Tankar efter Södertälje och inför Vita Hästen: Behöver Paananen skruva upp hettan mot vissa & Anton Svensson fortsatt huvudspår
Är VIK lite för timida, ärliga och hedersamma? Frågan aktualiserades på nytt efter att Södertäljes suveräna duo Nicolai Meyer och Sebastian Dyk åter orörda tilläts dominera mot VIK på onsdagskvällen. Detta då SSK vann med 5-2 och VIK har fyra förluster på de fem senaste och greppet om tredjeplatsen är ett minne blott.
En annan grej är ju att domarna nuförtiden i princip alltid tar då någon spelare faller eller lägger sig ner. Man tar generellt inte diving sedan länge – av någon konstig anledning.
Spelarna utnyttjar såklart detta, såsom David Berg gjorde senast för Södertälje då han tydligt tog tag i Marcus Bergmans klubba och lade sig ner. Svårt för domaren då Bergman trots allt var där och störde med handen, men SSK fick ett målgivande power play. Ingen filmning kanske, men en ”snygg förstärkning” som Arto Blomsten sa i TV.
Ingen tackar en för att man är en gentleman i hockey och det enda folk minns är segrar. Paananens förebild, coachlegenden Tommy Sandlin, och Paananen själv, vet ju hur man kan göra för att få spelare ur balans:
Finalen var ju mot Vålerengen. Vi flög till Oslo och på flygplatsen sa Tommy Sandlin att han ville att jag skulle vara på NHL-meriterade Anders Myrvold. Han var ju ganska skicklig och så, men med några rapp kunde man få honom ur balans. Så jag var ju på Myrvold ganska hårt, och jag kände att jag behärskade det. Men sen kom deras tuffing Scott Hartnell in i bilden. I tredje perioden sa han att ”gör du det en gång till så sänker jag dig”. Sen var det munhuggning i båsen och jag bara skrek något till Hartnell. Då sa min lagkamrat Mark Bell, då assisterade kapten i Chicago Blackhawks, att jag fick passa mig, då Hartnell även är respekterad där borta. Och mycket riktigt – 20 sekunder senare hade jag en armbåge rakt i huvudet så jag slocknade. Tommy berömde mig efteråt och sa att ”du gick dit även den här gången också Thomas”. Vi förlorade dock finalen, men jag vek mig inte, och det är jag stolt över.
Citatet ovan är från en intervju med Thomas Paananen tidigare på bloggen. Vi får kanske hoppas att coachen lyckas förmedla lite mer av detta till sitt lag. Man måste gå över lik för att vinna ibland (alá Rögle), särskilt om man själv inte har det dyraste och mest namnkunniga laget.
***
Huvudspåret för förstärkning är alltjämt Köpings Anton Svensson. Detta har enligt bloggens signaler också förstärkts då andra alternativ kanske runnit ut lite i sanden.
***
Vita Hästen har ju också en dynamisk duo som tar hela handen om du ger dem fingret i Jesper Samuelsson och Marcus Eriksson.
I VLT sa Paananen efter SSK-matchen att man inte hade talat särskilt mycket om Meyer & Dyk, men kanske dags att göra det nu?
Holmberg uppflyttad till 3:e lina när Hardt uteblir pga skada. Så utlån känns högst osannolikt.
Slutspel är slutspel det är då det gäller att vinna. Nackedelen är att vik måste komma in med rätt känsla till slutspelet. Dessa bortaförluster är ingen bra känsla inför slutspelet. Mitt tycke är att vik måste bli tuffare och börja spela lite mera fult precis som andra lagen gör. Måste bli tuffare över hela plan och betydlig tuffar i egen zon och gärna markera kraftfull att det är vik som är kungar och bestämmer. Försvarsspelet är alldeles för fjantigt det ska smälla gärna några handskar i annsiktet och några cigg med klubban skadar inte det gäller att ta kontrollen över matchen.💪💪💪👍👍
Samtidigt kanske man ska välja rätt strider. Det är inte nu man ska vara kallhamrad utan i slutspelet. Alla kallhamrade gäng tittar fram när saker och ting ska avgöras. Citatet ovan är ju från en finalserie. För mig är detta ett nytt VIK och ska bli mycket intressant hur man reagerar i ett slutspel på denna nivå. Hur de reagerade förra säsongen på Ettan-nivå vet vi. Man sätter sig i jobbiga situationer som man precis men tydligt löser. Men viktigt att komma femma för att ha någon förutsättning för slutlig framgång.
Kloka ord Bozo!