Fortsatt bra karaktär och spel mot Djurgården trots matcher i dagarna tre & positiva indikatorer för en del ”oprövade” backar som Roe, Östman & Tornberg

VIK föll i bronsmatchen mot Djurgården med 3-4 på söndagseftermiddagen i Skoda Trophy. Men Gulsvarts spel och främst intensitet imponerade stort för tredje dagen i rad. VIK ledde faktiskt med 3-1 efter halva matchen.

Första perioden var jämn. VIK fick ganska tidigt spela fem minuter PP efter att Arnessons tvåhandsfattade klubba träffat Janssons haka, men VIK-backen återkom turligt nog.

Jansson fick Arnessons klubba på hakan. Men Jansson reste sig och återkom. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.SE

PP var lite bättre och efter 8.48 placerade Zetterberg in pucken i bortre krysset efter bra skymning av Skedung framför kassen fram till 1-0.

Gunnarsson blir en härförare på många sätt. När lagets bäste spelare krigar så under försäsong sätter det en standard. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.SE

2-0 kom efter att Svensson tog vara på ett felpass av unge Carl Lindbom i DIF-kassens och Södertäljesonen hittade Lavoie som fick öppet mål efter 13.23. Om Svensson verkligen såg Lavoie där var det Gretzkyklass på den passningen. Tillåt mig tveka, men Svensson var bra denna match.

En kanske lite trött (med all rätt) Zetterberg tog sedan en slashing i mittzon. I efterföljande PP var det DIF:s tur att ha lite ”puck-luck” då Rhakshani visade sin klass med en snipe efter 16.42, men även skickligt av Cederqvist att få fram pucken där.

Efter målet var det mer DIF. I slutet fixade Wikman, som verkar skakat av sig en tung Coronasäsong, ett PP. Chanserna slutade 5-5 i spel fem-mot-fem i första.

Det jämna spelet fortsatte i andra även om DIF skapade lite mer. Högström hade ett stolpskott.

From har varit i farten igen… FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.SE

Halvvägs in i matchen visade den danske dynamitforwarden Mathias From sanslös acceleration och toppfart och blåste förbi och ifrån Pontus Johansson och Oscar Bjerselius, ungefär som Johan Tornberg gjorde med Anders Eldebrink och Jiri Slegr i Södertälje säsongen 1996-97 (en av få minnesvärda saker från den säsongen för övrigt…).

From satte sedan trissan fram till 1-3 efter 30.31. Dansken verkar trivas och ha kul under Paananen. Spelglädje får inte underskattas bland alla krav.

Men DIF gjorde 2-3 genom enormt vasse skytten Linus Andersson efter 33.16 sedan Johan Gustafsson tappat klubban. Och mot sådana klasskyttar behöver man all utrustning…

VIK spelade hårt och ettrigt vilket verkade frustrera DIF allt mer. Tornberg (Johans kusin) gjorde en ny mycket solid insats och fixade ett PP åt VIK. I slutet stack Skedung in nosen rejält framför kassen men åkte ut på ”goalie inteference”. Det kostar att ligga på topp…

August Tornberg har stärkt sina aktier i cupen. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.SE

DIF hade 5-3 i skapade chanser i 5v5 i andra. VIK hade ett bättre PP denna match då bland andra Anton Svensson var betydligt mer kall och lade fram flera fina instickspass.

Tredje perioden inleddes med att 176 cm Alexander Lunsjö fick 191 cm Ludvig Rensfeldt att gå i isen med en fin offensiv tackling – en sekvens som säger mycket om Lunsjös mod och karaktär. Bergman fortsatte glänsa och fixade ett PP åt VIK.

Men i efterföljande PP var Lavoie för het och det blev en liten ”slew foot” på Tom Nilsson. Domarna var konsekventa denna match och dömde efter regelboken och då blev det matchstraff för kanadensaren efter 43.55 (”krokben bakifrån”=”slew foot”, men kallades tripping).

Två matchstraff nu för Quebécsonen Lavoie. Hellre det än lamt spel. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.SE

VIK klarade faktiskt det långa BP:et då bland andra Mikael Frycklund var tillbaka och gjorde ett hästjobb utan puck. Men precis då VIK blev fulltaliga satte DIF snyggt 3-3 då Daniel Gunnarsson kanske var lite för trött för att hinna komma åt Filiph Engsunds klubba.

Sedan hade DIF väldigt mycket puck. Och kanske, som mot Brynäs, kunde Paananen tagit en timeout. Tycker åtminstone den efterkloke. För det blev mycket DIF sedan och när Jansson gick rejäl bom på blå kunde Rensfeldt snyggt glida in 3-4 då en annars utmärkt Logan Roe kanske var lite för snäll efter 55.50.

VIK fick ett sista PP och Svensson var fortsatt småfinurlig och det blev halvfarligt. Det märkliga i sista perioden var att bägge lagen bara mäktade med en målchans var i 5v5, men däremot 5-3 chanser i PP för DIF.

Totalt 11-9 chanser för DIF i 5-mot-5 och 11-7 chanser till VIK i PP, som således var klart bättre i PP än tidigare.

SAMMANFATTNING

Imponerande att VIK orkade genomföra en så stark match för tredje dagen i rad. Det verkar inte vara några större problem med konditionen. Kanske var DIF:s miljonärer lagom intresserade från början, men ett totalt respektlöst och hårt spelandes VIK tvingade fram en del tjurighet från SHL-laget.

Oerhört bra backspel där vi fått många positiva förhandsbesked nu i Skoda Trophy. Roe gjorde sin klart bästa match nu, Östman fortsatt vass och Tornberg överraskande bra återigen. Roe var faktiskt hela 9-1 (!) i ”noterbara prestationer”, och vann närkamper på löpande band.

Gunnarsson är en klippa som förväntat som dessutom spelar hårt i närkamperna och därmed leder Köpingssonen laget på många sätt. Gunnarsson verkar trivas bra med tuffingen Jardeskog, som även är helt okey med pucken och smart. Det backparet har verkligen allt.

Framåt lossnade det äntligen lite för Svensson, och det blev åter några passningspoäng. Detta trots att Rauchenwald och Lavoie var fortsatt anonyma i Svenssons kedja.

Svensson (vänster) var bra och verkar äntligen på G. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.SE

From och Bergman var fortsatt nästan dominanta med Karlsson som klok och energisk center. Detta är definitivt en ”topp-2-kedja” just nu.

Skedung fick spela i ”fjärde” efter att Frycklund var tillbaka, och #40 var lika bra där och spelar med smittande energi. Lunsjö imponerande med sitt fräna spel och har verkligen många strängar på sin lyra. Brände även ett nytt friläge.

Frycklund var helt okey men drog på sig någon utvisning i kedja med Lunsjö och en kanske lite trött Zetterberg. Samtidigt är det bra att ligga på gränsen gällande utvisningar, så länge det inte är klubbor i midjorna.

Frycklund var tillbaka med all sin kraft, som ibland måste hanteras. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.SE

Det förefaller som denna upplaga av VIK inte kommer sikta på Nobels fredspris. Befriande nog. Då får man räkna med några matchstraff och en del ”collateral damage”. Det kostar som sagt att ligga på topp.

Bloggen återkommer med fler tankar från Skoda Trophy när all hockey smälts. Grattis förresten till Brynäs som vann cupen!

PUCKLIGAN

5 Mathias From

4 Logan Roe

3 Alexander Lunsjö

2 Marcus Bergman

1 Daniel Gunnarsson