt Henke sönder och missade tre veckor och Anton Öhman gick tillbaka till Skellefteå. Efter ett tag tar vi in Simon Karlsson och han spelar några matcher innan han skadar sig. Johan Jonsson missar flera veckor. Då måste vi ersätta dessa, vad får man för kvalitet på ersättarna?

Christer kommer in på att analysen blev att vi måste försöka göra mera mål.

– Vi försökte spela mer aggressivt och erövra pucken tidigare i banan, och vi gör mer mål, men släpper också mer nu. Vi har blivit mer utspridda i jakten mot fler mål i 5-mot-5

Christer visar sedan en matris med alla femmatcherssegment. Tittar vi på sista fem har box play legat under ofattbara 50 %, samtidigt har man gjort flest mål under denna period jämfört med tidigare femmatcherssegment.

– Vår akilleshäl har varit att när en bit funkat så har någon annan bit, som tidigare funkat, fallerat. Hur som helst ser vi att det finns potential, säger Christer och visar att från omgång sex har power play legat på 20-26 %, med en avstickare på 9 % under fem matcher.

– Men nu som läget är kommer vi ändra på tre-fyra saker i spelet som vi tror alla femmor ska klara. Men om bara tre i en femma klarar att spela aggressivt kanske de som faller ut ramen inte ska spela här mer, det är skarpt läge nu.

– Från början var det annorlunda med en ny grupp och många oerfarna. Då ville vi bygga någon form av trygghet så att spelarna kände ”jag får vara här, jag är en del av det här laget”. Då kunde vi inte skrämma folk genom att säga ”gör du inte detta så åker du ut”. Sen säger Christer i en bisats att man dessutom inte haft några andra att ta in.

– Men som sagt, nu har vi kommit till ett skede, att om vi ser att folk inte vill göra det vi tror de bör klara av, då kanske de inte kan spela här. För nu är vi i en annan del av processen.

– Vi måste veta nu och fråga spelarna: Är du, du och du med på detta?, säger Christer med eld i blicken.

Vi på sidan har ofta sett att när coacher väl vågar börja bänka de som ständigt faller ur ramen brukar saker förbättras. Varför har ni inte gjort det?

– Jag har ju spelat och coachat på hög nivå, och visst, om man kan det, så är det bra ibland. Givetvis kunde vi varit tuffare, men som matchcoach måste jag där och då tänka på om det verkligen blir bättre? Har vi en bra ersättare? Svårt då vi har så tunn trupp.

– Jag har haft ett rykte att vara hård mot spelarna. För några år sedan hade jag jättehöga krav på spelarna. Jag kände att jag var tvungen att jag behövde hjälp av en kille, då jag bara körde. Men jag tycker nu jag blivit en bättre ledare då jag kommunicerar bättre numera.

Men vi på läktaren har mycket mer förståelse om du kastar in en junior som gör juniormisstag i förmån för en veteran som gör upprepade misstag…

– Jag köper det resonemanget. Men vi måste tänka på till vilken miljö vi kastar in unga spelare. Nu är varje match så oerhört viktig med kniven på strupen. Det är en jäkla tuff miljö att kasta in August (Nilsson) och ”Höken” (Hercules Öhlander Horn). Man vill vara försiktig så man inte utsätter dem för något som bryter ner dem. Veteranerna måste visa vägen.

Hur tycker du veteranerna har klarat det?

Christer tänker efter innan han kommer in på att kaptenerna Fredrik Johansson, Stefan Gråhns och Eddie Davidsson ”varje dag gör så gott de kan att visa vägen”.

– Sen vet vi om att vi måste ut mer av etablerade spelare, och då blir din fråga: Hur ska du göra det?

Christer svarar själv på frågan:

– Vi pratar mycket om att vi måste byta bilder med varandra. Jag måste förstå spelarna och spelarna måste ju förstå vad vi vill få ut. Nu är vi i en situation där ingen kliver ut på isen med ett jättestort självförtroende. Vårt jobb nu, först och främst, när det blåser är ju att vi måste stötta spelarna.

– Och när grabbarna kämpar och sliter märker man att vi får support från läktaren. När ni märker att spelarna gjort allt kan man ibland köpa en förlust. Vi har känt stödet på läktaren då vi kämpat i motvind. Det var ju efter någon förlust när publiken ändå stannade kvar och stöttade laget efter slutsignal.

– När man har dåligt självförtroende kan det se ut som man inte tar i, då man åker på fel puckar och ändå kommer till båset helt slut.

Hur ville du själv som spelare få hjälp att komma ur svackor?

