Leksandsnerven lugnad tack vare Backlund
Foto: Rune Åhlen (C) FOTOBLOGG
Fyra mål mot ett. Sådana resultat brukar man få se i stjärnorna efter när Leksand kommer på besök. Men på tisdagskvällen behövde man inte kolla mot himlen för att se stjärnor. Detta eftersom Niklas Johansson hade ordnat ett stjärngalleri till ABB Arena då Patrik Berglund och Mikael Backlund var återförenade. Två stjärnor som blev matchavgörande.
Flera tvivlade på om ”Mickis” skulle klara av att prestera redan i sin första match i VIK tröjan då han inte hade spelat en match sedan februari. Man skulle väl kunna säga att alla de VIK supportar som tvivlade fick glatt äta upp det.
”Mickis” gjorde en riktigt bra första matchen då han visade upp en energi som jag inte sett någon spelare haft den här säsongen. Energin smittade av sig på hela förstakedjan som levererade matchen igenom.
Vi får hoppas att det håller i sig då kedjan med Leisenring, Fornataro och Zettergren verkar vara i en liten svacka och var allmänt bleka mot Leksand. Annars så är det hatten av för ”Lasse” som återigen storspelade.
Till och med backarna ska ha stort beröm för sin insatts som var stabil. Backarnas spel utan klubba fungerar bra och det visade man verkligen när man stoppade Leksands sylvassa powerplay. Spelet med puck såg även det bra ut, man lyckades få till ett par fina uppspel.
I år verkar det som att man kan skapa sig en riktig hemmaborg något som verkligen saknades föregående säsong då det var ”borta bäst”. Den enda förlust man har så här långt på hemmais är från när Kopitar showade loss. Annars så har man visat prov på kvalitet när man slagit topplaget Troja, favorit tippade Djurgården och så nu Leksand.
Man ser allmänt säkrare ut på hemmaplan med publistödet i ryggen. Man klarar av att föra spelet emellanåt och sätta hårt tryck mot motståndarkassen. Förhoppningsvis blir det mer av detta så vi kan få en gungande hall varje match och inte bara mot Leksand, Djurgården och möjligtvis Örebro.
Tisdagens match kommer jag inte glömma i första taget. Den innehöll allt och lite till. Fullpackade läktare, nerver som inte var kontrollerbara, tifo och skönsång från klacken. Och självklart ett gäng gulsvarta stjärnor med två stycken som lyste lite extra.
