Flera intressanta, men i Europa oprövade, transatlanter är sugna på HA – hur ska man som sportchef värdera en sådan jämfört med en beprövad veteran lite på nedgång?

Broc Little är det ultimata exemplet på superfynd från Nordamerika - men hur många floppar går det på en Little? FOTO: FREDRIK LYCKEDAHL

 

Bloggen har hört att det finns högst intressanta centernamn från AHL/ECHL som tittar hårt på Allsvenskan (hoppas kunna återkomma med namn). Detta från bra håll från källor som brukar ha bra koll. Någon sa att det finns tillgängliga ECHL/AHL-centrar som ”kan vara bättre än någon av Björklövens sena importer”…

Man kan få mycket för pengarna på en välscoutad, men i Europa oprövad, nordamerikan som ofta kommer över för runt 30 000 Euro netto/säsong. Detta är förhållandevis billigt i sammanhanget. Mer beprövade spelare och/eller importer som exempelvis Kelsey Tessier ligger nog runt det dubbla.

Ofta rör det sig om på stora rinkar oprövade spelare som öst in poäng i svårbedömda ECHL och ofta nosat på starka AHL, men ECHL är ju lite som norska ligan gällande den skiftande kvaliteten.

Det finns inte så många toppcenterplatser öppna i HA och en del vill inte gå till något av de sämre/mindre HA-lagen enligt vad bloggen hör. Det finns ofta många småväxta transatlanter som anses för små för AHL som kan göra braksuccé i Europa, som exempelvis Tyler Morley som nu Skellefteå tagit in. Eller såklart Broc Little.

VIK har tre-fyra centerspår man jobbar med, som Zäta sagt till VLT. Om jag känner Zäta rätt stänger han ingen dörr för någon import, men någon import söker man inte i första hand. Ska man ha en beprövad import som man har riktig ”koll på” blir de oftast väldigt dyra och den ekonomin har nog inte VIK inte i dessa tider.

I den andra vågskålen; det är inte bara oprövade importer som är svåra att värdera. Hur värderar du en äldre spelare som exempelvis Jacob Blomqvist (som flera allsvenska topplag tittar på, enligt uppgifter även VIK) gällande hur mycket bränsle som finns kvar i tanken?

Måste vara svårt att bedöma hur en 30-plussare, som ofta är lite på nedgång, kan prestera i en ny miljö i en ”mindre liga”. Frågan är hur brant den troliga nedgången är rent fysiskt och hur fräscha och hungriga de är mentalt?

Som sportchef måste du således vara en bra personkännare, förutom förmågan att kunna bedöma det rent sportsliga, fysiska och att bedöma var man får mest spets per krona. Det finns nog lättare jobb.

Det gäller att våga på något riktigt välscoutat, men oprövat namn, för att få den där riktiga jackpoten. Frågan är om det går att ”safe:a” sig till SHL då man har förhållandevis begränsade resurser som VIK har?

4 svar

  1. Pocke skriver:

    Haha, skönt svar Kjell Karlsson!

  2. Kjell Karlsson skriver:

    Centrar som kan vara bättre än Björklövens sena importer! Vi har bara EN sån center, Vesel, spelskicklig, extremt god tekare, men kan bara slå pucken i öppet mål, som David Lindqvist. Duger gott i toppen av HA men absolut inte SHL-mässig.
    Ni har ju sett Kelsey Tessier lika mkt som jag, en riktig center, men INTE värd ca 60.000Euro, mainstream i min värld.
    Sen-Thornberg, hoppas ni tar honom, KAN bli ett lyft f honom. Men snälla ha inte för stora förväntningar. Han tog aldrig riktigt chansen för en offensiv klippa hos oss. En mkt märklig karriär här hos oss, totalt bortkommen defensivt först, stor, rightare, använder aldrig kroppen, tar mkt onödiga hakningsutvisningar. Men i decemner 19 fick han till det med spelskickliga Aktell. Dom var faan inte inne på ett enda mål på över två månader!!!
    Magiskt-men han är märklig, rightare, men jag tror han är högerhänt, ser konstigt ut inland när han behandlar pucken.
    Ta väl hand om honom, hans +/- 2020 är bara magiskt, av min hackkyckling, 2018-09 – 2019-12.

  3. Bozo skriver:

    Finns inga gubbar som levererar. Han man passerat 30 går det fort i dagens hockey. Se spelarna Leksand tog in. En sak att behålla 30-plussare som gjort många år i laget, då finns andra dimensioner. Men att plocka in en 30-plus är ett nogo.

    Prova att ta in hyfsat unga transatlanter då är de varken förstörda av den transatlantiska härskarkulturen eller turisthockeyn i Centraleuropa. Då har Paananen något att forma. I ärlighetens namn så påverkade väl Paananen inte Leduc så mycket, han höll sin stil och nivå från start.