Ett nytt gästinlägg signerat Mr. C. om tränare med olika typer som Stråle i Björklöven och liknelser med andra sporter

 

FOTO: RUNE ÅHLÉN.

Ett nytt gästinlägg signerat Mr. C:

”Vem ska träna VIK nästa säsong?

Att Helmersson/Lindmark inte lyckats med säsongens VIK är ingen överdrift. Det har överlag varit ganska mediokert där den kanske enda ljusglimten var att man fick laget att vinna tuffa bortamatcher i början på serien.

Är tränarna för dåliga för att träna VIK hockey och föra dem till SHL eller var årets trupp för dålig eller är det både och? (Skadorna har alla koll på nu så de skippar vi här). Det är ju lätt att dra slutsatsen att Helmersson och Lindmark är för dåliga tränare efter att ha sett den här säsongen men jag tror att problemet är mycket mer komplicerat och djupare än så.

Jag har ju haft förmånen att få ventilera mina åsikter här med jämna mellanrum och jag brukar försöka backa upp mina inlägg med statistik. Den här gången blir det mer teorier och spekulation även om jag själv känner mig väldigt trygg i just det här ämnet. Jag har många års erfarenhet som tränare och jag har i mitt yrkesliv arbetat både med rekrytering och samansättning av arbetsgrupper.

Jag är helt övertygat om att olika tränare passar bättre för olika grupper beroende på individerna i gruppen och var gruppen befinner sig mentalt. Alla typer av tränare/ledare är bra i vissa lägen och sämre i andra.

Jag ska göra det enkelt för mig och dela in tränarna i fyra olika kategorier. Självklart kan inte alla tränare delas in i de här 4 facken men det är en grund som jag själv tycker stämmer rätt bra. Sen kommer en duktig ledare att utvecklas och stärka sina svaga sidor men dem har vi sällan i hockeyallsvenskan.

Kategori 1. Den utåtriktade energigivande tränaren

Den här typen av tränare är väldigt lätt att falla för och tycka om, i alla fall från start. Som person är de här trevliga, ser alla individer i gruppen och har nästan ständigt en positiv energi som smittar av sig på omgivningen.

De har väldigt lätt att tala för sig och är bra på att improvisera. Deras naturliga ledarskap handlar om att sälja in sina idéer hos gruppen och sen pusha på tills gruppen utför det man tillsammans kommit överens om. Är inte alla med på upplägget från början kan man ändra på mindre viktiga bitar, detaljer är ganska oviktiga för de här tränarna.

Exempel på personer

Jag blandar lite mellan olika idrotter och försöker ha med lite lokal anknytning här. Tommy Söderberg  (Halva Lars-Tommy), Johan Mjällby VSK, Peter Markstedt, VSK, Micke Carlsson VSK bandy har alla den här profilen. Hockey då, Johan Tornberg ingår nog här, Göran ”Flygis” Sjöberg har definitivt den här profilen.

Sen har vi ju ett riktigt färskt exempel i VIK. Tero ”the Hero” Lehterä är lite av urtypen av utåtriktad och energigivande tränare.

Styrkor som tränare 

Man är som allra bäst på plats under träningar och matcher. Man har en förmåga att höja sin omgivning genom sitt positiva pushande. När Lehterä varit i Västerås ca 2 dagar sa Lucas Zetterberg till VLT, -Han har sån jävla pondus. Man får med sig gruppen åt det hållet man vill helt enkelt. På träningar är man aktiv, blåser av ofta och ser till att spelarna följer spelidén som man satt upp. De här tränarna är även snabba i tanken vilket ofta gör dem till bra matchcoacher.

Svagheter som tränare

De här tränarna är som bäst med laget runt sig på träningar och matcher. Vad det gäller att granska motståndare, sätta ett långsiktigt spelsystem och att själva hålla en struktur så blir de ofta sämre och sämre för varje månad som går. Ofta blir det till och med väldigt rörigt efter ett tag.

När VLT frågade Tero när han anlände till Västerås om han sett VIK:s matcher så sa han ja, de senaste 10 (eller något i den stilen), eller nja, alltså Sami har sett dem sa han sen. Sami var andretränaren som fick stå för mycket av det taktiska.

När Göran ”Flygis” Sjöberg var tränare i VIK 99/00 gick ryktet att han mest gick runt och pushade spelarna och att två av spelarna höll i själva taktiken och någon sanning låg det nog i det.

