Blir det inte självmål om optimisterna är pessimistiska mot pessimisterna & hoppet knutet till återfunnen själ

Det är sur brasved just nu både här och där – svårt att sticka under stol med det. Många VIK-fans har en ackumulerad bitterhet, rätt eller fel, från de många svaga insatserna över åren när det gällt på våren.

Det har inte varit kul att se exempelvis Rögle festa nästan varje allsvensk vår, då VIK fått kval och gummiarmar.

Denna latenta bitterhet som ibland visar sig vid motgångar är såklart svår att förstå för den som kommit hit nyligen, eller för den obotlige optimisten.

Tror dock inte det hjälper att optimisterna slår det i skallen på pessimisterna vid minsta burop eller dylikt. Då blir det bara en ännu större negativ snöbollseffekt.

Enda vägen framåt är att försöka nollställa våra skallar och se det positiva. Det behövs inte så våldsamt mycket för att vända på skutan.

Lite bättre skärpa i Ängelholm med bibehållet storspel i 5-mot-5 så kan VIK vinna, komfortabelt till och med. Enligt Helsingborgs Dagblad, HD.se, var VIK:s andra period igår det bästa man sett i år.

Jag vet att jag jinxar, men det är svårt att få ihop det logiskt att ett så starkt spelandes VIK inte ska börja få lite ”medstuds” snart efter fyra raka förluster.

Men det kommer krävas att man hittar tillbaka till sin själ i försvarsarbetet, eftersom Rögle har lika bra skytte som Karlskrona. För att tala handbollsspråk måste VIK få ner frekvensen av ”tekniska fel”.

Men att detta VIK ska börja göra fyra-fem-sex mål per match är mycket begärt.

Hoppet ligger i förbättrad defensiv och segrar med 1-0, 2-1 eller 3-2.

Hoppet är således att VIK hittar tillbaka till den defensiva själen som kännetecknat NJ-VIK. Det borde inte vara att hoppas på för mycket.