Obefintligt power play och en radda korkade utvisningar sänkte VIK mot Djurgården

De onödiga besöken till detta bås kastade bort två poäng i Stockholm. Hur kan det styras upp? FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Fram till sista perioden såg detta ut som Niklas Johanssons och Jocke Fagervalls ”klassiska” VIK. Täta bakåt och disciplinerade. Förr en gångs skulle hade man också haft lite flyt med domsluten och VIK ledde med 0-2 efter bitvis mycket bra spel och en hel del puckinnehav.

Men så i tredje när det var så löjligt förutsägbart att domare Claessons våta dröm var att få ”kompensera” DIF med tillhörande gapande hemmafans så mycket som samvetet skulle tillåta, så vevade Romano två gånger med slagträet i midjehöjd och Frycklund körde en dubbel Tyson på en gapande DIFare och som lök på laxen brottade Frank Anders…, förlåt, Frisk, ned sin DIFare som flög som en vante efter nacksvinget.

DIF tackade och tog emot för åtta minuter i PP och fick vind i seglen och utjämnade och vann sedan på straffar.

Dessförinnan hade VIK gjort en bra bortamatch och ledde nog ganska välförtjänt med 2-0 efter en bra andraperiod och bitvis fin första och VIK hade 55-45 i puckinnehav efter två perioder.

0-1 kom efter riktigt bra tryck i anfallszon med Marklund-McArdle-kedjan där slut Bergquist kunde vispa in en retur efter 29.15. Mitell och Romano lyckades också missa mer eller mindre öppet mål, först lyckades inte Mitell få upp pucken sedan tog Romano det suspekta beslutet att försöka runda kassen istället.

Romano var även fri och i slutet på andra prickade Caputi stolpen efter en fin passning av stortalangen Bromé. Djurgården hade också några fina chanser, men främst matade de skott från blålinjen.

0-2 kom efter något av tavla av Reideborn efter skott av Emmerdahl, men Kinisjärvi fick målet och McArdle fick sin andra assist. Här måste Emmerdahl också få en assist.

Sammanfattning

Sam Marklund gjorde nog sin bästa match i VIK, detta som center. Dessutom är Skellefteålånet en bra tekare och ligger på 55 % vunna tek hitills. Vid 2-2 i sista slog också Marklund en underbar passning till McArdle som dock fick rabarberarm och står kvar på två mål på 18 matcher. Marklund är snabb och orädd och verkar ha ganska bra spelsinne ändå, men skottet är nog inte det bästa.

Positivt var också Helmerssons rejäla backspel i egen zon och att Fransson åter tog det han skulle. I förstakedjan var det åter mycket Romano som stod för grannlåten men även Frycklund var bättre än tidigare och försökte hålla i pucken lite mer. Vi får inte glömma att Frycklund fortfarande bara är 20 år, skulle inte förvåna om han kommer vara en allsvensk stjärna då han är 26. Tålamod är grejen och det bästa vore om Frycklund fick matcha in sig längre ner i hierarkin.

Williams är ju egentligen en renodlad ”shooter”. Det visste alla sedan länge och även såklart Niklas Johansson då man tog hit honom. NJ snackade ju direkt om att Williams behöver en väldigt bra center som sätter upp storskytten i lägen. I dagsläget finns inte en sådan center i VIK.

Lindh gjorde också en bra match men unge Hampus Larsson tittade för mycket puck då DIF reducerade till 2-1. Men vad kan man begära av en 18-åring? Bergquist gjorde mål men var väldigt anonym i övrigt, inte snabb och inte fysisk. Varför inte plocka hem Svedlund på den positionen?

Bromé gjorde en ny bra match men tröttnade kanske en aning. Så länge han är fräsch är 19-åringen en fröjd att se. Kedjan med Bromé, Johansson och Caputi var en bättre andrakedja än den med Doell och Bergquist för Caputi, som nu blev mer involverad med två kedjekamrater som kan åka skridskor.

Det största problemet är dock power play. Det börjar nu nog kännas så att fler än Doell måste ligga farligt till om det inte blir bättre. Nu ligger man på ofattbart låga 7,35 %. Det är pinsamt och ett stort hot mot VIK:s säsong. Man har spelat en dryg tredjedel av säsongen och power play ser ut som första matchen på försäsongen. Genant och ytterligare en anledning till att NJ behöver förstärka laget om man nu vill få någon framgång denna säsong.

Detta power play kräver åtgårder, det är nog med chanser för nuvarande PP-enheter. Kanske spel med fem backar ett PP som Calgary Flames gjorde en gång för att väcka laget?

Västerås tre stjärnor:

1. Sam Marklund – Väldigt bra som tredjecenter, vågade hålla i puck, vann tekningar och serverade McArdle en gyllene chans i slutet.

2. Per Helmersson – Väldigt solid och fick även ut pucken ur zon bra vid flera tillfällen.

3. Jonas Fransson – Chanslös på målen, tog 35 av 38 skott.