Västerås var bäst när det gällde mot Malmö och tog ett steg mot SHL då Montpetit bröt 18 matchers måltorka

Bäst när det gäller verkar Brock vara. Efter en lång halvdvala var Wisconsinsonen stekhet mot Malmö. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Frågan var: Skulle äntligen VIK Hockey vara bäst när det gällde inför ett fullsatt ABB då Malmö gästade? Svaret blev ett rungande ”ja!” då VIK vann med 3-2 efter säsongens bästa hockey.

VIK lämnade nerverna i omklädningsrummet och gasade redan från start och MIF hamnade direkt på hälarna i egen zon. VIK stressade hårt och MIF-backarna hostade upp puck efter puck, faktiskt.

Niko Hovinen var duktig på förstapuckarna men släppta returer som VIK:arna inte var tillräckligt vassa på. Williams serverade Gråhns fritt läge bland annat.

VIK spelade närmast nästan en totalhockey där laget var urstarka i närkamperna. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

I andra perioden fortsatte VIK att pumpa på ordentligt. Utdelningen kom efter 25.35 då Jacobsson och Johner lade upp ett klassanfall varpå Andersson lyckades vispa in en backhand i hög fart bakom Hovinen.

VIK fortsatte att åka skridskor som aldrig förr fortsatt och hade bud på fler mål. Williams var närmast med en kanon insida stolpe. Hovinen gjorde det bra.

I andra halvan av andra perioden visade till slut MIF varför de är topplag. Pågarna fick rejält tryck mot VIK då Angell och Jacobsson fastnade i ett långt byte efter ett power play.

Det skapade missbalans i backparen och Bjurö tvingades kliva in i handlingen och gjorde det med bravur. VIK föreföll oroväckande nog lite trötta här.

Angell verkar också vara bäst när det gäller och var bäst på plan. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Sköra 1-0 stod sig efter 40 minuter och det mumlades på läktaren att det aldrig håller att bara göra ett mål, trots spelövertag.

Mycket riktigt i början på tredje, trots att VIK började bra, fick MIF ett gratis PP då VIK verkligen hade sex spelare inne länge. Målet var mycket snyggt signerat klasslirarna Brunnström och Storm, 1-1 efter 43.24.

Urbas rånades på två fina assist, men vad gör det? FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Hela hallen fortsatte dock direkt sjunga och VIK grämde sig inte över målet. Brock Montpetit, som nog haft en liten lätt vinterdeppighet a´la Broc Little, var tillbaka i form i förstakedjan och gjorde en monstermatch.

Montpetit vände bort sin försvarare och pucken hamnade till slut hos Fredriksson som efter många försök fick en ren träff i stolpen och pucken rullade sakta in via ryggen på Hovinen.

40 sekunder senare jagade åter Montpetit hårt på sin MIF-back som hafsade iväg pucken till Urbas och slovenen slog en oerhört fin pass till Freddan Johansson som prickade stoplen. Montpetit var mycket alert i afton och Wisconsin-produkten vispade in returen.

Urbas slarvade dock lite senare, samtidigt som Storm gjorde det bra och dansken satte sitt andra mål lika elegant fram 3-2 med fem minuter kvar. VIK höll undan.

Erik Andersson och Brock Montpetit blev matchhjältar med sina mål. Två ruskigt snabba killar som har matchvinnarpotential. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Sammanfattning

Spelar VIK så här kommer laget ge Karlskrona en riktigt rejäl match om Gulsvart tar sig HockeyAllsvensk Final. Detta var ett besked att VIK nu verkligen tänt på alla åtta SHL-cylindrar.

Laget lirade loss och använde det magnifika stödet på läktaren till något bra. Rent taktiskt hade Filander/Mitell fokus på att täta mitten för att störa MIF:s uppspel. En taktiskt triumf då MIF såg mediokra ut långa stunder.

Något som skiljer denna upplaga av VIK från tidigare är att man har två riktiga tvåvägstraktorer på backplats i form av Angell och Jacobsson. Särskilt Angell var helt lysande i afton på de olika sätt han löste svåra situationer och tog pucken ur egen zon.

Eddie på kontoret. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Montpetit är tillbaka i slag igen och var riktigt bra med sin fart. Bra timing att hitta formen nu. Det var första målet på 18 långa matcher, senast var 3:e december mot Asplöven för Montpetit. Det lär komma mera.

Bjurö var åter vass och tog det han skulle. Det är underbart att ha en målvakt som inte bjuder på något, utan tvingar motståndarna till något extra.

Simon Fredriksson växer allt mer och spelar smart och använder kroppen. Ytterligare ett NJ-fynd som var utskällt av folk från KHK.

Ska man vara lite kritisk så är det åter detta med målskyttet. Trots en oerhört bra match blir det ”bara” tre mål och krig ända in i kaklet. Men om Montpetit vaknar kan saker ändras.

4902 i publiken var lika bra som VIK-lirarna i afton (och det säger inte lite) i en fantastisk symbios. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Till sist, visst är det tjatigt från min sida, men något som också skiljer denna upplaga av VIK från tidigare förlorarupplagor är Steen och Johner. Förutom deras fina lir är deras tekningsvinster guld värda. Steen strålande med 15 av 24 vunna (62 %) och Johner tog 10 av 18 (55%). Betyder så enormt mycket.

Västerås tre stjärnor:

1. Nick Angell: Satte fart på anfallen med precision. Löste många svåra situationer i egen zon med bravur tack vara bra fotarbete, spelsinne och fina känsla i stickan.

2. Brock Montpetit: Har mer bett i skäret än de flesta. Skapade massor åt sina kedjekompisar. Och nätade äntligen 2015.

3. Robin Jacobsson: Traktor nummer två i defensiven gjorde också en rad briljanta saker framåt och bakåt.