Ny förlust borta mot Björklöven – men med tanke på avtrubbningen och de sänkta förväntningarna efter nästan konstant icke-topp-hockey kunde vi kanske hitta några ljuspunkter

PÅ BILDEN: Rasmus Korhonen var bra i Umeå, förutom vid 3-0. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.se.

VIK föll med 3-0 borta mot Björklöven på fredagskvällen. Vi är nog många som blivit avtrubbade av en lång period av dålig hockey och svaga resultat, så med tanke på det fanns det kanske vissa ljuspunkter ändå.

Började fint första bytena då det var högt tempo från bägge lagen. Malte Sjögren jobbade som vanligt bra vilket gav ett friläge för Jakobsson, men tyvärr ny bom och det var ett tag sedan även #27 nätade nu, och bara 1 mål på senaste nio matcherna för en VIK:s annars få med lite målkänsla.

Hayhurst var klart bäst i VIK och jobbade fram god chans för Gradin, men den yttern har verkligen inte visat något av varför han gjorde många mål förut och målskyttet där kvarstår som en jättestor missräkning hittills.

Kant och Engstrand jobbade fram ett PP. Men istället 1-0 hemmalaget i deras BP efter kladd Jakobsson, Rosdahl chansade och gick bort sig helt och i kontringen tittade en ikväll annars stark Flood bara puck.

Engstrand dukade sedan upp för Gradin i PP, men den så osynkade #73 träffade inte pucken. 0-2 efter indian av Folin, och Malmström sålde sig för billigt då han gick ner på ett knä. De defensiva backarna måste vara bättre än så här, annars är VIK riktigt illa ute, och bägge skulle spela upp sig.

Slarvig pass av Kant tvingade en i afton plötsligt väldigt bra Olle Norberg ta en utvisning. Sedan en onödig tripping av den så äventyrlige Lyckåsen. Engstrand utvisning och Komarek tog en för snack, men BP var till skillnad från disciplinen bra ikväll.

Löven vann chanserna i 5-mot-5 med hela 7-3 i första perioden. Korhonen var bra.

Andra perioden inleddes med ett fint anfall där Komarek och Engstrand gav Rosdahl en fin chans, men #92 missade igen då han inte förmådde att lyfta pucken över Voutilainens benskydd. Tjatigt, men detta lag har verkligen inga skyttar…

Och behöver vi skriva att direkt efter missade Gradin ytterligare en ganska fet chans? Sedan jobbade Flood hem utmärkt mot självaste fartfantomen Fortier med en högklassig brytning.

Kangas hade ett bra byte och jobbade fram chanser för Malmström och Lyckåsen. Korhonen fortsatt bra men släppte åter några returer för mycket, dock städade VIK bort dessa.

Om vi bortser från alla box play var VIK okey i spel 5-mot-5 med faktiskt 4-4 i chanser där i andra.

Tredje perioden inleddes med ett nytt PP för Björklöven, men BP fick faktiskt putsa siffrorna rejält ikväll efter bra slit av Folin, Malmström, Sjögren, Sjödin och Korhonen i den spelformen.

Dock 3-0 i spel fem-mot-fem då Korhonen tyvärr tappade lite koncentration, inte var ”square” mot pucken, och en smärre tavla tyvärr, och inte bra att finländaren åter inte kunde hålla en hel match. Det är tufft att vara målis, men exempelvis Voutilainen på andra sidan bjuder nästan aldrig på sådana där mål…

Kant fixade sedan ett läge mellan tekningscirklarna för Kvist, men skyttet inte heller där så bra. Gradin slog en fin passning till Lyckåsen, men ny bom.

Rosdahl jobbade fram läge för den dynamiske Hayhurst, men kanadensaren har nästan allt utom supervasst skytte hittills. Typiskt.

Korhonen var vass nästan hela tiden och bland annat en fin dubbelräddning. Jansson och Kant passade fram läge för Jakobsson men ny miss. Grönt var dock som väntat klassen bättre och vann chanserna i 5-mot-5 i sista med 7-4.

SAMMANFATTNING

Totalt vann Björklöven chanserna i spel 5-mot-5 med 18-11 (62-38 %) så segern var oerhört rättvis. VIK drog på sig hela nio tvåminutare, kanske bitvis för att man var lite steget efter och stressades till utvisningar av serieledarna.

Ett stort problem är att VIK inte får någon fart nerifrån bakplan då backarna hostar upp för många puckar. Passningsspelet är svagt. Men, som sagt, det är lätt att bara skylla på backarna. Det handlar om en helhet i att forwards måste visa sig och vara spelbara i fart också.

VIK är ännu inte ens nära att bli en välsmord lagmaskin. Men hur kan andra lag som byter ut många spelare sömlöst hitta kemi och passningsspel?

Men samtidigt är det så att detta så oerhört målsumpande VIK nästan aldrig får någon energi av få göra mål heller. Det dåliga skyttet ger många negativa följdverkningar, bland annat för självförtroendet över hela isen.

För att snacka lite kort om lagbygge får vi hoppas sportslig ansvarig på något sätt kan rädda upp några av sina missar och skaka liv i laget. Detta genom att (jag vet att jag låter naiv och juvenil) försöka göra några spelaraffärer så att man kan få in någon forward som kan skjuta lite bättre än befintliga fladderskottsnissar. Men det är nog mest en utopi i en liten bloggnisses värld. Detta är inte Nordamerika.

Tycker ändå laget försöker slita. Dock icke optimalt kroppsspråk av Komarek i tredje i slutet då han nästan demonstrativt inte direkt jobbade hem på raka ben, plus utvisningen för snack. Där måste kaptenen, som annars som vanligt var en av de bästa och mest hårt arbetande i VIK, kanske upp lite, även om man förstår att #67 är ruskigt frustrerad.

Komarek (8-2 i NP) var annars återigen, tillsammans med Hayhurst (hela 11-1), de bästa framåt. Och är också fortsatt svag för Sjödins helhetsslit och redan bitvis mogna och snabba centerspel med 6-1 i NP.

Man kan verkligen fråga sig varför NJ nästan helt lämnade ECHL-spåret och fyndförsöken i Nordamerika. Detta lag hade verkligen behövt några till av Hayhursts klass…

Det största utropstecknet var dock att Olle Norberg plötsligt var riktigt vass igen med 8-1 med många puckvinster och kloka passningar, då #36 fick hela 18.30 i istid då dynamiske Noel Fransén saknades. Det gjorde även Zether och Ekström (sjuk).

Man kan fråga sig varför inte Norberg kan göra sådana här insatser oftare, men VIK-fansen får hoppas att Eric Karlsson kan få fram det mer frekvent.

Hursomhelst tufft att vara VIK:are i dessa tider av lite för mycket dåligt spel och mest förluster. På gott och ont blir vi (i alla fall jag, men har hört flera) på sidan avtrubbade och kanske inte ens irriterade av förluster längre. Det är dock farligt då marginalsupporterna då mest kanske blir likgiltiga och inte dyker upp, om vi nördar också alltså känner lite så.

PUCKLIGAN

5 Jacob Hayhurst

4 Olle Norberg

3 Rasmus Korhonen

2 Erik Flood

1 Svante Sjödin