VIK:s offensiv glänste än mer då Alexander Lunsjö var åter mot ett starkt Kristianstad ledda av firma Cheek & Kontos – men defensiven lite tillbaka på ruta 1…

VIK vann med 6-3 i en viktig toppmatch hemma mot skickliga Kristianstad på fredagskvällen. Äntligen var nyckelforwarden Alexander Lunsjö tillbaka efter två månaders (och 19 matchers) frånvaro. Alla var spända på att se vilken form #56 skulle vara i. Ingen blev besviken…

Oj! Första 20 kändes som en hel match. KIK började bäst de första bytena. Men Hakkarainen tacklade hårt och vägvinnande, vilket gav Lunsjö yta att passa vackert, varpå Svensson fick ett bra läge på kanten. Den sistnämnde var smart och hittade luckan mellan benskydden på den hete dansken Dichow efter 3.39.

Lunsjö var fortsatt jobbig för KIK och den mycket starke powerforwarden Trevor Cheek surnade till och VIK fick ett PP. Denne imponerande Cheek skulle VIK behöva en egen variant av kanske…

2-0 kom i efterföljande PP efter en fenomenal uppåkning av William Wikman, som mycket snabbt uppfattat hittade Isak Skedung på första stolpen efter 7.37. Klassassist av Wikman där. Wikman åkte ifrån och lurade den så hyllade backen Rikard Olsén.

3-0 kom efter ännu mer hockeygodis då From i full fart lurade Krupic och snudd på väggade in pucken tillsammans Skedung efter 10.06. Så vackert.

Endast 46 sekunder senare kom 4-0 efter 10.54 via en bra forecheck av Frycklund som gav Bergman ett läge. Detta efter en grov indian av Bouramman. Riktigt klassavslut i krysset av Bergman där, bra för självförtroende i skyttet för #25 som var en av de bästa på plan.

Sedan åter poröst försvarsspel (som varit fallit på sistone), men även bra KIK, och otroligt nog kom gästerna tillbaka till 4-3 på sex minuter (!). 4-1 kom sedan en för dagen ojämn Frycklund tittade för mycket puck och upptäckte den framstörtande Cheek för sent, och KIK utnyttjade det skickligt efter 11.26, fin passning Kontos.

Roe var inte sedan tillräckligt vaken utan vändes skickligt bort av Robin Carlsson och amerikanen tvingades haka, normalt sett brukar en matchtränad Roe inte släppa fram forwards så.

4-2 kom i efterföljande PP efter att samme Cheek smart tryckte bort en för snäll Östman och en ny klasspass av Kontos på Cheeks blad efter 14.17. Östman måste vara mycket mer elak där, och främst ta bort bladet.

4-3 kom efter att en annars stabil Jardeskog kanske var väl aggressiv och möjligen åkte bort sig lite högt upp, likaså lite Frycklund, samtidigt som Jalonen kanske också var lite otajmad mot Cheek/Kontos. Men åter denna Cheek/Kontos-kombo…

Wikman hade sedan en ny imponerande åkning där Krupic verkade dra på sig en utvisning efter en ”hög tackling”. Sedan visade From härligt karaktär och ville markera mot Krupic, som då crosscheckade upp mot huvudet på dansken, som dock verkade skyddas av hjälm och visir.

Starkt av domarna som videogranskade och hittade det. Återstår att se om denna crosschecking i huvudet ger avstängning. De ska ju vara en hårdare tolkning där.

Hursomhelst straffade Krupics fega tilltag sig direkt då VIK kunde näta efter att det blev matchstraff. En lysande Bergman åkte ifrån alla och serverade Hakkarainen som gjorde sitt första mål på nio matcher fram till 5-3 efter 19.21.

VIK vann chanserna i 5v5 med 9-6 i första och 3-1 i PP.

Svag andra av VIK, inget flyt men KIK också ganska bra fart och passningsspel. Men inget av lagen imponerande i mellanakten.

VIK skapade faktiskt första chansen i 5v5 först på Svenssons smarta och luriga lobbpass, som studsade förbi KIK-back, och Lunsjö satte 6-3 i minut 37. Sedan bra byten i slutet. KIK vann chanserna 4-3 i 5v5 i andra, VIK vann PP-chanserna med 3-1.

