Stora frågetecknen kvarstår kring VIK forwardssida som förefaller vara lagets svagaste punkt och intressant med Conny Strömberg som PP-coach i närområdet…

”Framåt är det en fin linje mellan succé och trist vanilj.” Så skrev undertecknad bland annat om forwardssidan inför säsongen. Det lutar åt det senare nu.

Dra dessutom bort två av lagets mest mål- och poängeffektiva forwards i skadade Alexander Lunsjö och Viktor Hertzberg. Då har VIK problem om vi nu ska jämföra oss med de bästa lagen i serien. På sikt kommer troligen även Rasmus Asplund lämna.

Vi såg hur Timrås riktiga spetsar lyfter de “mer normala” lirarna där. Samma skulle hända med en del av VIK:s komplementsforwards, om nu Zäta får möjlighet så välbehövligt att spetsa till forwardssidan.

Matchen mot bland annat Timrå visar att det finns tillräcklig skicklighet att skapa en del chanser även mot bra motstånd. Men skickligheten att förvalta på små ytor saknas.

Den analysen stämmer också bra med hur forwardssidan ser ut på pappret. Om vi då drar ut årets produktion av forwards över 52 omgångar, om spelarna bibehåller sina mål- och assistsnitt:

Det ser ganska hyfsat ut ändå i toppen. Men Lukas Zetterberg har halverat sitt målsnitt mot 18/19 och framstår allt mer som mer av en framspelare. Därmed kanske VIK tappat det hotet från distans om nu inte Lukas visar att säsongen 18/19 inte var en engångsföreteelse.

Det kräver ju mycket att skjuta så och även Jeremy Williams var upp och ner gällande skyttet. Exempelvis kan nog en sliten axel eller handled störa den konstarten att skicka projektilen från distans. Kanske något sådant Lukas drabbats av? Annars har Lukas varit väldigt bra denna säsong.

Det är också osäker status på Hertzberg, Asplund och Lunsjö över tid, en trio som ligger i topp gällande produktion. Det saknas både spets och intressanta påläggskalvar på forwardssidan, som exempelvis backsidans Calle Ehrnberg och Gustav Berglund.

Vore intressant om Oscar Hagman fick mer istid kommande match. Man ser ganska fort om Hagman är redo för A-laget. Men mot Timrå är det lite orättvist att få göra debut mot nästan SHL-motstånd.

Slutsatsen är att Patrik Zetterberg måste förstärka forwardssidan om VIK ska kunna hota på allvar i vår. Men ekonomin är såklart viktigast och kanske är det klokast att mer ”spela av” den här konstiga säsongen med befintlig trupp. (Som gärna får göra så att jag får äta upp mina ord.)

Dock vore det att gå emot principerna att alltid vilja bli bättre och vara bäst. Att vara nöjd med trist vanilj kan vara en farlig väg att ge sig in på för en förening som vill till SHL.

***

Det verkar som August Nilsson petades mot Timrå. Nu är det kanske dags att någon annan får vila för att ta ny sats i markeringsspelet. Det behöver inte vara så dramatiskt att få vara en ”healthy scratch” ibland.

Exempelvis Younan tog en petning bra under sin debutsäsong här. Hans uppspel behövs över tid, men helheten räknas.

***

Gällande power play måste det hända något. Det var även ganska intetsägande 19/20. Lukas Zetterbergs eventuellt kvarvarande högerkanon används exempelvis inte mycket längre.

Varför tog man isär de från början på säsongen lovande och välproducerande PP-enheten med Jansson, Zetterberg, Hertzberg, Asplund och Hetta? (Och den med Tornberg, Fredda J., Bergman, Hillding och Benker som en okey andra enhet)?

Intressant värre att Conny Strömberg nu är PP-coach i Sura bakom Patrik Juhlin. Minns när Patrik Zetterberg tog hit Conny som spelare. Då sa Zäta till mig att han sagt åt Conny att han fick styra upp PP precis som han ville, i princip utan att tränarna skulle lägga sig i.

Kanske en repris är aktuell, men denna gång med Conny bakom bänken? PP kan ju inte bli mycket sämre än vad det är nu. Och Patrik Zetterberg har uppenbarligen stor tilltro till Connys förmåga att styra upp ett PP…