40 minuters spel räckte inte för Västerås i Örebro

På onsdagskvällen kom VIK ut sovande i första perioden mot ett Örebro som var ganska laddat. Märkligt nog såg båda storstjärnorna Patrik Berglund och Mikael Backlund som resten av laget ut som vilka Nybrokillar som helst. Hur kan det vara möjligt? Det har ju meriter som Jared Aulin och Patrick Yetman bara kan drömma om! (kanske är de skadade/sjuka?)

Närkingarna fick 1-0 efter lojt spel i egen zon där först Kenneth Bergquist och sedan Andreas Lindh lojade i egen zon. VIK förlorade skotten med pinsamma 21-1 (!). VIK har en lång väg att vandra mentalt innan man är ett topplag. Till slut föll VIK med 4-1.

Utan Lasse Johanssons bravader hade det kunnat vara 4-0 eller 5-0 efter första perioden.

I andra kom VIK ut bättre och Matt Fornataro visade klass efter en fin passning av annars sege Johan Larsson. 2-1-reducering efter 21 minuter. Period två var sedan jämn.

I tredje pressade VIK skapligt men saknade tro på sig själva i avslutningarna och det var lite alibiavslut. Skillnaden mellan lagen är i huvudet, främst. I Örebro tror man på sig själva och sin egen storhet och kämpar stenhårt för att leva upp till detta, se exempelvis en sådan som Marcus Weinstock.

Sammanfattning

Jocke Fagervall har mycket att jobba med kring det mentala. Återigen kom VIK inte till spel i första perioden, som mot Karlskoga borta senast. Nu lyckades man dock få ordning på grejerna skapligt under resterande 40 minuter.

Det är en stor gåta att Patrik Berglund gör så lite på isen. Bara fem poäng på nio matcher och -2 nu.

Berglund har tappat mycket teknik och finess verkar det som. Numera främst en kraftfull center som går på kropp. Lite genant var det i slutet då Backlund inte kunde ta emot en passning från Berglund, sedan struntade båda i att backchecka och 3-1 var ett faktum för Örebro.

Dessa två killar måste helt enkelt skärpa sig och köra järnet den tid de är här. Hur kan de tillåta ett svenska andraligalag dominera mot dem?

Positivt var annars Matt Fornataros spel, skönt att han blir kvar hela säsongen. Visar hjärta och klass. Jonas Emmerdahl var bra och Victor Backman och Stefan Warg var pigga.

Sedan hade man gåtfullt nog spräckt den fina förstakedjan och satt in Jonte Berg på Mikael Zettergrens plats. Det funkade sådär och frågan är varför man tog bort den enda kedjan med riktig kemi hittills?

Västerås tre stjärnor:

1. Matt Fornataro

2. Lasse Johansson

3. Jonas Emmerdahl

4 svar

  1. Dfg skriver:

    Största problemt med Bulan är ju att karln inte åker skridskor. Det ser segt och energilöst ut. Undrar om han ens var svettig efter matchen?

    Kenneth ”mr Bacon” är också totalt under isen. Verkar inte må bra och att lira honom med våra NHL-proffs känns som att dricka lättmöjk till oxfilé. Dålig kombo kort och gott.

  2. Mikael Norén skriver:

    GurkOlle, tror ändå det inte är så enkelt att säga att Allsvenskan är/har blivit så otroligt bra. Då skulle ju ex inte Fornataro kunna kliva in och leverera en massa poäng direkt från AHL. Tyvärr tror jag det handlar om inställningen lite, de brinner inte tillräckligt. Kan nog även gälla Kopitar i vissa matcher. De är ju faktiskt dollarmiljonärer och kanske inte vill riskera för mycket skador osv, vad har de kvar att bevisa mm… Jag har svårt att se någon annan anledning, om de inte är småsjuka eller småskadade…

    Läktarplats, håller med dig!

    Men vi får hoppas att de tänder till och täpper till truten på oss som kritiserar!

  3. Läktarplats skriver:

    Bra analys även gällande det sömniga första målet. Är man på isen gäller det att vara alert i varje sekund och varför har VIK stoppat in två NHL-proffs som bara tycks drömma om att strejken snart ska vara slut. Deras loja inställning påverkar ju hela laget.

  4. GurkOlle* skriver:

    Håller med. Våra NHL-proffs är en styggelse att se just nu. Man vet att båda vill göra sitt bästa för sin moderklubb men i gårdagens match tillförde de inte mycket. Man väntade hela tiden på att Patrik ”Bulan” Berglund skulle komma in och göra ett ”monsterbyte”. Något man blev bortskämd med innan han lämnade oss för NHL. Då kunde han komma in och dominera fullständigt och skapa chanser till både sig själv och sina medspelare. Det har vi inte sett till alls ännu.

    Själv undrar jag om sanningen kan vara så enkel att Allsvenskan, som serie, nu är klasser bättre än när Bulan lämnade oss. Det går helt enkelt inte att dominera, för någon, på samma sätt som för några år sedan.

    En annan sanning är att Bulan lärt in ett annat sätt att spela i NHL som inte alls fungerar på stor is. Oavsett vilket så är det inte samma ”gamla” Bulan nu som lämnade då. Fortfarande är han en briljant spelare men han får inte ut mycket av sitt spel för tillfället…

    En himla tur att vi har Fornataro och Leisenring…

    Och – Lars Johansson!