I sista perioden fick VIK bättre kontroll på grejerna. KIK började kanske tröttna lite och VIK ledde chanserna med 5-1 12 minuter in i tredje. Lukas Zetterberg hade dessutom en PP-projektil hårt i stolpen.

I slutet samlade dock KIK en del kraft men JG och VIK-defensiven lyckades hålla undan. VIK vann till slut chanserna med 5-4 i sista perioden i spel 5v5.

SAMMANFATTNING

Matcherna i princip utan publik blir lite konstiga, ofta vidöppna och svåra att bedöma. Det är som att lagen (VIK) går ner sig väldigt mellan varven utan VIK Support (även om de plats ikväll verkligen försökte).

Med konstant ljudkuliss verkar VIK:s skärpa lättare bibehållas, föga förvånande. VIK vann chanserna med 17-14 i spel 5v5 och 8-2 i PP. KIK skapade dock en del riktigt heta lägen då JG fick glänsa.

Fint att se Lunsjö (och From) i bra slag direkt efter lång frånvaro. Lunjsö ger VIK ytterligare en dimension med sin unika kombination av att göra kunna göra klasspoäng och dessutom kunna spela uppoffrande och täcka skott (tre fina blockar i afton).

Att kunna vara så bra direkt visar vilken begåvad spelare Lunsjö är. Nu är det bara att hoppas att hälsan håller.

VIK har – med alla forwards friska – tre offensivt väldigt starka kedjor i Zäta – Frycklund – Bergman, From – Skedung – Wikman samt Svensson – Hakkarainen – Lunsjö. Får dessa vara friska kommer VIK fortsätta snudd på ösa in mål. Så är det bara.

Dessutom växte Kangas allt mer in i denna match tillsammans med drivne fjärdecentern Karlsson och alltid värdefulle Jesper Johansson.

Men VIK var ännu en gång, som för ofta på sistone, tillbaka till det veka försvarsspelet från de första åtta omgångarna. Detta från att knappt släppt något under drygt 15 matcher. Men VIK var lite matchrostigt också. KIK gör också mycket bra framåt, men är lite tveksamt bakåt.

Något har hursomhelst hänt med defensiven på sistone. På de senaste sex matcherna har VIK släppt in hela 21 mål (3,5 i snitt). Detta alltså från en extremt hög nivå i försvarsspelet under en lång period.

Frågan är vad denna senaste trend med många insläppta beror på, brist på ödmjukhet för att det gick så bra tidigare? Samtidigt har VIK öst in 25 mål på dessa sex matcher (4,2 per match) trots sämre spel och skärpa.

Detta med, precis som i afton, mycket stark effektivitet och många klassmål i hög fart – även mot bra lag. Så den tidigare oron för ineffektivitet kanske vi kan arkivera, men åter är försvarsspelet lite suspekt.

Trots detta gjorde Daniel Gunnarsson en urstark match (7-0 i NP) och tog ofta kampen på ett imponerande sätt mot KIK:s ledande stjärna Trevor Cheek. Även Jardeskogs storlek och fysik var viktig mot Cheek och Co, plus att #77 var mer städad än tidigare (4-1 i NP).

Jalonens puckspel hyllades stort i rutan av Lückner, men finländaren är fortsatt lite ojämn (4-3 i NP). Lär dock bli allt bättre efterhand. Roe hade en tuff kväll (0-2 NP), men där Tornberg (4-2) och Östman (6-3) spelade upp sig.

Framåt var Bergman urstark och effektiv (hela 9-1 i NP), men Frycklund gjorde en av sina sämre insatser på länge med ”bara” 7-5 i NP. Dock ska vi såklart tänka på att alla i VIK var matchrostiga.

Zetterberg var riktigt vass i första perioden, men försvann sedan, kanske lite matchrost där också. Lunsjö kom in och levererade direkt med två poäng och 7-0 i NP, verkade trivas med Svensson som också gjorde en stark insats med 7-2 i NP.

Den viktigaste frågan framöver är dock hur VIK ska hitta tillbaka till den så glimrande defensiven från oktober till tidiga december, för offensivt kommer detta lag, om friskt, fortsätta leverera. Var så säker.

PUCKLIGAN

5 Marcus Bergman

4 Alexander Lunsjö

3 Daniel Gunnarsson

2 Anton Svensson

1 William Wikman