Passar bäst i vilken grupp

De här tränarna passar bäst i en stukad grupp som behöver ny energi snabbt och en enkel spelidé att följa. De kan även passa i en grupp som saknar naturliga ledare på planen/isen för de vill helst själva ta tag taktpinnen och om det finns många andra starka profiler i laget så blir deras specialegenskap lite överflödiga.

De har ofta ett stort behov av att prata och uttrycka sig och behöver få ha den rollen. Det är dock sällan de här tränarna lyckas över tid. Ska de göra det så är det väldigt viktigt att ha en lugn analytisk partner som sköter det taktiska eller att de själva kan utveckla de sidorna.

Det finns naturligtvis undantag. Micke Carlsson i VSK bandy har ju presterat bra över så lång tid och stannat på samma post länge. Jag är dock osäker på hans omgivning och vad han själv sköter runt granskning av motståndare mm men resultaten över tid kan ingen klaga på.

Kategori 2 Den utåtriktade krävande tränaren

Här har vi mer en klassisk öststats tränartyp som äger rummet men som mer får spelarna att prestera genom hårdare ord än positivt push. När laget inte lyder tar man bara i med starkare stämma tills man får som man vill.

Det är aldrig någon tvekan om vem som bestämmer i omklädningsrummet här. Den här stilen försvinner mer och mer då värdet av människan ständigt lyfts fram i dagens samhälle men nog finns det en och annan tränare kvar av den här gamla stammen även om de får anpassa sig mer och mer efter de nya tiderna.

Exempel

VSK fotboll har haft minst två tränare av de här slaget under de senaste 15 åren och det är Kalle Granath och Tor-Arne Fredheim. Även Lennart ”Liston” Söderberg är och nosar lite i den här kategorin.

Sir Alex Ferguson är nog också ett bra exempel från fotbollen. Från hockeyn finns det massor med NHL tränare med den här profilen. Även i Ryssland har det nog varit vanligt länge. I Sverige är de lite svårare att hitta men Leif Boork ingår definitivt i den här gruppen. Dan Hobér som räddade kvar i VIK en gång i tiden och Victor Stråle i Björklöven har också mycket av de här dragen.

Styrkor som tränare

De här tränarna är ofta väldigt organiserade och träningarna håller nästan alltid toppklass. Spelarna får köra tills de spyr på försäsongen och det är sällan tveksamheter över spelidé mm. Man får oftast sina lag att prestera och man lägger inga fingrar emellan.

Man är väldigt bra i det taktiska tänket och fattar snabba bra beslut som matchcoacher. När saker inte fungerar så höjer man rösten mer och mer tills spelarna lyder.

I dokumentären om Beckham sa en gammal spelare att många hade bett Sir Alex fara åt helvete…. En gång… Aldrig mer. De som inte gör som man säger får lämna laget.

Väldigt få spelare sätter sig upp mot de här tränarna. De har heller inga problem att bo borta från sina familjer under långa perioder då de har lätt för att koppla bort känslorna samtidigt som de älskar att arbeta.

Svagheter som tränare

Management by fear är som sagt på utgång och det är av den enkla anledningen till att dagens människor inte presterar som bäst med en psykisk piska på ryggen. Om uttrycket en glad soldat är en bra soldat stämmer så är den stora massan spelare sällan glada i längden med den här tränartypen.

VSKs Tor-Arne Fredheim fick till exempel sparken trots att laget ledde serien. ”All glädje var borta” sa en spelare i lokalmedia.

När Victor Stråle gick in och tog över Löven efter sparkade Hans Wallson säsongen 21/22 var det en närmast perfekt rekrytering OM man nöjt sig med att skriva kontraktet för resten av serien. Laget hade svårt att prestera och lyfte direkt Stråle kom in.

Man föll med 4-2 mot HV71 i finalserien och där borde hans uppdrag varit slutfört. Att Stråle ska föra Löven till SHL någon av de kommande säsongerna såg jag som uteslutet från början då en spelar grupp inte orkar med den typen av till tränare någon längre period. Mycket riktigt så går det bara sämre och sämre för löven nu och jag är helt säker på att spelartruppen i Löven är väldigt trötta på Stråles sätt att vara.

Passar bäst i vilken grupp

När ett lag håller på att ramla ur så är den här tränaren ett bra alternativ. De får spelarna att fokusera på rätt saker och ändrar gamla mönster snabbt. Lag med för många stjärnor och för mycket viljor kan också må bra av att veta vem som bestämmer.

