Analys: Vad har vi efter Lihagens tunga skada borta mot Leksand?

Var finns ljuset i skademörkret? Filander måste nästan trolla med knäna nu för att få igång en ihållande gulsvart produktion som pekar uppåt efter att lagets tre toppcentrar är långtidsskadade. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

En snudd på osannolik otur med skador har denna upplaga av VIK haft. Först var alla backar utom Mylläri skadade bitvis från försäsongen och framåt.

Nu är alla centrar utom Gråhns långtidsskadade efter Lihagens oturliga handfraktur mot Leksand. Davidsson och Fredrik Johansson ser ut att bli borta ett tag till.

Nu med skadorna är fokus mycket på vad vi inte har. Men vad har vi som kan vinna matcher åt det nästan centerlösa VIK nu?

* I power play finns två ypperliga distansskyttar i Matushkin och Williams – dessa två kan även fördela pucken. Svåra att försvara sig emot, och deras skytte skapar yta för andra. De måste få utdelning och producera som de kan nu framöver.

* I mål finns en Fransson som kan spika igen när han är på humör. Hade Fransson tagit något av långskotten igår mot LIF hade det sannolikt blivit poäng. Sådana kanske omöjliga räddningar måste 35-åringen leverera nu.

Men. Förutom dessa två punkter ovan har inte VIK någon riktigt högproducerande spets.

Visst, Urbas och Murphy är fantastiska på många sätt men genom sina karriärer har de inte varit några storproducenter (ännu). De är snarast kanske främst första klassens komplementsspelare som gör andra bättre och själva behöver en riktigt bra omgivning för att kunna vara effektiva.

***

Inte heller har några av de yngre spelarna från de egna leden ännu visat att de är 100 % redo att leverera i A-laget.

Vi har just nu inte lyxen med någon påläggskalv som Patrik Berglund, Mikael Backlund eller William Karlsson. Inte ens en Markus Ljungh just nu. (Ja, vi h-a-r blivit bortskämda och kräsna med talanger genom åren!)

Det är väldigt synd då detta relativt ”lågbudget-VIK” (i förhållande till SHL-kraven/målen) nästan är beroende av någon ung stjärna från den egna talangfabriken för att nå exempellösa framgångar. Samtidigt kan det gå fort och någon av dagens ynglingar slår igenom på allvar.

***

I fjärde finns också Fish som är en bra avslutare och kan utvecklas. Sorkin verkar kunna styra in lite puckar, ”hand-eye-coordination” finns där. Borgman och Mylläri kan blixtra till från backplats men ingen har trots allt producerat överdrivet mycket.

Gråhns har vissa playmakeregenskaper och blir extremt viktig. Samma kan sägas om Myttynen, som dock inte alls är så mångsidig som Gråhns.

***

Så. Det är med en smal spets VIK ger sig in i det mördande spelschemat som kommer.

Men den smala vägen kan bli bredare om några oväntade hjältar kliver fram och börjar producera på allvar.

Eller att NJ hittar spets utifrån.