Analys PP som blir en stor utmaning för Paananen som förutom då man vann PP-ligan 18/19 inte glänst här & behöver Gunnarsson/Jansson kompletteras på PP-blå med ”quarterback”?

En av de absolut viktigaste nycklarna i SHL-satsningen är hur PP kan bli mycket bättre än förra säsongen och tidigare under Thomas Paananen och Patrik Zetterberg som ytterst ansvariga.

Efter en blek PP-start även denna försäsong ser det redan ut att bli den kanske viktigaste biten att lyfta för Paananen, som alltså tagit över som ny PP-coach efter Lars Ivarsson.

För tittar vi bakåt har Paananens och Zetterbergs lag egentligen bara fått till det riktigt bra en säsong, och då fick man till det ordentligt då man var bäst 18/19:

VIK:s resultat i PP sedan Paananen och Zetterberg tog över laget ordentligt från säsongen 2017-18 i Ettan.

Thomas Paananen har ju talat om att även han behöver bli bättre, och kanske är detta ovan den största anledningen till det uttalandet.

När jag tog upp detta med Paananen i senaste podden och frågade jag om den absoluta nyckeln för ett bra PP så svarade coachen snabbt:

”En skicklig back på blålinjen är A och O alltså. Där har vi seriens kanske två bästa i Jimmie Jansson och Daniel Gunnarsson. Sedan behöver vi motorer som kan styra ett powerplay, som exempelvis Anton Svensson och Mikael Frycklund. Sen behövs ett skytte från båda sidor och hot från alla positioner. Jag är inne på att inte krångla till det – jag vill att spelarna ska ha en harmoni och spela på de talanger de har.

Skillnaden den här säsongen är att vi kunnat handplocka de spelare vi vill ha till PP, varför ska jag då gå in och ”förstöra det”, utan det handlar mer om att ställa frågan vad jag som coach kan hjälpa till med, vad tycker ni om mina idéer och att vi har en dialog precis som i exempelvis 5-mot-5-spelet.”

***

Paananen överlåter mycket till spelarna alltså. Då än viktigare att Zetterberg lyckas med sin värvningar.

Då kommer vi osökt in på Daniel Gunnarsson som imponerat hittills och är en ännu bättre allroundback och härförare än vad i alla fall undertecknad trodde. Men talar vi PP har jag börjat fundera på om VIK kanske skulle behöva en mer typisk quarterback som verkligen kan dansa på blå och öppna för andra?

Detta kunde vi läsa från en av flera experter här då Gunnarsson värvades:

”…rätt bra offensiv ändå, bra skott och så. Men ingen klassisk quarterback i PP om man jämför med toppar som Nils Lundqvist, Jonathan Pudas och Joel Persson som kan öppna upp isen ordentligt. Men på HA-nivå kommer det funka bra. Bra skott som sagt!”

***

Så frågan om Gunnarsson inte är mer en första klassens PP-skytt snare än en speluppläggare. Detta kan även sägas om Jimmie Jansson.

Och kollar vi senaste säsongen Gunnarsson var i HA slutade backen först på 21:a plats av alla backar i PP-poäng per match:

Snittpoäng i PP för backar i HA senaste säsongen Gunnarssons var i HA med Leksand. 18/19. Då hade VIK pucksnidarna Lindelöf och Liwing i topp med seriens då bästa PP.

Intressanta gulsvarta inslag ovan. Då hade VIK pucksnidarna Lindelöf och Liwing i topp med seriens då bästa PP. Intressant värre…

I SHL gjorde dock Gunnarsson det riktigt bra 19/20 med 5+5 i PP för Leksand, men det var främst de fem målen som stod ut i statistiken.

Och att Jimmie Jansson är en bra PP-skytt är det få som säger emot, men just att speluppläggandet inte kanske är styrkan då Jansson slutat 10:a och 18:e i PP-assistligan per match för backar de senaste två åren, ganska långt från den absoluta toppen.

Gunnarsson och Jansson är såklart givna PP-backar och första klassens skyttar och pådrivare.

Men frågan är (avdelning extremt höga krav, men det är ju SHL som är målet) om inte VIK också skulle behöva få in någon mer ”artistliknande” playmaker/quarterback för att verkligen få ett PP som kommer ta laget till SHL och kan öppna upp isen för andra (inklusive att ge Jansson och Gunnarsson ännu bättre skottlägen och hitta ”backdoor plays” etc.)?

Nu är ju den sortens lirare bland det svåraste att finna, men på sikt behöver ju en till back in…