– När jag blev tränare utgick jag mycket ifrån vilka som stimulerade mig som spelare. Tränare som kom förberedda och med energi varje dag ville man göra allt för.

– Men nu när jag varit tränare har jag lärt mig med min erfarenhet att jag kan ju inte utgå från mig själv. Det sitter 22 individer där inne som tolkar mig på olika sätt: ”Är han glad, är han frustrerad, är han arg?”.

– Vissa går igång på vad jag säger och någon tar det på ett annat sätt. Därför blir det viktigt att tala med individer istället inför hela gruppen. Du måste in och försöka nå individen. 90-talisterna är annorlunda mot 80-talisterna och snart finns det inga 70-talister kvar som spelar. Men det är en jäkla skillnad på hur unga och gamla spelare tar feedback. Nuförtiden är det mer individualistiskt.

Vad är din grundläggande spelidé som tränare?

– Grundfilosofin… Jag har ju tränat olika lag, och det är ju lite beroende på vad man har för spelarmaterial. Jag var tränare i Klagenfurt och vann mästerskapet i Österrike med ett bra lag där vi hade ett presspel och kunde spela aggressivt samtidigt som vi var fantastiskt bra defensivt.

– Jag tog sedan över Innsbruck med ganska dåliga förutsättningar, tror de vunnit åtta matcher på två år. År 1 vann vi 22 matcher men då var vi tvungna att bygga med ett sådant jä-la solitt försvarsspel så att vi kunde ha chansen att vinna.

– Men i grund och botten vill du ju spela med press, du vill åka skridskor, ersätta varandra, komma tillbaka i mitten, ge understöd till backarna så man kan kliva fram och pressa. Gällande försvarsspel är det ju lite situationsanpassat. I vissa lägen är det givet med överbelastning men inte ”du ska ut till vilket pris som helst” så att man bara blir överspelad i hörnen.

– Tittar man på vårat lag har problemet varit att få stopp i spelet i egen zon. Men det menar jag att backarna kliver ut och ”pang” och så kommer nästa in och hämtar pucken och så kan vi gå iväg. Att vi inte fått till det har kanske varit det största problemet för oss, alltså att vinna puck snabbt i egen zon och kunna gå iväg.

– Då måste vi hitta ett sätt att vinna pucken. Vi har då försökt hitta ett sätt att komma ut med flera spelare än motståndarna i hörnen för att hjälpa den backen spelar mot puckföraren. Men det är ju balans i allting.

Christer visar sedan på video att ibland är det solklar överbelastning och ibland inte det. Coachen vill alltid säkra ytan framför mål och visar hur man rusade ut med tre man och lämnade ytan framför Lundberg då Timrå gjorde 1-1 senast.

– Lite sådana där dumma situationer. Istället för att få gå in med 1-0 då första 15 minuterna var ganska bra mot Timrå senast. Vi flyttade pucken och vi spelade, men så fick vi börja om igen.

– Men gällande grundfilosofin vi vill täcka ytan framför mål och sedan sätta press. I anfallszon utan puck vill vi att första två ska trycka på, men alltid komma tillbaka i mitten om vi blir överspelade och sedan ska balansspelaren göra så att backarna kan trycka på. Ibland har vi inte synk då kan det bli hål.

– Vi ska skruva på några saker nu för att bli svårare att göra mål. För släpper vi enkla mål går det inte. Vi måste börja där. Vi måste ner runt två insläppta per match. Vi kommer inte vara ett lag som gör fem mål. Menar inte att vi ska vara passiva, men vi måste vara bra defensivt. Vi måste lita på varandra i spel utan puck.

Hur hanterar du det när spelare begår taktiska misstag?

– Vi pekar inte ut spelarna. Utan vi tar ofta in hela femman och visar på video och så får spelarna frågan vad de tyckte om situationen. Ofta är det uppenbart och spelaren tar på sig det.

Vad är rimligt krav att ställa på VIK denna säsong?

– Med en frisk trupp tycker jag att det går att nå topp-8. Man måste ha drömmar och visioner, annars blir livet platt. Målet ska stimulera och inte skrämma.

Har ni blivit sönderlästa i box play?

– Nej, vi har ju tappat backar som Johan Jonsson och Anton Öhman. Inte heller lätt för August och Hercules att kliva in i box play.

Något du ångrar som coach i VIK?

Christer funderar en stund, men menar att det är lätt att säga att man skulle gjort si och så när man ligger sist.

– Men inga bortförklaringar. I vissa fall finns det fakta varför det gått dåligt, ibland har vi inte varit konsekventa.

