Glasklart fokus inför Björklöven: Defensivt loja backar måste börja kriga i egen zon & Björklövenexperten inför toppmötet: ”Förtvivlat svårt att få igång spelet och ta kommando”

Sällan har budskapet varit så enkelt inför en match som då VIK möter Björklöven borta på onsdagskvällen: VIK måste börja kriga i egen zon! De backar som fortsätter spela alibi eller mjukt i i egen zon bör bänkas.

Efter att detta VIK redan ha tappat flera ledningar denna säsong och efter att ha låtit Jonathan Dahlén & Co. få en glad allmänhetens åkning med vidöppna landskap senast borta mot Timrå, måste VIK börja fokusera på spelet i egen zon. (Lägg även till att detta VIK också släppte relativt mycket mål även förra säsongen…).

Att VIK försöker vara kreativa i egen zon med puck är svårt att rakt av skälla på, då det kan komma att behövas mer avancerade lösningar för att nå framgång på sikt (se Oskarshamns spel med puck i egen zon då de gick upp).

Det som kostar nu, kommer förhoppningsvis smaka sen då det spelet satt sig. VIK har många spelskickliga backar vars styrkor man bör utnyttja och utveckla.

Men något som man kan ifrågasätta hur mycket som helst är den slapphet och lojhet VIK visat i markeringen i egen zon och i spelet utan puck denna säsong, och främst mot Timrå senast.

Mot Björklöven vill nog många VIK-fans bara se en sak: Att VIK inte tittar puck utan bara fokuserar på att göra den egna zonen ogästvänlig och lediga motståndarblad inte ska få finnas.

Backarna bör helt enkelt gå tillbaka till grunderna i rollen att vara back – vrida på skallarna, markera och spela som nitade mot sina motståndare – givetvis på gränsen så att det blir gruff efter varje avblåsning. Att låta en sån som Jonathan Dahlén flöjta fritt i 60 minuter helt utan bevakning får bara inte hända igen.

VIK:s backar har definitivt storleken att göra det jobbigt för motståndet. Mot Timrå mätte VIK:s backar i snitt 188 cm och 89 kg. Men ändå spelade nästan alla utom Mylläri, Lundgren och Nilsson alldeles för mjukt.

VIKs backar har fysiken, men har de attityden och viljan att till varje pris förhindra ett baklängesmål i spelet?

***

Positivt är dock att i Niclas Lundgren och Anton Mylläri har de bitvis i övrigt defensivt loja och mjuka VIK-backarna suveräna läromästare i hur man ska kriga och spela smart i egen zon.

***

Mångsidige och underskattade forwarden Alexander Lunsjö är tyvärr misstänkt långtidsskadad (korsband). Mer om det och Zätas jakt på forwards här.

***

Fick en matig rapport om Björklöven via @Lovenbloggaren på Twitter, som även skriver på bloggen Löven4Ever.

– Laget har ju förtvivlat svårt att få igång sitt spel och ta kommandot i matcherna. Alla de inledande nio matcherna i år, träningsmatcher inkluderat, har sett snarlika ut: Ut på hälarna, drar på sig utvisningar och motståndet får styra matchbilden.

– I den andra perioden gasar Björklöven igång utefter de förutsättningarna motståndarna ställt upp och tar sen över och avslutar bäst i tredje för att vinna knappt.

Kan du utveckla lite kring vad det kan bero på?

– Mycket bra fråga, men det kan ju bero på att Björklöven olikt andra lag saknar en tydlig förstalina som förväntas leda laget. Timrå exempelvis har ju sin Dahlénlina. De har den rollen.

– I Björklöven finns ingen sån utan alla eller ingen har den rollen. Det kan ge känslan av att alla förväntar sig att någon annan kan dra loket. När sen motståndaren istället sätter standarden jobbar man emot det. Ser det både som en styrka och en svaghet.

Vilka spelare har varit bra och vilka kan bättre? Vilka har överraskat?

– Om vi börjar bakifrån så behövde Kevin Poulin tre seriematcher för att visa att han axlat Joe Cannatas mantel. Han är en riktig matchvinnarmålvakt.

– På backsidan har Adam Plant överraskat på mig. Riktigt oöm och samtidigt spelskicklig och funkar prefekt bredvid Daniel Rahimi som även han överraskat på mig. Trodde han skulle vara lite avdankad och långsam, men har inlett strålande. Väntar att få ser av exempelvis Daniel Norbe som ju fick spela PP i HV 71, men ännu inte här.

– På forwardssidan handlar det mycket om ”Allright-kedjan” med Crandall, Vesel och Hutchings, men där vill jag se mer rakt på mål. Blir väl duttigt för det mesta. Liss ständigt hot med sitt fruktade slag- och handledsskott.

– Annars förväntar jag mig mer av de flesta. Steen blixtrar till ibland, men kedjan med Grundström, Steen och Liss bör leverera mer. Enskilt är Pontus Andreasson bästa forward hittills. Har alla verktyg i sin låda och är en fröjd att se på isen.

Hur märks skillnaden på Joakim Fagervall vs nye tränaren Hans Wallson?

– Främst matchningen. Fagge rullade ju på i kedjorna, men Wallson kan köra på hårdare med en för dagen het kedja.