Förmodligen blir det stökigt på sikt även där men den här typen av ledare backar inte undan för någon. Vissa typer av spelare passar också väldigt bra ihop med de här tränarna. Jag tror också att många individuella idrottsstjärnor har tränare som är väldigt fokuserade på resultat och lägger det sociala åt sidan.

Säg att man tränar tex gymnaster och har tio 12-åringar man ska försöka få att vinna OS i framtiden. Om man får individen att träna stenhårt och prestera är tränaren nöjd även om de andra nio bröt ihop och slutade på vägen. Nu är såklart inte alla i den här typen av kategori så jobbiga att ha att göra med men det är ändå sällan 20 personer i ett lag orkar med den typen av ledare i längden.

Kategori 3, den tysta hårde tränaren

Även här har vi ett exempel på en typ av tränare som är väldigt duktig på taktik, sätter upp bra träningar och framför allt, tränaren får spelarna och laget att göra som tränaren vill.

Dock är tränarens eget behov av att stå i centrum lågt och skrik och höjda röster är mer ovanliga här. Istället leder tränaren laget genom konsekvent handlande där man tar ganska liten hänsyn till spelarnas känslor och istället konsekvent tar de beslut som på pappret ser bäst ut.

Exempel

Lars Lagerbäck är en typ av sån här tränare. Han hade inte problem att stänga av Zlatan när han bröt mot landslagets regler vilket gjorde att Zlatan bojkottade landslaget sen. För några år sedan hade VSK fotboll en tränare som hette Thomas Gabrielsson som var i den här kategorin.

Kalle Karlsson som tränar VSK nu har definitivt en del av de här dragen även om han enligt lagkaptenen Simon Johansson har jobbat på den mer ”mjuka sidan” av sin personlighet. Nybros Tommy Samuelsson passar nog bra in på den här beskrivningen.

Styrkor som tränare

Den här typen är oftast de taktiskt bästa tränarna. De är närmast outtröttliga i att sitta och analysera motståndarnas spelsystem och trivs bäst när de får sitta ensamma och lägga upp strategier för hur deras lag ska spela.

De har också ett långsiktigt tänk och får med många aspekter i sina beslut. Deras spelsystem är ofta ganska avancerade och när spelet sitter brukar det bli riktigt bra. De är också av naturen bra på att styra upp försvarsspel oavsett vilken idrott de är tränare i.

Lars Lagerbäck lyckades ju bra både med Sverige och Island och grunden var ett solitt 4-4-2 spel i båda fallen. Anfalla fick man göra när det fanns läge men försvaret skulle skötas 90 minuter plus tillägg.

Svagheter som tränare

Trots att de är tränare så är andra människor en svaghet de ofta har. De ser inte alltid de mjuka värdena hos andra och förstår inte riktigt hur en spelare som blir petad kommer att reagera.

De ger sällan en förklaring till spelarna varför de tar sina beslut vilket kan leda till osäkerhet hos vissa i gruppen. Thomas Gabrielsson i VSK var tillexempel fenomenal på att analysera motståndarna men han anpassade spelet så mycket efter det andra laget så att spelarna i VSK inte kände att de hade en egen spelidé.

Ställer man upp med olika spelsystem varje match tappar man tillslut tron på sig själva av den anledningen. De här tränarna är heller inte så förtjusta i lagfester och annat stoj vilket gör att de kan ha lite svårt att bygga upp en bra stämning i truppen. Då i princip allt är planerat innan matcherna är de sällan riktigt bra matchcoacher. När scenarion de inte planerat för sker blir de lätt lite handfallna.

Passar bäst i viken grupp

De här tränarna passar bäst när de får bygga upp en långsiktig plan där man sakta men säkert nöter in det spel som man bestämt att man ska göra. Om laget de tränar har många starka profiler så kan det här blir en riktigt bra matchning.

Lagkaptener och spelarråd får sköta lagfester, uppsnack inför matcher mm och tränaren sätter taktiken laget ska följa men håller sig lite i bakgrunden före och efter matcherna. De här tränarna är ganska bestämda men har även ett stort tålamod vilket gör att spelarna på sikt kommer att anpassa sig till spelidén. Om de dessutom får med sig en utåtagerande sympatisk andretränare brukar det bli kanon.

Kategori 4, den tillbakadragna sympatiske taktikern

Här har vi ytterligare en analytisk tränare men som sätter människans värde högre än de flesta andra tränarna. De här personerna trivs egentligen inte i centrum och skulle ofta slippa presskonferenser mm som igår i jobbet.

