Omstart på omstart i en Gulsvart fars då även Carl Juborg lämnar klubbchefsrollen i förtid: Var tar det vägen nu på en ännu slingrigare gulsvart väg?

PÅ BILDEN: Åter lagom roligt i VIK-land…

Under lördagen slog bomben ner att klubbchef Carl Juborg lämnar VIK. Inte roligt för de så härdade och misshandlade VIK-fansen att få en ny rejäl örfil i påsk.

På VLT.se är först styrelsens ordförande Pär Södergren förvånad över beskedet.

Sedan vägrar Carl Juborg på VLT.se själv, i en ny flod av ord, peka finger mot VIK eller någon. Juborg hänvisar istället till ”en magkänsla” att han plötsligt längtar till mediebranschen igen.

Hoppas detta är ett uttryck för Juborgs respekt för VIK och människorna runt klubben, snarare än att Köpingssonen är någon form av dagslända som bara hoppar från jobb till jobb lättvindigt.

Dock en talande mening här från Juborg i VLT:

Vi har gått in med olika typer av ambitioner och kommit olika långt i olika processer.

***

Efter alltså bara två månader lämnar Juborg. Det listas ett nytt jobberbjudande som anledning för Juborgs sorti även på VIK.se, men tillåt mig tveka och spekulera. Det är kanske bara halva sanningen.

Det är synd då Juborg snabbt identifierade en massa förbättringsområden i det sportsligt så havererade VIK. Jag tror initiativet från ödmjuke Pär Södergren (& Co). i styrelsen gällande en offensiv klubbchef var rätt, om än för sent genomfört. Frågan är bara var det vägen nu.

Bland annat verkar det lite som att Juborg, som de flesta andra med någon hockeykunskap och utan intrikata vänskapsband med vissa, sunt nog ville se över sportslig ledning som misslyckats med nästan allt.

Men det verkar som att det finns olika syn på hur snabbt ett eventuellt byte av sportchef behövdes och hur pengar för det skulle fördelas. Då kände kanske Juborg, avdelning spekulation, att han inte hade fullt stöd i ryggen.

***

Det verkar också ha blivit en riktig soppa i samband med det då coach Mikael Karlberg tyvärr istället valde Färjestad.

Detta trots långt gånga (färdiga?) förhandlingar med nuvarande sportchef som där ska gjort ett bra jobb gällande Karlberg, men där kommunikationen med klubbchef inte alls ska ha funkat av någon anledning. (Kanske kan dock typ en sådan som Niklas Sundblad hämtas in istället?)

Nuvarande sportchef och Juborg ska märkligt nog inte haft någon vidare dialog enligt vissa rykten.

***

Det verkar således möjligen ha funnits en otydlighet gällande vilket mandat Juborg haft för tempot i sitt förbättringsarbete. Vilket såklart faller tillbaka på styrelsen, eller om nu Juborg själv tagit ut svängarna för snabbt i sin iver att välbehövligt förbättra?

Den ideella styrelsen kan inte punktmarkera de anställda hela tiden. Men de kan kanske bättre se till att anställa folk som inte lämnar så här i brådrasket. Och kanske tydliggöra uppdraget och mandatet. Men det är lätt att sitta här och vara efterklok. Kanske hade Juborg aldrig tidigare lämnat ett jobb så här snabbt?

***

Sen finns också en komplexitet i att fantastiska sponsorer, föga överraskande, vill vara med och på ett eller annat sätt försöka hjälpa mer. Detta utöver deras helt avgörande och så behjärtansvärda monetära stöd.

Det även gällande det sportsliga och kanske annat utanför deras egentliga kompetens. Men det klarar ju andra föreningar uppenbarligen i att undvika knepiga beslut.

Vad kan eventuellt läras av hur andra föreningar hanterar sina sponsorers vilja att vara med, ”med mer än med pengar”? Detta utan att de med nästan noll hockeykunskap påverkar eller påverkas för mycket?

***

Det denna blogg är rädd för just nu, för klubbens skull, är att direkt och indirekt styrande kommer påverka vidare så att sportslig inriktning fortsätter på samma sätt. Skjutandes från höften. På väg mot ingenstans i bästa fall.

***

Förhoppningsvis finns sunda krafter, frigjorda från gamla kompisband och annat, som kan fortsätta den välbehövliga förbättringsresan som jag tror majoriteten ändå vill se. Som Juborg ändå hann röra vid och peka på.

Men det stannade bara vid en massa ord gällande Juborg. Nu behövs någon som kan backa upp orden med verkstad.

Detta gällande förbättrande relationer med den breda VIK-familjen (inklusive schysstare förhandlingar för långsiktigt hållbara relationer och avslut med spelare) och mycket bättre scouting, bland annat.

Dock. Just nu kan vi trist konstatera att VIK mår ännu sämre idag än igår. VIK behöver än mer ses över inifrån och ut. Där det enda handlar om är att förbättra VIK utan personliga ego-trippar eller vinningar.

Vänskapsband och annat förblindar lätt i ett förbättringsarbete, det behöver vi alla ha med oss vad vi än gör här i livet. Och tydlig arbetsbeskrivning, ödmjukhet och en klar rollfördelning är viktig från början, man ska inte lägga sig i andras uppgifter.

***

Helt avgörande gulsvarta tider nu gällande att bygga en styrelse som förhoppningsvis i sin tur leder till en mycket bättre sportslig ledning framöver.

Vi ska i detta inte glömma att sittande styrelse med Pär Södergren och Nicklas Öhrlund i spetsen tog klubben från ruinens brant till ekonomisk stabilitet, men detta har inte lyckats omsättas till sportslig framgång.

Och det behövs kanske på sikt hittas en klubbchef som består och hinner börja leverera mer än ord.