Tankar efter ny rejäl Norrlandssmäll i Östersund: ”Om jag vore sportchef så…”
AllEttan har visat både styrkor och svagheter i VIK-bygget. På det positiva kontot finns att Marcus Dahlbom fortsätter briljera vilket är det absolut viktigaste av allt. En suverän målvakt kan maskera de flesta brister i ett lag och det är en absolut nödvändighet om man ska ta sig någonstans överhuvudtaget.
Framåt har Lucas Venuto visat att han kan göra grejer och Pontus Holmberg tar små steg i det offensiva, även om det defensiva behöver lyfta. Skiöld, Lehmann, Hetta, Bergman och Freddan Johansson har fortsatt producera.
Anthon Eriksson har tagit vissa steg och kan möjligen bli någon som gör skillnad längre fram, då verktyg finns för det. Kanske kan Anthon användas i ansiktet på målvakten i power play? Den platsen är nästan vakant i dagens snälla PP.
På backsidan har det fortsatt hända grejer kring Jimmie Jansson som den back som verkar vilja mest, skjuter mest, tacklar mest, har bäst +/- och gör mest poäng. JJ är dock inte heller perfekt men en sådan som Robin Nilsson skulle behöva kliva fram på samma sätt.
Aktive Jimmie Jansson är fortsatt kung i plus/minus och andra kategorier. En spelare som vill något. Fler behöver ta rygg. FOTO: RUNE ÅHLÉN
Men sedan tar det positiva stopp här någonstans, även om det finns fler som gjort många bra saker. Ska man vara krass verkar det som nivån på AllEttan i dagsläget är för mycket för många VIK:are. Simple as that.
Några backar blir lite för ofta stekta eller bortvända mot vassa forwards med vissa allsvenska kvaliteter. Överlag är rörligheten på backsidan ett frågetecken.
Lindelöf, Källström och Nilsson har också tappat i produktion och viss mån pondus. Efter skadan har inte Källström till synes samma klipp i skottet. Joel Werner verkade vara bitvis bänkad mot Östersund efter lite väl ”äventyrligt” spel på sistone.
På forwardssidan hamnar de flesta förutom topp-6-forwards ofta i tidsnöd och är inte ens nära att producera. Forwards som mestadels lirat i tredje- och fjärdekedjan har en kombinerad -12 i plus/minus i AllEttan.
Med andra ord borde slutsatsen vara att laget behöver förstärkas än mer om Gulsvart ska ha en någorlunda rimlig chans att nå Allsvenskan igen redan i vår.
Vissa säger dock kanske att man inte ska värva utan bygga ett lag långsiktigt. Det ligger såklart lite i det, men tyvärr finns inte mycket av den långsiktigheten i hockeyn längre. De bästa VIK:arna i A-laget och J20 kommer kanske till 90-95 % plockas av klubbar högre upp om laget missar Allsvenskan.
Marcus Bergman lär vara högvilt för många allsvenska lag. FOTO: RUNE ÅHLÉN
Så det gäller i allt högre utsträckning att maximera varje säsong istället. Hur blir VIK nästa år utan kanske ex. Dahlbom, Bergman, Skiöld, Johansson och Holmberg? Kanske bäst att ”storsatsa” medan de är här?
Om jag var sportchef skulle jag försöka få in en-två enkla men skridskoskickliga defensivbackar till laget. Kanske inte omöjligt att finna som lån? Det skulle spetsa konkurrensen och jag tror det är absolut nödvändigt om VIK ska ha chans mot allt skickligare lag som kommer vända och vrida mycket mer med VIK-backarna än vad Östersund och en doldis i Borlänge kan.
Jonte Bergs fart och tyngd saknas oerhört mycket i fjärdekedjan. FOTO: RUNE ÅHLÉN
Dessutom skulle jag göra allt för att plocka in ytterligare två prisvärda forwards med rutin från denna nivå. Exempelvis Jonte Berg och Fagerstas Jesper Persson, som gjort drygt 100 poäng på cirka 90 matcher i Ettan tidigare. Nu i tvåan av någon anledning. Men det kanske finns bättre eller rimligare alternativ där ute?
Såklart är det lätt att skriva detta utan att ha inblick eller ansvar för Zätas budget. Samtidigt är det hiskeligt kostsamt, på många sätt, att blir kvar i Ettan också.
Visst kan nuvarande trupp, mycket tack vare Dahlbom, om precis allt annat stämmer och ingen mer blir skadad kanske utmana, men det känns som mycket väldigt snabbt måste bli bättre då på bredden.
Det ter sig inte sannolikt, utan att mer beprövad kvalitet tillförs laget.