Här är man fokuserad på taktiken och laget och den långsiktiga planen är det som man brinner mest för. Förberedelser är a och o och även om man gillar människor så gillar man nästan mer när matchen är slut och man får analysera vad som var bra och dåligt i lugn och ro.

Exempel

Jag skulle sätta in både Thomas Paananen och Karl Helmersson i det här facket. Örjan Lindmark passar nog ännu bättre in. Andra kända tränare med den här profilen är Tommy Svensson från fotbolls VM 94. Mikael Lundström som förde VIK till serieseger 92/93. Den lokala fotbollstränaren Leffe Berg ingår också här.

Styrkor som tränare

Den här typen av person är bra på att förvalta det som redan fungerar. Allt som de här tränarna gör är välplanerat, genomarbetat och väl förankrat med omgivningen. Man lägger mycket tid på planering mellan träningar och matcher men vill att alla i gruppen ska med på sina idéer om de ska genomföras.

Svagheter som tränare

När en grupp fungerar bra och har ett eget driv så fungerar även de här tränarna. Man har dock ingen naturlig pondus i att ryta i eller verbalt motivera spelarna så när laget börjar få problem så är det lätt att den här tränaren kör på i samma hjulspår som tidigare. Man tänker ofta att om vi bara får mer tid så löser vi problemen med att systematiskt följa planen vi satt upp och på det sättet kör man på på samma sätt som tidigare.

Även matchcoaching kan vara ett problem för de här tränarna. Då man är så bäst när man får förbereda sig ordentligt så blir det jobbigt när oförutsedda händelser sker. I hockey är nog de här tränarna de som tar minst med time outer. Det såg vi ju bland annat på Thomas Paananen som hade väldigt svårt att se när laget behövde ta en time out första säsongerna han var huvudtränare i VIK.

Passar bäst i viken grupp

Om de här tränarna får rätt grupp att jobba med kan de skapa stordåd. Dock är gruppen helt avgörande eftersom de själva i princip saknar förmåga att både skälla ut laget när det behövs och verbalt motivera laget när det behovet finns.

När en sådan här tränare lyckas så finns det nog alltid ett gäng starka utåtriktade spelare i teamet eller så har de en utåtriktad assisterande coach som sköter merparten snacket med lag och media. Man kan säga att den assisterande förmedlar budskapet och taktiken som den här tränaren planerat hemma på kammaren.

Tillbaka till frågan: är Karl Helmersson och Örjan Lindmark dåliga tränare?

Jag ser det som att i rätt grupp och i rätt tränarteam är nog båda väldigt bra tränare. De behöver leda en grupp med starka karaktärer som har ett naturligt driv. Kan de bara få de ledande karaktärerna i laget att tro på spelidén de satt upp så kommer de ledande spelarna att motivera övriga att göra som tränarna vill.

Varför lyckades de inte då?

Min bild av VIKs lag 23/24 är att det i princip saknas ledande spelare rakt av. Istället har man prioriterat att få in ”bra personer” som NJ säger och har näst intill fyllt laget med lugna snälla svärmorsdrömmar som trivs lite i bakgrunden.

Ludvig Östman, Kalle Loponen, Erik Flood, Alexander Lindelöf, Isac Skedung, Gabriel Kangas, Shane Gersich, Jared Dmytriw, Marcus Oden, Eric Engstrand, Carl Jacobsson och Karl Andersson är ett gäng sympatiska lagmedlemmar men inga att hålla i när det blåser.

Marcus Bergman, Oliver Bohm och Adam Hofbauer är roliga energifyllda snubbar men saknar egentligen ledaregenskaper. Amil Krupic har en del power i sig men där skar det sig med övriga laget och den som kanske hade mest kraft av alla Nick Hutchison valde man ju att sälja.

Konstantin Komarek då? Ja han är just nu det bästa alternativet till att bli lagkapten till nästa säsong men inte heller han har egentligen det medfödda ledaregenskaperna som skulle behövas. Han gör dock allt vad han kan för att axla rollen och pga sin kunskap på isen så funkar det nog ganska okej. Han skulle dock på bäst av att vara assisterande till en riktigt pådrivande lagkapten, tänk er en Tero Lehterä som var 30+ och fortfarande spelade. Någon som är född till att leda andra människor helt enkelt.

