VIK:s vs. SSK:s allsvenska comebacker: Robin Nilsson som fick lämna VIK (men som tidigare fick stanna i Södertälje då de gick upp) klar för allt starkare Enköping
Robin Nilsson hittade äntligen en ny klubbadress i Enköpings SK. Ett ESK som ser allt starkare ut, vilket bloggen tagit upp tidigare. AllEttan borde ESK definitivt nu nå och det vore bra för trycket i den regionala hockeyn. Nilsson är en kalasvärvning för Johan Jonsson och Robert Kimby som tränar ESK.
Samtidigt för just Robin Nilsson in tankarna på skillnaden i satsningen VIK gör som allsvensk nykomling kontra den satsning Södertälje gjorde 16/17 efter en vända i Ettan.
SSK valde att fortsätta satsa på Nilsson men Patrik Zetterberg ansåg sig behöva vassare backar för en lyckad allsvensk återkomst. Nilsson var bitvis väl anonym i Ettan även om han såklart bidrog till den starka VIK-defensiven då laget tog klivet.
SSK kraschlandade under sin allsvenska comeback och blev klar jumbo, faktiskt hela 15 poäng efter det VIK som sedan rasade ihop i kvalet.
Vid en första anblick på den årgången av SSK blir man orolig att laget fick så svårt trots starka forwards som Fredric Weigel, Anton Holm, Jonas Westerling, Lucas Carlsson och även Johan Skinnars, som var mycket omtyckt i SSK.
Så här kunde SSK:s lag se ut i början av säsongen:
Källa: Swehockey.se
Forwardssidan såg väl trots allt helt okey ut med bra spets och godkänd bredd, men vad gör dessa backar idag? Simon Karlsson floppade i SSK (och sedan i VIK, Mats Waltin hade rätt där…) trots lovande starter och är nu i den smått obskyra slovakiska ligan efter en sväng i Norge.
Adam Hansen och Marcus Lissäng är i Segeltorp (Ettan), Jonas Vidlund är i division 2 (!), Petter Lindberg har slutat efter en säsong i franska andraligan, unge Erik Ullman är i brandskattade Västervik efter en säsong i Ettan, William Kaijser är i Arboga och Olov Lundqvist är numera i Piteå.
Av alla backar är det endast Marcus Bohman som är kvar och som gjort en bra resa i Allsvenskan. Med andra ord underskattade SSK då vad som krävdes i Allsvenskan, även om man såklart gjorde ett starkt kval och räddade sig kvar. SSK ställde upp med en uppsättning Ettanbackar i Allsvenskan 16-17.
Här fanns inga Jonas Liwing eller Alex Younan som man kunde luta sig mot. Inte heller några pappabackar som Morgan Hassel eller Kenny Källström med allsvensk rutin. Om vi ska vara efterkloka fanns inte heller några lovande pjäser som Jimmie Jansson som hade allsvensk rutin.
Med andra ord talar mycket för att VIK står betydligt bättre rustade än vad SSK gjorde efter Zätas många tuffa beslut.
Samtidigt visar det hur bra Allsvenskan är då SSK fick sådana problem trots spetslirare som Holm & Weigel. VIK måste behålla en hälsosam ödmjukhet.
