Analys: Mixen av enastående spelarutveckling (Lex Lindelöf) & hängivenheten till lagspelet är Paananens, Ivarssons och Zetterbergs gulsvarta framgångsrecept
25 matcher in på säsongen och VIK ligger i den absoluta allsvenska toppen efter att ha vunnit åtta av de nio senaste.
Nyckeln till framgångarna är Paananens och Ivarssons förmåga att utveckla spelare individuellt och på samma gång har man fått alla spelare att utöva lagkonceptet och taktiken till fulländning.
När VIK ställer upp för att styra lite mer tillbakalutat i försvarsspelet är alla fem med på det. När man istället ska forechecka köra alla 100 % samtidigt på det. Benen går som trumpinnar och ingen tvekar. Beslutsamhet är ordet.
Likaså är spelarna tydliga och bestämda då två-tre icke puckförande spelar sticker stenhårt för att göra sig spelbara och möjliggör därmed framgångsrika spelvändningar.
Spelvändningarna har alltså varit ett vapen och det bygger såklart på ett vasst passningsspel, vilket även det har utvecklats under Paananens mantra ”Flytta pucken!”.
Coacherna har dessutom satt ihop ett PP som är det bästa i serien. Box play är också i topp (4:a).
Välcoachat värre med andra ord.
***
På spelarutvecklingsfronten har Alex Lindelöf på senare tid utvecklats till en allsvensk toppback, vilket även syns i siffrorna. Att just Lindelöf lyckas så väl och tagit sådana kliv måste värma Paananen extra.
VIK-coachen har haft ett gott öga till Lindelöf länge. Då Paananen tog över i kvalserien våren 16/17 var första åtgärden att ta tillbaka Lindelöf i laget. Nu får Paananen skörda framgångarna av att ha utvecklat Lindelöf under lång tid.
Till exempel Lukas Zetterberg, Marcus Bergman, Kalle Östman, Jesper Johansson, Morgan Hassel, Fredrik Hetta, Jimmie Jansson och bitvis även Mikael Frycklund har alla tagit stora kliv under Paananen och gör sina bästa säsonger i karriärerna i detta nu.
Det handlar givetvis om att Patrik Zetterberg värvat rätt karaktärer också, och Zäta är hittills den kanske bäste sportchefen VIK någonsin haft sett till utdelning på värvningar.
Nu är det ju inte bara Paananens, Zetterbergs eller Ivarssons förtjänster, men uppenbarligen gör arbetsmiljön i VIK att många spelare slår personliga rekord.
Lika var det förra säsongen i Ettan. Förutom Mattias Beck har inte det heller funnits någon konstant underpresterare.
Det skulle vara intressant att veta hur VIK:s styrelse ser på behovet och prioriteten att behålla Thomas Paananen och Patrik Zetterberg över tid i föreningen.