Trots ny storförlust gick VIK ändå från noll till 30 bra minuter mot suveräna Timrå – men VIK måste få forwards som kan göra mål även mot högklassigt motstånd

VIK föll efter ett sent ras med hela 0-5 (det stod 0-1 efter 47 minuter) hemma mot oerhört starka och SHL-doftande Timrå på söndagskvällen. Men det var ändå ett steg framåt då VIK levererade en vass förstaperiod och lite bra saker här och där i övrigt. Men Timrå har helt enkelt klart högre klass på främst forwardssidan jämfört med VIK.

Det var ett helt annat VIK nu än då man mötte Timrå senast från start. TIK kunde inte bara skratta och utnyttja gulsvarta gåvor som senast i Sundsvall. 7-4 i skott och chanser till VIK i första perioden.

Första tio riktigt bra då Wikman & Co var ursinniga i forechecken. Lite jämnare mot slutet av perioden. Frågan efter första var om VIK skulle orka köra så här i 60 minuter?

Timrå kom ut mycket hårdare direkt i andra perioden. VIK stängde dock ytan bra framför skicklige Kruse.

0-1 kom på en kontring sedan Benker missade lite på ett nerlägg i mittzon. Mot ett bra lag straffas man direkt, och Morten Madsen visade härlig målmedvetenhet att gå rakt på kassen och serverade Hartmann öppet mål efter 26.47 på en 2-mot-1:a.

Dock var Younan svag i täckningen vid 0-1-målet då han bara halvhjärtat täckte passningsvägen stående – där bör väl backen gå ner med klubban längs isen för att stänga den fria gubben mer?

VIK fick två PP och skapade en del, men spetsen saknas och det var för dåliga ingångar av Benker och Bergman flera gånger. Hela 5-11 i goda chanser till Timrå i andra, men VIK kom lite mer mot slutet av perioden.

I tredje perioden hade inte VIK riktigt ork eller skicklighet att få till några längre anfall. Istället fick Timrå glida ifrån lite väl enkelt.

Vid 0-2 blev det en massa fel då Kruse släppte en suspekt retur sedan fel gubbe hamnat ute i överbelastningen (Fredda J. istället för centern Öhrn). Tornberg och Mylläri var sedan inte tillräckligt hungriga framför kassen och Öhrn var felplacerad då Liljewall fick öppet mål efter 47.21.

Vid 0-3 glömde Benker och Eriksson bort fixstjärnan Boqvist som fick helt fri gata. Efter en fin pass av Lööke och ett klassavslut var matchen avgjord efter 51.40. Där var VIK tyvärr tillbaka i att titta puck och inte alls markera, men detta är lite på väg att tvättas bort ändå. Bakslag får vi tyvärr räkna med en tid till. Uppenbarligen.

0-4 kom i power play efter att Younan åter ej markerat sin närmsta gubbe. På returen satte Jacob Blomqvist pucken i öppet mål efter 56.47.

Förspelet till 0-5 började med en dålig passning i mittzon av Jansson till Wikman. Sedan lite misstänkt pucktitt av Asplund och en oturlig studs på Hagmans skridsko gav målet sedan Kruse kanske simmat lite väl mycket. Dock var målvakten också utlämnad efter 57.28.

Men chanserna i sista var trots allt 5-5, men Timrås skicklighet sista tredjedelen att förvalta överglänste VIK lite för mycket för att man ska känna outtömlig tilltro till VIK:s forwardssida.

SAMMANFATTNING

Att VIK föll tillbaka i gamla synder i att titta puck och att ej markera de sista 13 minuterna tar givetvis bort en hel del av det positiva. Det positiva var att VIK gjorde 30 riktigt bra minuter mot ett sådant här klassmotstånd. Det var lite synd om Emil Kruse som lämnades en del ensam i slutet.

Timrå skulle nog inte göra bort sig alltför mycket i SHL med denna trupp, trots att man idag saknade Jonathan Dahlén.

Enligt bloggens noteringar var chansskapandet relativt jämnt trots allt, 17-25 i Timråfördel. VIK var riktigt bra första tio minuterna och var nog värda minst ett mål efter den starten. Skotten på mål slutade 23-23 och skottförsöken vann VIK med 39-36.

Men mot sådana här, snudd på SHL-mässiga motstånd, är det oerhört tight framför kassarna. Det krävs antingen enorm offervilja och/eller enorm skicklighet för att skapa sig tid och utrymme att avsluta ordentligt i den röda sektorn.

Alexander Younan är ofta lysande med puck i uppspelen, men i afton var backen åter för loj i markeringen vid både 0-1 och 0-4. Nu bör VIK-ledningen sätta ner foten att det spelet utan puck inte accepteras mer av nummer 23. Även Rasmus Asplund brister faktiskt ibland i markeringen och det håller inte för en spelare som ska leda laget.

Just Rasmus Asplund skulle behöva en lekkamrat för att VIK ska få ut mer av NHL-centern. Asplund är inte skottvillig och verkar inte ha ett världsklasskott, och blir därmed ganska beroende av att omgivningen levererar på hans pass. Vilket sker för sällan.

Det positiva var att VIK verkligen kom ut hårt och tvingade Timrå att slå ifrån sig och skicka icings de första tio minuterna. Henrik Hetta satte standarden direkt i första bytet då han satte in flera fina tacklingar.

Även William Wikman var lysande i första perioden då han ursinnigt forecheckade till sig flera puckar. Men utan utdelning och klass i avsluten fick inte VIK den här energin som mål ger. Jesper Johansson gjorde en fin insats då Hertzberg saknades.

På backsidan finns en del plusvarianter, kanske särskilt de unga backarna Gustav Berglund och Calle Ehrnberg som åter gjorde inspirerande insatser. Även Lundgren och Tornberg vann en del puck i egen zon.

Man ser ju hur Timrås riktiga spetsar lyfter de ”mer normala” allsvenska spelarna i den den rödvita segermaskinen. Tittar vi på Timrås målskyttar var det, med all respekt, ganska ”normala lite över medel allsvenskar” som gjorde poäng; Morten Madsen, Sebastian Hartmann, Jeremy Boyce och Liljewall.

Men dessa namn lyfts på så många sätt av stjärnor som Dahlén (då han är med), Lööke, Boqvist, Lundeström, Lundin och kanske även någon till. Att ha riktiga spetsspelare ger så många positiva sido- och förstärkningseffekter.

Samma skulle nog hända med en del av VIK komplementsforwards, om nu Zäta får möjlighet så välbehövligt att spetsa till forwardssidan. Zäta skulle behöva göra en ”Lundgren/Mylläri” även på forwardssidan för att få mer beprövad tyngd framåt.

Det är inte troligt att denna forwardssida är skicklig nog att lösa försvar som Timrås i vår, än mindre om vi subtraherar Rasmus Asplund och kanske Viktor Hertzberg som alltså åkt på ännu en hjärnskakning. Frågan är vad som är bäst för Hertzberg nu?

Men matchen mot Timrå visar att detta VIK har en tävlingsanda av hög klass och det finns tillräcklig skicklighet att skapa en del chanser även mot bra motstånd, men inte att sätta dit dem.

Den analysen stämmer också bra med hur forwardssidan ser ut på pappret. Att forwardssidan innehåller (för) många frågetecken har bloggen tidigare tagit upp många gånger.

J20:s målkung Oscar Hagman fick göra säsongsdebut i A-laget men fick bara spela något byte.

PUCKLIGAN

5 William Wikman

4 Calle Ehrnberg

3 Henrik Hetta

2 Jesper Johansson

1 Gustav Berglund