Andra raka storförlusten, just mot jumbon Sundsvall, skapar frågor

Efter 2-11 (!) på två matcher är det tillbaka till ritbordet som gäller. Det är kanske klen bredd och konkurrens både på forwards- och backsidan för att man ska vara helt trygg. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Precis när vi trodde att VIK var på väg att etablera sig på allvar som laget att slå i Allsvenskan, har just laget blivit slaget med 2-11 (!) totalt de senaste två efter 1-5 i Sundsvall (!) på lördagseftermiddagen.

Annars tog VIK precis som mot AIK ledningen i första perioden, och såg väl ok ut i period 1, precis som mot AIK. Men sedan missade VIK 35 av 36 skott samtidigt som Sundsvall, som AIK, gjorde mål i princip på allt mot en givmild och utspridd VIK-defensiv.

Markus Kinisjärvi fick en fest mot sitt gamla lag med två assist, +2 och vann 17 av 20 tekningar enligt Swehockey (!). David Lidström hade +3 och Oscar Ahlström fick nytt mod till karriären efter två mål.

Sammanfattning

Under en lång säsong kan vi räkna med formsvackor och uppenbarligen har VIK hastigt men mindre lustigt hamnat i en rejäl formsvacka. Det händer alla lag, men vi kan ändå analysera saker, kanske främst på individnivå.

Dahlbom lyckades inte följa upp sin succé från debuten, men samtidigt har backspelet inte varit bra senaste två. VIK har ju på pappret en backsida som är något grön men samtidigt rinkrostig i en speciell kombination av unga utropstecken och gamla rävar man försöker få igång som i fornstora dagar.

En stabiliserade rutinerad pjäs som Johan Jonsson har saknats de två senaste matcherna, när exempelvis Juha Uotila varit äventyrlig som vid 3-1-målet idag då rensningen av finländaren var hemsk och en riktig sargassist till Ssvall.

Utmaningen för VIK-ledningen är att få denna brokiga (och troligen förhållandevis billiga) uppsättning av backar rejält aggressiva och som limmade på motståndarna utan puck, men samtidigt kyliga med pucken. Hade backsidan varit mer homogen hade den utmaningen troligen varit mindre.

Framåt räcker det med att titta i statistiken för att se förbättringspotential. Sorkins offensiv har helt torkat upp och amerikanen har 0+1 de senaste tio matcherna. Det är helt enkelt för dåligt, även om han lirar med två ungtuppar. Hur ser NJ:s, normalt sett ganska korta, tålamod ut där? Sällan har en import med så här klen produktion fått vara kvar speciellt länge.

Lantosi och Svedlund har gjort två mål tillsammans på 38 matcher, för klent för att vara i en ”tredjekedja”. Fredrik Johansson börjar saknas på allvar.

Lihagen skapar saker men producerar helt enkelt för dåligt, bara 3+5 på 19 matcher nu, vilket är ”on pace” för åtta mål och 14 assist på 52 matcher, knappast vad som förväntats av VIK-dödaren från förra kvalet.

Myttynen har producerat skapligt men blandar och ger något otroligt, sällan har man sett en så gåtfull spelare som kladdar något så infernaliskt med pucken emellanåt, för att sedan hålla sig framme och producera.

Problemet nu är om laget ska börja sladda är att man tvingas rida sina topphästar hårt för att ta en topp-2. Ta Urbas till exempel, slovenen spelade hela 20 minuter i afton, vilket är oerhört mycket för en forward.

Urbas som bara har ett läge, nämligen max, verkade sliten i fjolårets kval. Ett problem om man nu inte får ordning på målskytte och backspel är att man tvingas riskera att åter komma till kvalet med halvslitna toppspelare.

Lyxen om man skulle hitta tillbaka snabbt och skapa sig en lucka som topplag är att man exempelvis kan hålla Urbas och andra toppspelares istider mer långsiktigt hållbara. Nu med det tuffa spelschemat har det känns som den något tunna truppen blivit något sliten.

NJ får gärna landa en klasstjeck eller två snarast, så att forwardssidan blir mer balanserad och att VIK får en tredjekedja som kan avlasta offensivt när övriga kör fast. Gärna får denna tjeck också kunna teka, för VIK ligger nu näst sist i cirklarna i serien med bleka 47,5 %, om vi kan lita på Swehockey.se. Faktiskt ett orosmoln av icke förringbar magnitud.

Johan Jonsson och Kristians Rubins får gärna också snart tillfriskna så att konkurrensen på backsidan blir av digniteten den måste vara hos ett SHL-satsande lag. Nu finns det några backar som skulle behöva vila lite extra ibland…