VIK upp i delad serieledning men offensiven fortsatt mager då Rögle nollades av Fransson & Co.
Micke Nylander drömde sig nog tillbaka till NY Rangers och centerrollen i Jaromir Jagrs kedja då VIK gjorde 1-0. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
”Om man vill se mål ska man gå på hockey”. Den gamla devisen har fått sig en törn av VIK Hockey på senaste tid. På gott och ont. VIK-defensiven är verkligen tät bakåt och har bara släppt in ett mål i spel 5-mot-5 på sex matcher. Otroligt bra. Men tyvärr är inte uppspelen lika bra och hela VIK-offensiven haltar.
I en i många stycken ny medioker insats av VIK lyckades Gulsvart och Fransson 1-0-besegra Rögle för den fjärde nollan på sex allsvenska matcher 2013-14. Matchens enda mål kom efter en kanon av Fredrik Johansson fint framspelad av en redan formtoppad Per Helmersson i början på tredje.
Gamlingarna i Rögle hade ingen kul kväll. Men de kanske kommer senare? FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Första perioden var riktigt usel av VIK. Passningsspelet var under all kritik, i mitten på första var det smått parodiskt då verkligen inte en passning satt. Jonsson och McArdle hade dock några energigivande byten. Rögle var piggare och hade klart mest puck men kom inte riktigt in på heta lägen framför kassen, även om RBK hade några heta chanser.
I andra perioden spottade VIK upp sig och det var en ganska jämn period. Men allteftersom tiden gick kom VIK mer och mer in i matchen. Därför var det inte helt oväntat att en fantastiskt vass Freddan Johansson bombade in 1-0 2.38 in i tredje perioden.
Rögle orkade inte riktigt få till det där riktiga trycket och VIK kunde rida ut stormen till den femte segern på sex försök.
Sammanfattning
Varken publiken eller VIK var med riktigt i denna match från början. Det var tyst som i kyrkan under stora delar och varken spelare eller publik bidrog till att höja stämningen. Vad kom först, hönan eller ägget?
Det tog sig dock allteftersom på plan och läktaren. Det var ett svaghetstecken för Rögle, som trots att de mötte ett VIK som till en början verkligen bjöd in skåningarna med ett uselt passningsspel, inte förmådde att ta till vara på detta. Istället tilläts VIK komma in i matchen.
Förstakedjan hade något av en ”night off”. Defensivskicklige Doell var fortsatt blek offensivt och faktum är ju att den skadedrabbade 34-åringen bara gjorde 15 poäng på 32 matcher i Österrike ifjol. Vi kan nog inte begära att Doell ska vara så dominant som en förstecenter förväntas vara i ett SHL-aspirerande lag.
Doell var också åter under 50 % i vunna tekningar så centern är knappast stekhet just nu. Räkna med att Niklas Johansson vid varje tveksam offensiv insats av Doell jobbar allt hårdare för att hitta en förstecenter som kan leda laget offensivt.
Defensivt är Doell dock prickfri och arbetsinsatsen är det inget fel på. Williams var loj och gjorde några enkla misstag och Caputi kom inte till sin rätt denna afton.
William Nylander, supertalangen som under uppmärksammade former lämnade SSK, förlängde sin poänglösa svit till sex matcher. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
En annan gammal center, Michael Nylander, hade också det tungt offensivt. 40-åringen hade många pucktapp och frågan är hur mycket istid och tålamod Rögletränarna kommer ha till övers till den smått legendariske centern framöver. Man sätter ju inte ”Nyllet” på bänken hursomhelst. William Nylander hade också en ny poänglös afton och står kvar på 0+0 efter sex matcher. Här har Rögle en grannlaga utmaning att få igång Nylanders.
Positivt i VIK var att se Frycklund göra sin klart bästa match för denna säsong. 20-åringen verkar på gång efter en tung tid. Kinisjärvi gjorde också en del fina saker på isen. Bäst framåt var dock Freddan Johansson, som förutom målet vann många dueller tack vare list, snabbhet och teknik. Vi kan konstatera att Freddan trots förutsättningarna spelar bland den bästa hockeyn i karriären. Imponerande.
Annars gjorde Marcus Jonsson en ny fantastisk kämpainsats i den fysiska spelet. ”Messy” har enorm fysik, balans och vilja och hur många Rögleiter daskade inte på ändan efter sargdueller med ”Messy”? Sånt skapar oro i ett motståndarlag.
Weiskog fick en bra chans med mycket istid i andrakedjan med Frycklund och McArdle. Dock står Weiskog fortfarande på tillväxt och hade svårt att imponera. 21-åringen måste snart hitta sin nisch – ska han satsa på att bli en ren energilirare eller något mer offensivt? Just nu blir det varken hackat eller malet. Först och främst måste teknik och skridskoåkning vässas. Det bästa sättet är ju att vara med i heta matcher för att få upp självförtroendet.
På backsidan var det tätt bakåt men många dåliga uppspel. Frisk är lite väl loj ibland och även Björklund hade svårt inledningsvis. Lindh började som sjundeback, en intressant troligen tvådelad orsak till det; Larssons backspel och en signal att man inte var nöjda med Lindhs disciplin i premiären.
FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Rasmus Bengtsson (bilden) gjorde en godkänd debut och Rögleprodukten breddar välbehövligt VIK-defensiven. Spelskicklig och rörlig. VIK saknade alltså Mitell och Romano, två tunga avbräck.
Nu väntar en tidig seriefinal i Karlskrona på lördag. Då måste troligen VIK-offensiven skärpas och mer tid spenderas i anfallszon mot det enormt speediga KHK.
Västerås tre stjärnor:
1. Jonas Fransson – Fjärde nollan på sex matcher. Måste vara något slags rekord?
2. Fredrik Johansson – Var riktigt bra över hela isen och krönte det med ett direktskott i krysset.
3. Marcus Jonsson – När alla andra sover ger ”Messy” allt och fysiken är det fin SHL-klass på.
Tycker matchbeskrivning och spelarkritik är klockren, kan inte annat än hålla med. Vill själv hålla fram Fredrik Johansson och Mikael Frycklund, även Kenneth Bergqvist var vass denna kväll. Viktigt att de ”svenska” spelarna inte slår sig till ro och räknar med att transatlanterna ska fixa det. Här gäller det i stället att förmedla vad VIK står för och få transatlanterna att förstå hur VIKs spelsystem fungerar. Hade gärna sett Andreas Lindh spela mer, han såg till att spela rejält (till skillnad från flera andra) i försvarszonen i boxplay ett par gånger och måste utnyttjas flitigare.