Flera gulsvarta klassmål – passande nog – då kapten Fredrik Johansson firade 400 med seger mot Tingsryd

VIK fortsätter vara urstarka hemma i ABB Arena. Efter bitvis riktigt bra hockey och snygga mål vann VIK med 4-1 mot Tingsryd på onsdagskvällen. Fredrik Johansson fick fira 400 matcher på bästa sätt med seger och två fina assister.

VIK började strålande och 1-0 efter ett ljuvligt snyggt mål av Kalle Östman. Det var länge sedan Östman nätade. Nu fintade toppcentern backhand men gick blixtsnabbt över till forehand och överraskande till och med klassmålvakten i Tex Williamssson i TAIF-kassen efter 4.12.

Den andre skaplige topp-2-centern gjorde nästa klassmål (skämt åsido kan få lag matcha VIK:s centerduo). Mikael Frycklund täckte pucken på bästa Patrik Berglund-manér och den store centern vände sig loss från markering från position bakom kassen och vräkte in 2-0 i Williamssons bortre burgavel efter 13.25 – styrka, balans och teknik som få besitter.

Tingsryd har dock några godbitar själva. Kim Tallbergs kedja tryckte ner nygamla backparet Morgan Hassel och Jimmie Jansson under ett långt byte. Men VIK redde ut stormen efter mycket besvär.

VIK började alltså ursinnigt första 10-13 minuterna och fick välförtjänt 2-0. Tingsryd jämnade dock ut det hela lite efterhand. Tex Williamsson stod för kanske årets benparad i PP på Marcus Bergmans direktskott efter elegant instickare av Östman. Den sistnämnde var tillbaka i riktig högform.

VIK började väldigt bra i andra perioden också men utan utdelning. William Wikman var kanske lite het på en öppen chans, men W.W. skulle revanschera sig ordentligt senare.

Istället kom 2-1 (tid 29.30) i PP efter en riktig projektil i Erssons vänstra kryss signerad Daniel Öhrn. Wolmer Edqvist missade olyckligt misstänkt en tripping på Isac Skedung strax före målet, olyckligt.

Gästerna kom tillbaka starkt efter sitt mål och VIK tappade plötsligt spelet. Dock har VIK just nu en målvakt i Samuel Ersson som i princip tar alla puckar han ser, dessutom med elegans.

Undertecknad stod emellertid på läktaren och tänkte att detta är inte en kväll där en stekhet Kalle Östman bara gör en poäng. Precis då efter 36.33 kom 3-1 i PP efter en fin styrning av #13 efter en smart skottpassning av Fredrik Johansson.

3-1 stod sig efter 40 min. Det var samma tendens som i första där VIK började strålande, men rånades lite av Tex i TAIF-kassen. Tingsryd vaknade dock rejält efter sitt mål, men VIK försvarade sig bra i egen zon.

VIK fick under denna svaga sekvens i matchen inte ner pucken djupt i gästernas zon, utan TAIF fick komma i vågor. Ibland måste man kanske spela enklare, men samtidigt älskar vi kreativa spelare.

Jimmie Jansson tacklade i slutet av andra tufft ner en Tingsrydsspelare i närheten av puck. Kim Tallberg hoppade då på Jansson rejält men VIK-backen vann ”fighten” klart mot TAIF-stjärnan (med handskarna på). Utan att ha sett situationen alltför noga är känslan att Jansson inte gick tillräckligt mycket efter den lösa pucken i situationen och TAIF fick PP efter 2+2+2 för Jansson och 2+2 för Tallberg.

Poängtörstande Tingsryd, som alltså är rejält indraget i bottenkampen, kämpade föga förvånande hårt i tredje perioden och VIK fick inte samma fina periodstart.

Men efter 51 minuters spel kom äntligen en fantastisk assist av William Wikman, där Wikman gav Sebastian Benker helt öppet mål fram till matchavgörande 4-1 efter 51 minuter. Innan detta missade TAIF helt öppet mål – årets räddning av Ersson med klubban trodde undertecknad, men enligt uppgifter gick den ribba ut trots att efterföljande tekning hamnade i VIK-zonen.

SAMMANFATTNING

Den som trott att VIK är på väg att fetta in rören och slå sig lite till ro efter en överraskande bra säsong har haft fel. VIK spelade bitvis riktigt bra hockey mot ett desperat Tingsryd.

Gästerna har några riktigt bra spelare. Främst stack åter ålhale forwarden Kim Tallberg och dynamiske backen Max Lindroth ut. Dessa två, lite av late-bloomers, lär vara högvilt på den allsvenska marknaden, om inte SHL för nästa säsong.

Tillsammans med kvalitetsmålvakten Tex Williamsson kan man lite förstå att TAIF inför matchen var trea sett till de senaste 15 omgångarna i serien.

Någonstans grundlades segern tack vare den oerhört fina starten som gav 2-0, samt en lika stark inledning på andra perioden där VIK kanske tog lite musten ur gästerna. Detta plus att Ersson var riktigt bra efter TAIFs mål då gästerna hade momentum.

Många var väldigt bra i VIK denna kväll. Acke Ringström glänste som vanligt i alla puckdueller – karl´n vinner ju faktiskt uppskattningsvis 80 % av dessa – otroligt. Jonas Liwing var också riktigt vass med sin klubba, samma kan sägas om Alex Lindelöf.

Alex Younan blandar och ger lite men i sina bästa stunder gör han också högklassiga saker med trissan. Jimmie Jansson hade också som vanligt ett bra driv med pucken och Morgan Hassel var kung utan puck.

De här topp-6-backarna gör det jobbigt för motståndarna i duellspelet eftersom många är så puckskickliga. Och trots att TAIF var riktigt bra bitvis i andra perioden höll VIK-försvaret ner gästerna till bara fem skott på mål i mellanakten.

Det finns också en fortsatt pondus i spelvändningar där forwards och backar verkligen går för det, då de vet att backarna är tillräckligt skickliga för att hitta blad.

Tillsammans med dessa backar och Samuel Erssons magnifika målvaktsspel måste verkligen motståndarna göra något extra för ett mål. Motståndet får helt enkelt väldigt lite gratis vilket, förutom de facto mindre baklängesmål, också ger VIK en mental styrka.

Undertecknad har aldrig sett en målvakt göra målvaktsspelet till en så vacker konst som Samuel Ersson. Trots att 19-åringen är närmare 190 centimeter påminner rörligheteten, fokuset och styrkan om en tiger.

Framåt var Östman magnifik tillsammans med en vass Marcus Bergman i förstakedjan, Zäta verkar kanske lite lätt frustrerad just nu. Detta var Östmans två första mål på drygt tio omgångar. Playmakern har många strängar på sin lyra, vilket han visade med bra känsla i båda dessa kassar.

Sedan ska vi inte glömma bort Bergmans öppnande skridskoåkning och smarta spel över hela banan, vilket understödjer Östman och Zäta på bästa sätt.

Extra kul var att se William Wikmans assist vid 4-1-målet. Det är precis sådant denna blogg har efterlyst i det lilla kärnkraftverkets spel – att kunna tempoväxla. Wikman kom in med pucken i full fart men med nyvunnen kyla letades Benkers fria blad upp. Kan Wikman fortsätta tempoväxla på detta sätt finns hur mycket potential som helst i den så explosive forwarden.

Även Mikael Frycklund, Isac Skedung och Johan Skinnars var bra som centrar i var sin kedja. När de två sistnämnda spelar så här är även centrallinjen mycket stark.

PUCKLIGAN

5 Kalle Östman

4 Jonas Liwing

3 Acke Ringström

2 Samuel Ersson

1 Marcus Bergman