Akut krisläge efter ny bedrövlig insats mot AIK kräver förändringar på spelar- och ledarsidan för trovärdigheten

FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Alltså var Malmö borta mer av ett sista dödsryck än början på en uppgång. Trots starkt stöd av en heroisk hemmapublik kunde inte VIK bjuda till spelmässigt under fredagsmatchen i ödesmötet mot AIK. AIK vann hyfsat rättvist jumbofinalen med 1-2 efter att VIK gjort två bedrövliga perioder.

VIK börjar nu bli avskuret i botten på allvar. Det är dags för en nystart – man kan förlora, men inte på detta sätt så många gånger. Filanders coachning har havererat och den unge coachen verkar inte våga coacha lagets veteraner. Det enda han vågat är att skicka upp en av få presterare i form av Bromé på läktaren.

VIK behöver en coach som vågar bänka folk i detta veteranlag. Trots att McGrath inte var närvarande fick kanadensaren spela alldeles för mycket, dessutom tillsammans med lika formsvage Fornataro. Istiden skars ner i tredje, men för sent. Denna coachning är ofattbar, dels att de får spela och att de får spela tillsammans!

Sedan denna oroliga coachning att helt plötsligt bänka Rubins/Hampus Larsson tidigare och nu, när alternativen inte varit bra.

NJ har också ansvar för detta ganska rejält felkonstruerade lagbygge med alldeles för många rädda finesspelare, men med lite tur går det kanske att rädda.

Sedan att vart och vartannat power play är så uselt att man inte ens kommer in i zon håller inte längre. Detta när man samtidigt ser motståndarna för det mesta ställa upp i PP med enkelhet och bomba skott efter skott – det får en att inse att det är någon form av systemfel.

Detta bästa vore om det gick att få till någon typ av trade där McGrath & Fornataro fick chansen på ny ort och VIK samtidigt fick in en bra back och en tuff forward.

Gråhns och Berg har gjort det bra. Det behövs flera sådana karaktärer. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

För det finns ändå ljusglimtar. Conny börjar varva upp och Montpetit trampar på. Söderkvist var fantastisk, liksom Freddan Johansson. Williams kom in och visade klass trots bommade skott. Johner sätter sina chanser.

Det finns också ett gäng unga hungriga och skickliga spelare som Bromé, Lantosi, Mastomäki, Rubins, Linnarud, Hampus Larsson med flera som med rätt coachning skulle kunna ge laget mycket energi framöver.

Det svider att se Marcus Jonsson i fel dress. ”Messy” är precis vad VIK saknar i form av mod och vilja att få stryk. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Men enough är enough och om vi ska försöka tänka lite logiskt: Sannolikheten att detta lagbygge och spel utan större förändringar ska resa sig och bli en legitim SHL-kandidat är lika stor som en snöbolls chans i det brinnande helvetet.

Därför måste det till förändringar där det är enklast. Vilket innebär att Fornataro, McGrath (vem har telefonnummret till Vienna Capitals?) och Filander har gjort sitt i VIK i nuvarande positioner. Tyvärr, men ibland måste man ta tuffa beslut. Ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt.

Filander verkar vara en mycket sympatisk, energisk och lyhörd person som haft spelarnas förtroende. Kanske kan han däremot stanna som assisterande?