Jimmie Jansson då, han har ju varit lagkapten i tre säsonger. Jag tycker att Jimmie är en underbar person och han gör massor för VIK men hans ledaregenskaper räcker inte till här. Han skulle dessutom behöva hitta sig själv igen så att han är kapten kommande säsong ser jag som helt uteslutet.

Eller som han själv sa i VLT den 7/2. -Försöker vråla igång det – Gav noll effekt. När Jim Gottfridsson i handbollslandslaget vrålar, HÅLL HONOM FÖR HELA DITT JÄ-LA LIV, ja då lyder man. Det blir inte mer tydligt än så att Jimmie Jansson ska vara lagkapten längre.

Varför lyckades Örjan Lindmark så bra i Mora?

Jag ser två enkla anledningar. Dels var backarna han jobbade med yngre och mer på väg uppåt i sina karriärer. De visste att Mora var en språngbräda till något bättre och fyra av dem lämnade också för SHL.

Den andra anledningen var att han stod bakom huvudtränaren Johan Hedberg som dels hr mer naturlig pondus än Karl Helmersson och som efter 10 år i NHL bara behöver visa sig i ett omklädningsrum i hockeyallsvenskan för att få respekt. Ryktet säger ju att det tränarparet ska återförenas och det blir väl knappast i VIK.

Varför lyckades Karl Helmersson i BIK?

Vi kan säga mycket om Karlskoga men är det något lag där kämpa andan kommer redan i bröstmjölken så är det i BIK. Då VIKarna åker runt och funderar över poängligor och SHL så gör BIKarna det hårda jobbet på isen.

Den kulturen fanns redan när Helmersson anlände dit så han behövde inte motivera BIK spelarna vilket passade honom utmärkt. Sen hade han Mikael Eriksson som lagkapten och han såg garanterat till så att övriga laget gjorde som tränaren ville. Förra säsongen hade Eriksson slutat och då säger ryktet att Helmersson tappade omklädningsrummet också. Knappast en slump.

Ska VIK behålla tränarna?

Som tränarpar kommer de två nog aldrig få ett lag att fungera och framför allt inte i VIK men som jag skrev tidigare så kommer nog Örjan lämna för större uppdrag.

Om NJ kan sluta ta in ”bra människor” och börja kontraktera fler vinnarskallar så tror jag Helmersson kan vara en riktigt bra tränare för VIK. Dock så tror jag att man behöver ha in en helt ny lagkapten som är född till kapten och dessutom ganska bra som spelare. (Likt Freddy Nsabiyumva i VSK fotboll). Han kan motivera övriga laget, föra fram Helmerssons idéer till de andra spelarna.

Man behöver även en riktig retsticka till forward typ som Weigel och en back som är riktigt tuff att möta. Sen i alla fall fem nya spelare som inte ”bästa kompisen i laget” utan som mer brinner av var och varannan träning så att det blir lite fart på övriga svärmorsdrömmar.

Dessutom finns det ett problem till. Jag tror att Helmersson är dålig på att ställa krav mot NJ på vad han behöver.

Hade VIK haft Tommy Samuelsson som tränare under skadeperioden i höstas hade han gått upp på NJs kontor och krävt tre nya forwards så att han kunde spela med fyra kedjor. Han hade inte gett sig fören NJ löste det problemet men nu blev det istället ca 20 matcher på tre linor och det i sig gjorde ju så att VIK missade kval till slutspel i allafall.

Historien har visat i alla fall mig att när den här typen av tränare lyckas finns det stora profiler i laget. Bengan Johansson hade ett halvt lag med blivande elittränare i sitt handbollslag. Han behövde knappast snacka taktik i timeouterna. Tommy Svensson  hade även han många blivande tränare i VM 94-truppen.

Bästa säsongen VIK gjort någonsin var 92/93 då man vann Elitserien. Micke Lundström som var tränare då var kanske även den lugnaste tränaren laget någonsin haft. Fanns det några drivande spelare i det laget då? Vad sägs om Tommy Salo, Peter Popovic, Robert Nordmark, Leif Rohlin, Roger Åkerström, Patrik Juhlin, Mikael Karlberg, Fredrik Nilsson, Patrik Zetterberg med flera. Det gänget behövde knappast en tränare som tände igång dem inför matcherna.

Alternativet är ju att fortsätta ta in lite trötta bekväma snälla spelare, men då behöver vi ha en mycket mer utåtriktad tränare som verbalt kan motivera laget. De som har den profilen, kan hantera människor bra och även hålla koll på det taktiska i längden – den är som sagt inte tränare i HA…”