Koll spelare för spelare – hur mycket fick Olsson & Zabel ut?

För att stänga Allsvenskan 16-17 tar vi ett titt på hur spelare för spelare levererade. Hur mycket fick firma Olsson/Zabel ut ur laget?

På målvaktssidan kan man knappast gnälla. Henrik Lundberg var mycket bra, men var kanske lite sliten i slutet efter att ha stått hela 24 matcher i rad. Det var knappast optimalt för Lundberg men samtidigt blev det en ständig jakt och man kan lätt förstå Olsson & Zabel. Dahlbom var okey under säsongen.

På backsidan gjorde Hampus Larsson långt mer än förväntat och växte ut till en riktig toppback. Anton Mylläri gjorde ändå 16 poäng men -18 var mindre vackert. Frågan är om inte Mylläri fick alldeles för mycket speltid. Simon Karlsson producerade bra men blandade och gav. Karlsson bättrade också sig i slutet blev sånär hjälte med sitt sena mål i Umeå.

Jimmie Jansson, Rasmus Edström, Albin Johansson, Alex Lindelöf och Douglas Alenbring gjorde väl alla ungefär som förväntat. Här lyckades coacherna varken få ut mer eller mindre än vad man rimligen kunnat önska i min värld. Frågan är hur dessa spelare kan utvecklas framåt. Jag tycker dock att Alenbring förtjänade mer istid.

Ynglingarna August Nilsson och Hercules Öhlander Horn stod kanske inför genombrott då de gjorde mycket lovande insatser, men skador kom i vägen. Duon blir dock högintressant kommande säsong.

På forwardssidan gjorde Mikael Frycklund sin bästa säsong i karriären poängmässigt, och troligen även spelmässigt. Även Fredrik Johansson, Eddie Davidsson, Stefan Gråhns och Christopher Fish producerade poäng som de brukar göra, även om Fish omfördelade och blev mer framspelare efter en lång måltorka.

Markus Persson gick sönder tidigt, men forwarden verkade trivas med tränarna och såg väldigt bra ut så länge han höll.

Lukas Zetterberg och Marcus Bergman gjorde det bra som förstaårsspelare i Allsvenskan. Det är svårt att klaga på deras insats och produktion med tanke på ålder och erfarenhet. Frågan är hur de kan ta ytterligare stora steg.

Linus Svedlund och Niklas Lihagen producerade ungefär som förra säsongen, men jag hade trott att båda skulle kunnat dubbla sin produktion. Så blev inte fallet.

Jonte Berg gjorde en bra säsong och gjorde faktiskt tre fina mål efter nyår, efter två års måltorka. William Wikman gjorde det bra som lån, även om han kunde producerat mer. Daniel Bernhardt producerade inte mycket, men öste heller inte in poäng ifjol i Almtuna.

Jesper Andersson hade ingen supersäsong som rookie, men samtidigt hade vi inga enorma förväntningar heller. Chris Langkow är hittills en missräkning, men samtidigt varnades för sega fötter från början och troligen är det inte coachernas fel att det inte blivit någon produktion.

Summa summarum? Olsson och Zabel har i grova drag fått ut vad som kan förväntats om man tittar spelare för spelare, varken mer eller mindre. Det är också lite för kort om tid att bedöma hur de lyckats med talangutveckling. Ett antal unga spelare var uppe men flertalet fick inte fotfäste i A-laget.

Laget var dessutom bättre under andra halvan vilket tyder på att tränarna började få ihop grejerna och skapa en utveckling framåt.

Det som saknats är de här stora genombrotten och att man inte hittat kemin som hade lyft spelare till helt nya nivåer. Man lyckades inte få ”den totala summan att bli större än de enskilda delarna” (citat från Aristoteles). Men då blir man svaret skyldig: Vem hade fått det? Och hur?