Tålamodsprövningen nog lite inledd för alla gulsvarta efter ny tung förlust i Karlskoga

Som väntat har VIK fått en tuff start på Allsvenskan. Andra raka förlusten kom borta mot Karlskoga. BIK var kvickare och fyndigare i avgörande lägen och vann med 4-2.

BIK sköljde över gästerna inledningsvis trots att VIK hade stöd av en stor bortaklack. 1-0 kom sedan Lindelöf tappat position, sådant man kanske får räkna med då man matchar in unga backar. VIK hade stora problem att få stopp på BIK:s fart i mittzon till att börja med.

Men Olssons gäng hämtade sig och sköt mycket men utan kraft eller precision mot Engelage i BIK-kassen, som dock använde sin storlek på ett bra sätt.

VIK vann skotten i första med 11-5 och kunde vaska fram en del chanser, främst via Svedlund – Lihagen – Gråhns och Frycklund – Johansson – Persson. Det hade inte varit helt orättvist om VIK fått utdelning och därmed energi. BIK kändes dock vassare vid de tillfällen de kom med fart.

I andra perioden var det relativt jämnt och hafsigt spel. VIK brände nästan två minuter i 5-mot-3 efter plikttroget runtpassande. Hade önskat mer avslappnad spelglädje här men VIK:arnas handknotor föreföll vitbleka och man hamnade i stress och tidsnöd.

Sedan kom direkt 2-0 BIK då Edström och Persson (från PP-enheten) blev för passiva och inte tillräckligt vaksamma. Sånt ger ingen energi. Tålamodsprövningen inledd.

Efter 2-0 tappade VIK lite sugen. Men i tredje droppade Fish fint pucken till Frycklund som efter att laget skjutit 20 skott på Engelages bröstplatta äntligen kanske hittade en svag punkt hos den väldige kanadicken mellan benskydden. VIK fick dock inte igång någon stor forcering.

I power play avgjorde BIK då Dahlbom fick stora problem i en sidledsförflyttning och 3-1 satt på något sätt. 3-2 kom strax därefter fint i power play då Markus Persson visade att det enkla i att skjuta direkt ofta är det geniala. 4-2 tom bur sedan Lihagen krånglade till det lite, kanske måste man bestämma sig för att förenkla anfallsspelet?

SAMMANFATTNING

Lite samma som mot Modo senast. VIK vinner skott och puckinnehav. Men förlorar kampen igen framför bägge kassarna, plus att inte Dahlbom lyckades vinna målvaktsmatchen.

Vi får verkligen hoppas att målvakterna snart hittar tillbaka till spelet från försäsongen, och att dessa två matcher var lite av olycksfall i arbetet med några misstänka ”softisar”.

På något sätt blir det en negativ snöbollseffekt för detta unga lag när skyttet är svagt och målen framåt uteblir, samtidigt som motståndarna får ganska enkla mål. Det stärker motståndarna och sänker VIK. (Ungefär som när jag under min motocrosskarriär blev stark av att köra om någon, men började titta bakåt när man blev omkörd, jag vet lite hur det känns).

Positivt var att Gråhns och Svedlund tillsammans med Lihagen skapade saker. Gråhns & Svedlund gjorde en del bra saker i passningsspelet. Men otroligt att denna kedja inte gjort ett mål, försäsongen inräknat.

Frycklund var åter stark och kommer bli så viktig i vinter. Zetterberg kom till skott i power play men behöver snabbt få självförtroende i spel 5-mot-5. Hampus Larsson gjorde bra saker i egen zon. Fish är nog på gång efter skadan igen.

Med avsaknad av spetsinsatser i alla tre lagdelar hittills, och inga pengar att värva för, står hoppet till att laget kan få lite flyt och få in några puckar och därmed vända snöbollen så att den rullar åt rätt håll i självförtroendebacken.

Detta samtidigt som fansen visar en ängels tålamod och gör sitt till för att fylla självförtroendet hos de många unga ett bra tag till.

PUCKLIGAN

5. Mikael Frycklund

4. Hampus Larsson

3. Stefan Gråhns

2. Linus Svedlund

1. Markus Persson