Tankar efter Brynäs, Malmö & Djurgården: VIK verkar vara inne på rätt spår (det enda, för övrigt) för kunna hota HV71 och andra rikare/mer begåvade lag
VIK kommer kanske inte längre kunna att vända andra kinden till med en känsla av moralisk överlägsenhet när en André Deveaux eller en värmlänning (eller rentutav en Alexander Bergström) kommer nästa gång.
Men det är okej. Vi kommer att kunna leva med det.
Detta då VIK faktiskt levde upp till allt snack om högre kravnivå och ett mer målmedvetet lag i helgens turnering. SHL-klubbarna fick jobba mot VIK i Skoda Trophy.
Det smällde i närkamperna och redan har det varit några matchstraff och några ”kunde-varit-matchstraff”. Det får man räkna med kring gränsen. Och det kommer löna sig på sikt.
Detta särskilt i en liga med så bitvis amatörmässiga domare och domarchefer, där exempelvis en crosschecking i huvudet långt efter avblåsning inte ger avstängning. Signalen är tydlig från domarhåll där. Djungelns lag råder många gånger.
En småtjurig Mikael Frycklund visade på ärelystnad då han i Aftonbladet-TV sa hur skönt det är att stressa lag som satsar större pengar. Helt rätt inställning. Och det redan under försäsong.
Elefanten i rummet: Hur bra än VIK, Björklöven och andra topplag spelar och laddar på kommer HV71 ladda på med ännu fler spetsspelare, dessutom från ett bättre utgångsläge, fram till slutspelet.
Ett skoningslöst VIK spelandes runt gränsen är precis vad som kommer behövas för att ha en chans att slå redan segervissa HV71 och andra som kanske har mer pengar. VIK kommer, som alla vet, inte att kunna slå alla lag litandes för mycket på talang som svärmorsdrömmar.
Gulsvart kommer behöva mixa upp det på andra sätt samtidigt som From, Lunsjö & Co. lirar på sina max och slår personliga rekord. Men det räcker, som bekant, inte med en enstaka Henrik Hetta eller en enstaka ojämn Anthon Eriksson. Utan hela lagets tuffhet måste upp.
VIK måste installera en känsla, som många andra lag sedan länge gjort, att man ibland måste gå över lik för att vinna. Och glädjande nog verkade VIK så ett frö till att bli ett sådant lag under helgen som gick.
Redan nu tendenser att man står upp för varandra och inte tar skit. Behöver inte vara något som renderar matchstraff men förra säsongen upplevde jag det som om spelar låtsades att dom inte såg något. Hellre 4mot4 än PP och vikande moral. Övertygad om att det lönar sig i längden. Givetvis inte alla PP siutioner men där ens kamrat råkar ut för något tveksamt.
Håller med om grundtanken att det måste finnas en kompromisslös vilja att vinna och gå upp, men kanske inte håller med om uttrycket ”gå över lik”, fast det kan ju bero på hur man tolkar uttrycket förstås.
Gäller att bygga upp en känsla under säsongen att man är bäst (inte bara bra) också. Sällan det i slutändan är överraskning vilket lag som går upp, ganska logiskt som oftast. De ggr något lag vänder säsongen på slutet så är det på pappret starka trupper. Har för mig exvis att Oskarshamn hade haft lätt mot AIK i seriespelet, likadant KHK mot VIK när det begav sig.