Västerås på väg att bli ett riktigt bra hockeylag efter kämpaseger mot Djurgården
Matt Fornataro pricksköt in 3-2-målet efter sudden på Hovet. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Detta var en match stort M. Mesta Mästarna på bortaplan inför en helt galen och ganska stor hemmapublik. Frågan var hur VIK skulle hantera detta. Mössan i hand eller skulle man kriga på allvar? Svaret blev att man krigade bra.
Västerås gjorde en väldigt bra förstaperiod och Robert Kimby fixade fram en jättechans efter fem minuters spel. Spelat böljande fram och tillbaka och Djurgården verkade ha bekymmer att dyrka upp VIK:s försvar.
Sedan visade Nicklas Lidström, nej förlåt, Christoffer Björklund, klassen med ett enastående solomål fram till 0-1 efter 17.21. Inte orättvist sett till spelet som Leffe Strömberg sa. Kul för Björklund med första målet i VIK.
Men som mot Oskarshamn senast tappade VIK mycket kvalitet och fokus i andra perioden. Det föreföll som att VIK:arna var nöjda och inte riktigt trodde på sina egna anfall och exempelvis Marcus Eriksson och Dave Lundbohm alibispelade nog lite i anfallszon några gånger och tappade ut puckarna och DIF fick komma i nya anfallsvågor.
DIF tackade och tog emot och satte en bitvis massiv press mot VIK-försvaret som dock höll stockholmarna på utsidan. I andra perioden lyckades man dessutom med konststycket att dra på sig två (2!) ”too-many-men” inom loppet av några minuter. Plus en korrekt ”delay of game” av Lasse Johansson vilket gav DIF enormt tryck.
Mitt i DIF-pressen stack VIK upp genom den offensivt kritiserade fjärdekedjan och Berg-Kimby-Jonsson bjöd på klapp-klapp-spel alá Sovjet på 1980-talet fram till 0-2 efter 29.23. Jonte Berg var dessutom senare fri i ett av dessa box play men bommade.
I tredje perioden lugnade sig DIF-anstormningen en aning, då för en gångs skull VIK fick spela lite power play. Men då passade DIF på att reducera fram till 1-2 i deras box play. 2-2 kom också, mycket snyggt av NHL-meriterade fartfenomenet Jimmie Ölvestad. Otroligt att Ölvestad bara gjort sju mål på hela säsongen.
I slutet var det utvisningar åt alla håll men faktiskt fick öven VIK spela lite mer power play och då avgjorde Matt Fornataro med ett välpacerat skott i förlängningen.
Sammanfattning
VIK är på väg att få ihop ett lag som skulle kunna bli något riktigt bra. Man kämpar bra och är otroligt bra i egen zon och längst bak finns Lasse. Men det som saknas är främst offensivt självförtroende genom hela matcherna. För att man ska kunna öka puckinnehavet och därmed minska trycket bakåt. I en förkvalserie kommer det nog inte att hålla att spendera så mycket tid i egen zon som VIK gjort i period 2 nu två matcher i rad.
Spelare som Marcus Eriksson och Dave Lundbohm måste tro stenhårt på sig själva och verkligen tro att de kan näta även borta i Djurgårdens borg. Just ett litet sådant alibispel i början på andra perioden gav DIF övertaget då VIK-forwards inte var rejäla med pucken i anfallszon. Här finns den största förbättringspotentialen; att bättre kunna behålla pucken inom laget genom 60 minuters spel.
Djurgården har ju det lättare på det mentala planet eftersom de är Djurgården och där sitter vinnarviljan och tron på sig själva i DNA:t och i väggarna.
Mycket ser väldigt bra ut i VIK:s spel och tekniskt och spelmässigt spelare för spelare är man mycket jämna med Karlskoga, Södertälje och Djurgården. Det kommer alltså enbart handla om vilja och självförtroendet för de offensiva spelarna. Tim Heed måste exempelvis också bli mer aggressiv och självsäker i sitt spel.
Fortsatt plus för Mark Santorelli och Mikael Frycklund i spelet, dessa två är på gång ordentligt. Just det att många är på gång talar för VIK, kurvorna pekar uppåt.
VIK är mycket nära att bli ett komplett lag som om man får ordning på det offensiva självförtroendet kan bära hela vägen till kvalserien. Och att man kapar bort alla onödiga utvisningar. Vi får hoppas det var sista gången denna säsong VIK drog på sig utvisning för felaktigt byte – 11 stycken sådana utvisningar räcker gott nu.
Västerås tre stjärnor:
1. Christoffer Björklund – Strålande mål och var mycket bra med pucken. Rejält på väg framåt.
2. Matt Fornataro – Sköt fem skott på mål, 50 % i tek och gjorde det matchavgörande målet. Bra kombinationer bitvis och Matt är en viktig dirigent.
3. Robert Kimby – Kimby gjorde det bra i det tysta och låg bakom viktiga 2-0 med en utsökt pass. Bra över hela banan.
I intervjun efter matchen lyfte Fagervall fram en viktig faktor. Laget har fått lugn i spelartruppen och har kunnat spela ihop sig. Det märks.
Trodde inte på vinst igår och blev överraskad av att backarna och forwards avlastade varandra bra i defensiv zon. Härligt, för innan har alla lag kunnat stressa backarna och sno pucken.
Lovar gott, men jag tror VIK är för sent ute för att nå topp 3. ”Omöjligt” att ta in upp emot 7 p på bara 6 matcher. Gissar att VIK kan ta 12 p på sina sista matcher och då räcker det inte. Men 12 p kan räcka till 4:e platsen.
Micke – Bra summering och utmärkt analys från den intensiva matchen på hovet. Jo, VIK och spelarna växer från match till match. Få se om det räcker att ta sig ända fram till tredjeplatsen.
Riktigt kul att igår se hur backarna var tända och säkra både defensivt och offensivt och vilken genomkörare Björklund bjöd oss på. Tredje och fjärde femman var på topp och starkast både offensivt och defensivt. Jag tror och hoppas att varje spelare även i första och andra femman kommer att vara på hugget framöver. Men är det inte dags att åter låta Weiskog visa vad han kan ge och tillföra laget, mao låta Eriksson eller Bacon vila en match?