Tankar efter Södertälje och inför Vita Hästen: Behöver Paananen skruva upp hettan mot vissa & Anton Svensson fortsatt huvudspår

Är VIK lite för timida, ärliga och hedersamma? Frågan aktualiserades på nytt efter att Södertäljes suveräna duo Nicolai Meyer och Sebastian Dyk åter orörda tilläts dominera mot VIK på onsdagskvällen. Detta då SSK vann med 5-2 och VIK har fyra förluster på de fem senaste och greppet om tredjeplatsen är ett minne blott.

En annan grej är ju att domarna nuförtiden i princip alltid tar då någon spelare faller eller lägger sig ner. Man tar generellt inte diving sedan länge – av någon konstig anledning.

Spelarna utnyttjar såklart detta, såsom David Berg gjorde senast för Södertälje då han tydligt tog tag i Marcus Bergmans klubba och lade sig ner. Svårt för domaren då Bergman trots allt var där och störde med handen, men SSK fick ett målgivande power play. Ingen filmning kanske, men en ”snygg förstärkning” som Arto Blomsten sa i TV.

Ingen tackar en för att man är en gentleman i hockey och det enda folk minns är segrar. Paananens förebild, coachlegenden Tommy Sandlin, och Paananen själv, vet ju hur man kan göra för att få spelare ur balans:

Finalen var ju mot Vålerengen. Vi flög till Oslo och på flygplatsen sa Tommy Sandlin att han ville att jag skulle vara på NHL-meriterade Anders Myrvold. Han var ju ganska skicklig och så, men med några rapp kunde man få honom ur balans. Så jag var ju på Myrvold ganska hårt, och jag kände att jag behärskade det. Men sen kom deras tuffing Scott Hartnell in i bilden. I tredje perioden sa han att ”gör du det en gång till så sänker jag dig”. Sen var det munhuggning i båsen och jag bara skrek något till Hartnell. Då sa min lagkamrat Mark Bell, då assisterade kapten i Chicago Blackhawks, att jag fick passa mig, då Hartnell även är respekterad där borta. Och mycket riktigt – 20 sekunder senare hade jag en armbåge rakt i huvudet så jag slocknade. Tommy berömde mig efteråt och sa att ”du gick dit även den här gången också Thomas”. Vi förlorade dock finalen, men jag vek mig inte, och det är jag stolt över.

Citatet ovan är från en intervju med Thomas Paananen tidigare på bloggen. Vi får kanske hoppas att coachen lyckas förmedla lite mer av detta till sitt lag. Man måste gå över lik för att vinna ibland (alá Rögle), särskilt om man själv inte har det dyraste och mest namnkunniga laget.

***

Huvudspåret för förstärkning är alltjämt Köpings Anton Svensson. Detta har enligt bloggens signaler också förstärkts då andra alternativ kanske runnit ut lite i sanden.

***

Vita Hästen har ju också en dynamisk duo som tar hela handen om du ger dem fingret i Jesper Samuelsson och Marcus Eriksson.

I VLT sa Paananen efter SSK-matchen att man inte hade talat särskilt mycket om Meyer & Dyk, men kanske dags att göra det nu?