– Skulle vi gjort som Karlskrona och bara backat hem? Tror inte det varit rätt väg. Vi har försökt utveckla ett presspel som ändå inte blir vidöppet om man blir slagen.

– Man utgår ifrån vad man tror på i varje stund, så jag kan egentligen inte ångra något. Det är inte kört än, men det är tufft läge.

Sedan frågar jag vad Christer är nöjd med så här långt och coachen tänker länge och kommer in på att juniorerna klarar sig så bra.

– Det är ju viktigt i det långsiktiga perspektivet, även om det är svårt att vara långsiktig nu. Saker som power play tycker jag ändå varit bra, procentuellt sett. Lukas Zetterberg, att han ändå gör de målen han ska i power play. Det finns någonting i föreningen i alla fall, en utveckling med de unga spelarna.

– Jag kände från första dagen, att om man ska göra det här över tid, var det för min del viktigt att komma in med öppet sinne och lära känna Thomas (Paananen) och få ett grepp hur han tränar med sina killar. Viktigt var att involvera Thomas i vår process så vi kan prata samma språk. Det är viktigt att vi känner att vi tillhör samma förening och jobbar för samma sak, fast vi har olika lag.

Hur vill du förstärka laget?

– Jag och Äpplet har från dag 1 sagt att vi vill ha en ”back nummer 1”. Skulle vilja ha en skicklig forward, men var ligger vi i matkedjan på att få hit en skicklig forward? Sen vill jag ha hit en back, behöver inte vara en kanon, men en stabil och rejäl back som kan spela +25 minuter/match. En allroundback som är säker defensivt men behöver inte vara superskicklig offensivt. Helt enkelt en man till i backlinjen.

Prognosen på Jonsson och Karlsson, apropå backar?

– Jonsson har inte spelat på två veckor. Karlsson, vet inte om det är en vecka eller tre dagar. Osäkert med Jonsson.

Det hände inte mycket efter smällarna på dessa spelare och Lundberg, laget borde väl markerat?

– Ja, det var inte okey att vi inte markerade, säger Christer besviket. Man undrar lite om vad som ska gälla i Västerås i framtiden. Vilka ska vara våra kulturbärare?

– Det viktigaste med en sådan här säsong är att få den att sluta på ett bra sätt så att vi kan bygga vidare nästa säsong. Det kommer unga spännande spelare. Det viktiga är att hitta en kultur i Västerås som fostrar spelare igen. Jag minns hur jag tänkte inför matcher i Rocklunda på min tid som spelare: ”Fy fan, Västerås borta, första tio gäller det att göra sig av med pucken snabbt. Här kommer VIK”. Det är viktigt att vi kan komma dit igen, menar Christer.

Varför blir ni ofta passiva i matcherna?

– Jag håller med om det. En sak har varit när vi inte har rätta självförtroendet och vi har blivit sköra. Ibland har det räckt att motståndarna gör ett bra byte. Vi har pratat om det. Ett lag med självförtroende klarar av dessa moment och går vidare. Men vi har inte klarat det.

– Motståndarna måste ibland ”få spela av sig”, man måste då våga slå icing ibland. Vi har varit naiva och bara fortsatt spela.

– Ibland får vi en inre frustration som gör att spelarna tar egna beslut utanför ramen. Det har hänt på individnivå att vi tappar tålamodet. Det blir kostsamt för resten av laget. I stunden reagerar man och efteråt ångrar man sig.

– Vi har försökt jobba med korta delmål i att spelarna måste fokusera på sina två-tre första byten och absolut inte tänka längre än så för att komma bort från de här dåliga starterna.

Hur ska ni göra mer mål?

– Enklast att göra mål är via styrning eller retur. Kommer vi inte in på insidan blir det svårt att spela bort fem motståndare.

– Vi pratar om driv mot mål, utan det är vi utfattiga. Ibland kan spelare vilja hålla i pucken då man kan tycka att det är ”lugnt och skönt att ha den under kontroll”, men vi måste in på insidan.

– Vi har talat om detta hela tiden, men nu är det skarpt läge. Jag tror på killarna att de vill detta, men om det inte blir så kan de inte vara med. Nu måste vi göra det, vi har inget val, säger Christer med eftertryck.

– Vi har kastat bort puckar på bortaplan och tappat självförtroende i spelet med puck. Vi vårdar den för dåligt.

Du sa att Mylläri spelar på sprutor, plus haft en svår knäoperation, varför får han så mycket istid ändå?

– Jag kan förstå frågan. Hur ska jag säga… Vissa spelare har en större box att misslyckas i, för att i slutändan att lyckas. Vi pratar med spelare om detaljer, samtidigt vill vi inte bara kasta någon till vargarna. Utan mer ”vi tror på dig” men jag kan förstå att folk på läktaren tycker ”bänka han och bänka han”.

