Flera lovande signaler då Västerås höll jämna steg med Leksand

Brock visade upp ett avslut som Broc hade varit stolt över… FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Träningsmatchspremiären slöt 2-2 borta i Leksand på fredagskvällen. VIK började matchen bra. Frycklund visade på nuvunnet självförtroende då han i box play fintade sig fram till ett bra läge mot Gistedt.

Davidsson brände ett friläge sju minuter in och säsongens första power play såg lovande ut. I andra perioden blev det något av en målexplosion. Då gick LIF gick fram till 2-0, bland annat efter ett fint mål av Fabian Brunnström, en gång i tiden den förste rookien i NHL som gjorde hattrick i sin första match.

Men två debutanter ville annorlunda. Simon Engström, sprungen ur Modos plantskola, hittade fint Alexander Nilsson Lindelöf som satte säsongens första pärla fram till 2-1. Lindelöf hyllas av juniortränaren Thomas Paananen som en ledartyp, seriös och med bra spelsinne. Lindelöf såg också ut att ha en okey skridskoåkning.

Sedan var den fint samspel mellan Hampus Larsson där Mikael Frycklund sedan hittade Brock Montpetit som åkte ifrån sina SHL-bevakare och gjorde en lång backhandavslutning även Mats Sundin kanske varit halvnöjd med.

Matchen slutade 2-2 och Centralen fick lite svar på frågorna från införrapporten:

* Hur mycket har ett år i division 1 utvecklat Pettersson, Weiskog och Svedlund?

– De ser alla lite bättre ut, främst Svedlund, som trots lite kantig skridskoåkning har ganska bra fart och spel. Weiskog var ganska anonym men gjorde några bra saker där han utnyttjade sin fina fysik. Pettersson också ganska anonym ännu, men har playmakerpotential om han kan få lite mer ”footspeed”.

* Kommer Simon Fredriksson motbevisa kritikerna från Karlskrona?

– Verkar så! Den gladaste biten var kanske att se Fredriksson. Simon rör sig bra och tog bra beslut hela tiden. Även tuff när det behövs. Spännande hur den stora 21-åring kommer utvecklas här.

* Kommer Hampus Larsson hitta tillbaka till det fina spelet från tidigt ifjol? Mer beslutsamhet behöver visas.

– Larsson var följsam och en viktig försvarskomponent i ett VIK som stod upp mycket bra mot ett SHL-lag.

* Kommer Christopher Mastomäki fortsätta imponera? Kanske en ny William Karlsson rent utav?

– Mastomäki kämpade på med sina oprövade yttrar som kanske inte direkt hjälper centern att glänsa på denna höga nivå. Skulle var kul att se Masto i en kedja med mer rutinerat folk också.

* Kommer Brock Montpetit visa att han även kan hålla farten uppe med puck på klubben mot bra motstånd?

– Ja! 2-2-målet tyder på klass i flera perspektiv. Att åka rätt och göra sig passningsbar, visa snabbhet nog att dra ifrån SHL-backar och sedan ha kyla, klass och teknik för att sätta en backhand i taket efter en lång dragning. Brock såg annars lite vilse ut i första perioden. Verkade ta honom 20 minuter att lära sig stor rink…

* Kommer Eddie Davidsson visa att han klarar att producera även mot tempostarkt toppmotstånd? Den fantastiska produktionen i AllEttan ifjol, 21 poäng på 14 matcher, till och med bättre än division-1-kungen Marcus Eriksson, talar för det.

– Davidsson tog sig fram till två heta lägen, men bommade. Men undertecknad måste se mer av Davidsson för att få ett bättre grepp

* Kommer Mikael Frycklund hitta tillbaka till det fina spelet från kvalserien våren 2013, då han bland annat hängde två mycket fina och viktiga mål mot just Leksand och Rögle?

– Ja, det ser ut så. Gjorde ett mycket fin pass till 2-2-målet. Stark och drivande a´la Bulan i övrigt. Avslöjade också att det var höftproblem ifjol som spökade.

* Kommer Viktor Mårtensson tackla ursinningslöst mot VIK:s stjärnspelare? Vem ska ”ta hand om” Viktor i sådana fall?

– Nej. Dustin Johner körde på Mårten en sväng, tyder på att Johner inte ser det här Sverigeäventyret som en Country Club direkt.

***

Övrigt noterbart var att Emmerdahl såg ett snäpp rappare ut än ifjol och att i Johan Jonsson har NJ troligen gjort ett ”fynd”. Jonsson är en oerhört stabil back med bra räckvidd.

Power play såg otroligt nog redan bättre ut än ifjol. Ingen PP-kramp med lirare som Conny och Angell plus en coach som vi se kreativt spel med ett leende på läpparna.

***

Detta är ett det mest intressanta VIK-laget och VIK-tränarna sedan tidigt 1990-tal.