En försäsongspremiär mot starkt Djurgården med några VIK-plus – men föga förvånande väldigt många frågetecken i nya Gulsvart & klart bäst var VIK Support som gav fin inramning

PÅ BILDEN: VIK och Kim Rosdahl var steget efter Djurgården, men det finns ju mycket tid att öka och bygga kemi. FOTO: RUNE ÅHLÉN

VIK föll med 2-3 hemma mot Djurgården i en försäsongspremiär med fin inramning tack vare VIK Support. Och 2 700 sålda biljetter är bra i augusti.

Djurgården saknade målvakten Viktor Andrén, backen Jonny Tychonick och rutinerade forwards Dick Axelsson och Patrick Thoresen, plus ynglingarna Linus Eriksson, Victor Eklund och Melvin Wersäll.

Men DIF mönstrade tunga namn som Klasen, Kelleher, Krüger, Brodin och Weigel – och det märktes mot sprillans nya VIK. DIF kommer bli bra troligen 24-25.

VIK saknade fixstjärnan Konstantin Komarek och Henrik Malmström. Därmed fick VIK ställa upp med kanske tidernas mest unga gröna centersida.

1-0 direkt efter bra arbete i egen zon av Simon Zether (just en av dessa unga centrar) i första minuten och Anton Gradin förvaltade friläget då pucken något turligt studsade fram, dock snabbt uppfattat av Gradin där.

Anton Gradin fick näta direkt. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Eric Engstrand, efter en blytung fjolårssäsong, var överraskande bäst inledningsvis och bland annat nära på inbryt. DIF skapade faktiskt inget första åtta minuterna.

Gästerna kom dock allt mer och Klasens enhet nitade fast Rosdahls dito, inklusive Folin och Flood, men få rena chanser. Dock nära efter briljant genomskärare Klasen, skottet dock utanför.

VIK hade svårt att etablera i anfallszon men skapade bra ändå i spelvändningar: Rosdahl dukade upp för Kvist, het Engstrand hade ett giftigt skott direkt på tek, Engstrand gav även friläge för Jakobsson i slutet, och Engstrand avslutade perioden med ett vasst skott.

Engstrand klart bäst i offensivt relativt blekt VIK första 20. Dock 6-3 chanser i 5-mot-5 VIK, bra fart i spelvändningar. Men vi ville gärna se några längre anfall också.

Rasmus Korhonen var helt okey, men olycklig vid 2-3-målet. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Korhonen ok start, någon retur, annars trygg.

VIK Support dock klart bäst i första med underbart stark sång som verkligen välkomnande nya VIK på bästa sätt.

Blek start av VIK även i 2:a. Direkt 1-1 efter räddning Korhonen, men stolpreturen i mål. Vill man vara extremt petig kanske annars rörlige Nikodemus Wernquist tittade lite puck där, men svår situation.

VIK ställde, utan Komarek, upp med idel gröna unga centrar som Kangas, som hade det mycket tufft bland annat i teken mot DIF:s rinkrävar. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Mest DIF första 15 i andra, men trots massa puck relativt få chanser. För dagen äventyrlig Flood stod för ett bra uppspel och Rosdahl fixade ett PP.

Men Helmersson rullade på ordinarie enheter och inget tryck I PP.

På VIK:s första chans i 5-5 i andra tryckte Svante Sjödin distinkt in en studspuck åtta minuter in i mittenakten, efter bra forecheck av framförallt Malte Sjögren, men även Gian-Marco Hammerer.

DIF var klart bäst som sagt första 15 trots att flera backar gjorde det bra: Olle Norberg, Albert Lyckåsen, Niklas Folin och Nikodemus Wernquist, men fortsatt blekt på forwardssidan sedan även Engstrand blev osynlig.

Dock kom VIK mer mot slutet och fin uppåkning av ”fjärdeforward” Lyckåsen gav chans. Dubbelchans i slutet också efter droppass Sjödin och skott Hammerer.

Men trots stort puckinnehav DIF bara 4-4 chanser i 5-5, och Korhonen var mycket stabil och välplacerad efter 40 minuter. Men Sjödin visade lite liv i slutet efter sitt mål.

Lite symptomatiskt för den offensivt tröga insatsen var att Jacob Hayhurst, som jag sett 100 byten i AHL ta väldig fart med pucken, började glida i en kontring och chansen förspilldes.

DIF skapade klart mest i tredje perioden och fick nu lite mer chanser tack vare sitt nästan konstanta spelövertag. Men kedjan med Zether mellan Hayhurst och Gradin fick till slut till ett byte i anfallszon i matchminut 48. Bättre sent än aldrig.