Christer tar själv upp att han tycker att laget blev lite utsatta för publikens reaktion mot Timrå, men samtidigt måste laget ta med sig det och lära sig hantera det.

– Vi får inte vara för sköra och låta oss påverkas av yttre omständigheter. Vi pratar om att oavsett vad som händer ska vi göra si eller så. Vi måste fortsätta våga.

Varför får inte Douglas Alenbring spela? Laget saknar ju fysiska backar.

– ”Dogge” är en fantastisk människa som sprider bra energi, bra att ha här. Dock har han flera moment som behöver göra lite bättre. Finns potential i ”Dogge”, inte omöjligt att vi får se honom snart och bidra i det fysiska spelet. Vi får jämföra honom med övriga backar nu.

Gråhns och Svedlund får mycket istid i box play, hur ser du på det med tanke på den dåliga trenden i box play?

– Gråhns och Svedlund i box play har varit vårt bästa boxplaypar. Då blir ju det möjligt att det även blir missar över tid. Svedlund spelar ju inte power play och då kan vi använda honom mycket där för att fördela istiden.

– Sen har Svedlund en utveckling och om han kan gå mer rakt på kassen vore det ännu bättre. Jag brukar säga det att det inte spelar någon roll om man är liten, den som vill ha pucken mest, får den.

Hur ser du på detta med övercoachning? Det rapporterades att ni blåste av träningar (för) mycket enligt vissa?

– Ja, man kan inte stoppa in för mycket information. Vi har märkt det på våran trupp också. Blir det för mycket info reagerar man, istället för att agera – ”pang”. Det har vi också lärt oss. Truppen orkar med en viss mängd information. Man måste ha fingertoppskänsla. Vissa orkar med mer info, andra mindre.

– För att göra en rättvis bedömning av våra träningar behöver man se en vecka, säger Christer angående att vissa påpekat att man blåser av träningar mycket. Vissa träningar vill vi ha flow, men vissa träningar vill vi ha detaljfokus och då måste man göra rätt innan vi går vidare. Så är det bara.

Varför använder ni Lihagen som ytter, en av seriens bästa tekare?

– Som center måste du slå mycket start och stopp i egen zon, vilket är jäkligt energikrävande. Sen Lihagen kom tillbaka efter han inte var fräsch så har vi spelat honom som högerytter för att han ska få komma ner, han har ju ett visst rörelsemönster, och komma på högerkanten utan att behöva ta samma ansvar defensivt. Han ska slippa att slita hörn-hörn i egen zon. Han köper det, vi har löpande dialog.

Varför har ni inte satt ett spel som bygger mer på fart, snabba spelvändningar och tryck mot motståndarmålet?

– Vårt grundtänk är att sätta press så tidigt vi kan. Det har vi inte lyckats med så bra kanske. Men vi vill heller inte backa av så vi hamnar bakom förlängda mållinjen för mycket.

– Jag vet inte hur jag ska beskriva det i ord, säger Christer och går fram till taktiktavlan. I framtiden kanske vi får köra videolänk med dina läsare…

– Till exempel vill vi ibland stänga vår högersida för att tvinga motståndaren att spela fram pucken på vänstersidan. Sedan scoutar vi en viss motståndare, som Timrå. De vill ha mycket folk djupt i uppspelsfasen. Då måste vi upp i banan och komprimera avståndet. Vi vill vara aggressiva med våra förstagubbar och att vår trea kan stänga ytan centralt och fånga upp pucken.

– Men till exempel Karlskoga spelar på ett annat sätt, de bara vänder ut tidigare och växlar upp i mitten. När de drar måste vi parera och dra tillbaka laget, annars blir det ett stort glapp i våra lagdelar. Målet är att vi ska spela nära varandra, samma grundprincip, men vi gör det längre bak i banan mot ett lag som Karlskoga.

Christer visar sedan video med goda exempel där man lyckats erövra pucken, men coachen menar här att VIK gjort detta generellt det för dåligt i nästa moment i spelvändningen.

Vad beror det på? Brist på kraft, skridskoåkning, skicklighet?

– Ja, vi pratar egentligen om fyra nyckelmoment, säger Christer och ritar upp några punkter. Om vi analyserar vad vi har: Vi pratar om fyra saker, varav den första är att tävla – varför spelar jag hockey? Jag gillar momentet, jag vill vinna. Här vill man ju inspirera folk ”fan, jag är med i det här laget, jag vill göra det här!”

