Hyllade talangen Pontus Holmberg lockades av SHL-klubbar: ”En dröm att få spela i VIK:s A-lag”

Pontus Holmberg jagar puck mot Färjestad. FOTO: KEVIN BLOMKVIST

 

– En lirare och en artist som alltid sätter sina medspelare i bra lägen med sina fantastiska passningar. Jag är övertygad att Västeråspubliken kommer att älska att se när han spelar nästa år, sa coach Thomas Paananen bland annat då det stod klart att talangen Pontus Holmberg blev kvar i VIK.

Holmberg mosade motståndet i J18 Elit med 20 poäng (9+11) på bara åtta matcher. Ett poängsnitt på otroliga 2,50, som bara slogs av Carl Wassenius som även fick debutera för topplaget AIK i Allsvenskan. I J20 blev det 6+12 på 45 matcher.

– Jag valde VIK eftersom det kändes mest rätt, säger Pontus till bloggen då 18-åringen enligt VLT.se jagades av SHL-föreningar. Det har alltid varit en dröm att få spela i VIK:s A-lag och det kommer bli riktigt kul. Till slut blev det givet tycker jag. Att man dessutom kan få kombinera seniorhockey med J20-hockey är ett plus.

– Det var väl cirka två veckor efter degraderingen som VIK hörde av sig och sa att de ville ha mig kvar, sen dess har VIK känts rätt rakt igenom, säger Pontus.

Hur är du som spelare och vad är din favoritposition?

– Jag är väl en spelare med ganska bra spelsinne och hyfsat snabb, lite mer offensivt lagd. Helst vill jag spela center, men kan spela ytterforward också, vilket jag spelat mest.

Har du någon förebild?

– Har ingen riktig förebild, men gillar att titta på Crosbys highlights och så.

Hur är du som människa?

– Jag är en lugn person som gillar att ta det lugnt. Kanske inte den som hörs mest. Spelar golf på fritiden.

Hur kommer det sig att det blev hockey?

– Från början var det väl för att pappa (förre VIK:spelaren Jörgen Holmberg) gillar hockey och tyckte väl att jag skulle testa. Sen har det bara blivit så att jag tycker det är den roligaste sporten och på den vägen blev det hockey för mig.

– Pappa ger mig lite råd vad som krävs för att komma någonstans och lite om olika spelmoment, men så mycket annat är det inte.

Pontus pappa, Jörgen Holmberg, måljublar för VIK i matchen mot Frölunda den 1/3 1989. Jörgen gjorde 151 matcher för VIK mellan 1988-1992 med 39+58. (Från Bosse Wallins privata samling). Bosse: ”Jörgen var en urtypisk powerforward. Inte snack om teknik, men fart, tyngd och målsinne. Tillsammans med Classe Lindblom & Anders Berglund bildade han en riktigt tung och svårstoppad kedja. Trion svarade för 20 poäng i den allsvenska finalserien mot Frölunda -89.”

Hur var fjolårssäsongen?

– Min senaste säsong tycker jag var lite upp och ner, men jag tycker det blev bättre desto mer man kom in i J20-hockeyn. Det kändes bra när man var med i J18 inledningsvis. Där är det ett lite annorlunda spel än i J20, det blir lättare att göra poäng.

Vad är dina styrkor och vad vill du förbättra?

– Min främsta styrka är väl spelsinnet och det jag vill förbättra är mitt fysiska spel och få ett bättre skott.

Vilka spelartyper gillar du att ha runt dig?

– Det spelar mindre roll, bara att man hittar kemi med de man lirar med så brukar det lösa sig. Jag lirade ganska mycket med Gustav Lindberg (nu Linköping). Lindberg är lätt att spela med eftersom han kan både göra mål och spela fram på ett bra sätt. Han är skön att spela med, säger Pontus, som dock inte kan komma på vilken som är den bästa spelaren han spelat med eller mött.

Hur laddar du inför match?

– Försöker sova och äta bra, bara försöker koppla av så mycket det går den dagen.

Vad är ditt bästa hockeyminne?

– Bästa minnet var väl förra säsongen när vi slog ut Brynäs och tog oss till SM-helgen som innebar semifinal i J18. Det trodde ingen trodde vi skulle göra, säger Pontus, som gjorde 4+4 i det slutspelet på åtta matcher, vilket var i paritet vad smärre A-lagssuccén Gustav Lindberg (2+6) gjorde.

Hur ser du på lagbygget och ”nya” VIK?

– Jag tycker det ser bra ut, allt ifrån hur laget ser ut till att jag tycker det verkar som att det är väldigt många som är engagerade och positiva till nästa säsong.

– Min personliga målsättning är väl att försöka ta en så bra roll som möjligt och vara med och bidra över hela banan. Jag förväntar mig ingen specifik roll just nu, men kommer göra allt för att försöka få en så bra roll som möjligt för mig. Men jag förväntar mig ingenting just nu.

– Jag tror skillnaden, jämfört med juniorhockeyn, kommer vara det fysiska spelet. Att för första gången möta seniorer som är tyngre och kanske starkare, då blir det viktigt att själv bli starkare och tyngre, säger Pontus avslutningsvis.