2-2 rättvist DIF efter ett troligt missförstånd mellan Norberg och Sjödin i egen zon. 2-3 efter en tavla av annars stabil Korhonen på skott utifrån sarghörnet, sådana mål är inte bra för VIK-fansens hjärtan. Några sådana för många genom åren…

Engstrand, som behöver bevisa att han har något målskytte, brände en fin chans efter en grov indian DIF. Hayhurst skapade sig själv en ok chans i sedan VIK plockat Korhonen, men i momentet efter drog Zether på sig en utvisning och ridå.

SAMMANFATTNING

Djurgården vann rättvist med 3-2 efter 13-12 i skapade chanser i 5-5 enligt bloggens egna noter, men framförallt mycket mer puckinnehav och bättre lösningar genom mittzon och mycket mer tid i anfallszon. Så positivt att VIK ändå höll nere antalet chanser för DIF, tänker VIK-optimisten.

DIF kommer nog bli bra i år och det syns att de har lite fler kvarvarande spelare jämfört med ett nästan helt nytt VIK som bygger lite mer på sikt. VIK saknar än så länge all kemi anfallsmässigt, föga förvånande.

Om vi börjar bakifrån gjorde Rasmus Korhonen det mesta helt okey. Verkar ha bra fötter och positionsspel plus sin massiva storlek, men tavlor som vid 2-3-målet är aldrig bra för hälsan.

Backsidan kanske visade mest lovande embryon i denna premiär. Niklas Folin gjorde inte ett misstag och kan nog bli den där pappabacken laget saknat så, med 2-0 i NP.

Folin låste bland annat Krüger. FOTO: RUNE ÅHLÉN

Albert Lyckåsen är en mycket skicklig skridskoåkare som kommer bli ett värdefullt offensivt hot, och jag kunde inte heller hitta några misstag med 4-0 i NP.

Olle Norberg var inledningsvis en de av mest positiva överraskningarna med smart backspel, bra räckvidd och rörlighet, tappade dock lite i slutet.

Unge Nikodemus Wernquist har redan god allsvensk skridskoåkning och även andra intressanta verktyg som gör att konkurrensen på backsidan kan bli skaplig.

Framåt var det väldigt blekt. Komarek saknades något enormt där framme. Gabriel Kangas (1-1 i NP) fick chansen på Komareks plats mellan Rosdahl (5-3 i NP) och Kvist (0-0 i NP), men det hände i princip ingenting förutom då Rosdahl gjorde några bra grejer.

Dock spelade Rosdahl lite smånätt några gånger med chanspassningar och dribblingar på blå, här blir nog som en källa sa viktigt för ledarskapet i VIK att guida Rosdahl mot att spela enkelt och hårt på sina styrkor.

Samtidigt kan man lätt förstå att Rosdahl försökte med extra finesser då nästan ingen annan gjorde det då Komarek saknades så mycket.

Gällande kedjan med Zether (4-1 i NP) mellan Hayhurst (3-0) och Gradin (3-0) är det helt enkelt lite vänta att se, men hoppas det snart blir mycket mer kemi och action.

Kedjan med Kant (2-0 i NP) mellan Jakobsson (1-1) och Engstrand (5-1) var också väldigt anonym förutom Engstrands förstaperiod. Även där vänta och se.

Bästa kedjan var tveklöst fjärde med Sjödin (5-2 i NP) mellan Hammerer (4-1) och Malte Sjögren (5-1). De jobbade fram ett mål och kan bli en riktigt bra forecheckande energikedja.

Den oprövade Hammerer visade en del styrka i vissa närkamper och vann några puckar, och att Sjögren är stark i att jaga och vinna puck visste vi redan. Där hade vi det mest tydliga tecknet på en framtida bestående kedja.

De många yngre och nya forwards kanske blev lite nervösa inför den ljudliga hemmaklacken i en augustipremiär?

Så mycket nytt och dessutom mot ett bra Djurgården gav nyttiga läxor och en plattform att jobba vidare från.

Sen kan det vara så att detta nya VIK, som kanske inte spelar lika aggressivt i (ibland tidigare kanske huvudlös) överbelastning längre, kommer ligga mer lågt och att matcher kommer se ut lite mer så här?

Hellre 3-2 än 6-4, som NJ sa tidigare, men då inte 2-3 såklart…

PUCKLIGAN

5 Albert Lyckåsen

4 Malte Sjögren

3 Eric Engstrand

2 Svante Sjödin

1 Olle Norberg