– Nästa nyckelord är balans, säger Christer och skriver det på tavlan. Det menas att vi ska veta vad som kommer att hända och man vet vad lagkamraten ska göra, enligt vad vi kommit överens om taktiskt.

– Tävlar vi och har balans kan vi vara aggressiva, vilket är det tredje nyckelordet. ”Något kommer hända som vi har åstadkommit”.

– Men det går så jädra snabbt där ute, så ibland har vi inte balansen. Då måste vi ta ett beslut – jag måste läsa spelet. Där tycker jag vi har brister. Det jobbar vi jättemycket med, så vi kan identifiera moment. Vi kommer alltså ner på att individen måste ta ett beslut i slutändan.

– Tittar man på vårt spel så gör vi bra saker, men får vi inte resultat blir det skit. Och det förstår jag. Men vi måste har något att förhålla oss till att visa killarna – ”när vi gör så här är vi bra alltså, och hit måste vi mer gånger”. Och vi brister i att läsa vad som ska hända på isen.

Christer visar sedan ett klipp från Almtuna borta där man lyckas erövra pucken tack vare att man spelar som en enhet med bra skridskoåkning.

– Den här skridskoåkningen behöver vi alla byten. Vi försöker visa med målbilder.

Hur vill du att spelet med puck ska se ut? Hur många uppspelsvarianter har ni, ni kritiseras ibland för svagt ”eget spel”?

– I grund och botten vill få pucken till mitten av banan så puckförare kan fördela pucken åt alla håll. Vi har 3-5 uppspelsvarianter beroende på hur motståndaren ställer upp.

– Ställer motståndaren en gubbe nära vårt mål vill vi att vår högerforward ska stretcha upp deras lag så att det blir långt. Ställer motståndaren upp mer passivt försöker vi samla fart djupt i egen zon och komma samlat.

– Men på slutet har det inte funkat så bra, detta kräver så klart bra timing och passningsspel. Vi försöker nu förenkla grunderna.

– Med puck i anfallszon vill vi komma från hörnen, där spelet ofta hamnar, på ett bra sätt med en gubbe framför mål och en hög trea som kan ta emot, eller hitta backarna.

– Samtidigt kan man inte spela hockey med whiteboardpenna, spelarna måste få ha kreativitet och vi tar fram grundstrategin gemensamt med spelarna.

Hur lägger ni upp det hela taktiskt gällande borta och hemma?

– Till exempel Björklöven borta hade vi sagt att vi skulle köra otroligt aggressivt och visa noll respekt. Vi skulle sätta press då de hade varit dåliga på hemmaplan. Det var också kanon de första bytena, innan vi drog på oss en utvisning och mål i baken. Vi tappade då koncepten. I efterhand skulle vi kanske i den matchen backat hem och stängt mittzon, ”inte låtit dem inte få åka igenom oss”.

– Vi ska fokusera på att göra våra saker, men ibland gör motståndaren något exceptionellt man måste titta på, ”vi måste ta bort det här, detta bygger de sitt spel på”.

– Om vi ska se något positivt att bygga på för en förändring är ändå att vi kan spela mot de flesta lag. Vi är inte utspelade och förlorar med 6-0. Men som grupp måste vi bli bättre att identifiera situationer. Vi som leder laget måste visa ännu mer ryggrad de sista 21 matcherna som är kvar nu.

Varför har ni svårt att ta bort folk framför eget mål?

– Ja, det måste bli bättre. En svaghet är att vi inte har så fysiskt starka backar. Vi har de vi har. När Jonsson inte är med har vi ”Hampe”, Hampus Larsson som verkligen kommer med 100 % varje dag. Men generellt har vi som sagt inte så starka backar rent fysiskt.

Hur tränar ni på skott och straffar?

– Varje träning inleder vi med vad vi kallar målstrategier. Vi har returtagare och folk som skymmer. Vi vill ta pucken i sidled över centrallinjen så målvakten måste röra sig. Vi vill ha in folk i ansiktet på målvakten och sen ska det komma direktskott. Straffar tränar vi någon gång i veckan.

– Ofta stannar merparten av spelarna kvar och tränar skott, ibland är vi tränare kvar och visar, säger Christer och visar en ”låda” med mjuka kanter som exempelvis Lukas Zetterberg använt mycket för skott och passningar. Lådan kickar tillbaka pucken i samma hastighet och man kan köra på egen hand.

Hur ser du på mental tränare?

– I en perfekt värld med ekonomi kanske det varit en bra grej. Jag har spelat i lag där man haft det som valfri resurs. Givetvis hade det varit alternativ. Men vi måste prioritera truppen i detta läge, säger Christer avslutningsvis.