Oroväckande trend då klent och odisciplinerat Västerås på nytt gav iväg tre poäng i Malmö

Berglund hade det väldigt tungt och fastnade i Malmös försvar… FOTO: Rune Åhlén FOTOBLOGG

Så kan vi konstatera att VIK har kört fast och är i en formsvacka då ett odisciplinerat Gulsvart bjöd ett disciplinerat Malmö på en bekväm 3-1-seger på torsdagskvällen i Skåne.

Efter landslagsuppehållet i mitten på december har nu VIK endast vunnit en av fem och bara tagit fem av 15 möjliga poäng.

Tendenserna kändes igen i Malmö. Ett ofokuserat VIK startade en ny parad till utvisningsbåset i första perioden. Inte mindre än fem tvåminutare lyckades VIK dra på sig då den misstänkte hemmadomaren (?) föreföll söka VIK-utvisningar. Men VIK har sig själva att skylla till största delen.

MIF gjorde en ”Victor Lööv” och körde den döende svanen och skickade ut Andreas Lindh (bilden) som i och för sig hade en dålig kväll och boxade en gång för mycket. Även detta i första perioden varpå MIF nätade.

Den nästan smått obligatoriska utvisningen med för många spelare på plan kom också – här måste VIK ha något slags sorgligt världsrekord i att ta den utvisningen. Kommer i princip varje bortamatch.

Ett relativt alldagligt Malmö tackade och bockade och gjorde två mål i power play i första innan Jonas Emmerdahl var lite passiv och lät Hetta sikta in 3-0 efter 19.48, tungt endast 12 sekunder från slutet.

Emmerdahl borde kanske varit lite snabbare med klubban på Hettas klubba där, ”stick-on-stick” som Rangers coach John Tortorella skulle skrikigt.

I andra perioden var det slafsigt, segt och grått spel från båda håll. VIK fick en turlig och grötig reducering där domaren höll inne med blockeringssignalen och Victor Backman rafsade in pucken under Sjögren men Mikkelson fick målet.

I sista perioden försökte VIK trycka på men det blev mest skott från distans och VIK:s finessforwards orkade inte störa MIF-backarna och Sjögren för att styra in eller forcera in en reducering.

MIF försvarade sig väl mot VIK:s ganska långsamma finessforwards…FOTO: Rune Åhlén FOTOBLOGG

MIF vann med till slut med 3-1 och Södertälje njöt i högan sky inför den väntade promenadsegern hemma mot jumbon Karlskrona imorgon fredag och ett förväntat övertagande av den så avgörande tredjeplatsen.

Sammanfattning

VIK:s problem har nu övergått till en trend de senaste fem matcherna. Man har mött relativt mediokert spelande lag men har ändå bjudit iväg 10 av 15 poäng och finner sig hastigt och mindre lustigt ganska nära den jagande klungan av lag bakifrån och SSK är troligtvis två poäng före inom 24 timmar.

Hade man mött överlägsna motståndare hade det bara varit att acceptera men nu har man börjat skjuta sig själva i fötterna på regelbunden basis. Onödiga utvisningar och dåligt självförtroende och klen kraft i avsluten har skjutit VIK i sank. Man har bara gjort nio mål på de senaste fem och släppt in 12 – okey defensiv men usel offensiv alltså.

Undertecknad har ibland pratat om att cynismen måste finnas där, som Victor Lööv visade vid filmingen då SSK fick ett viktigt mål och den okände MIF-liraren i afton – två power play för filmande motståndare som kostat VIK mycket. Kanske ska även VIK testa den döende svanen då varje power play är så viktigt nu. Men Fagervall föraktar ju sådant beteende.

Ett sätt att få bort filmningar är ju att ta efter fotbollen lite. Den som ligger kvar skadad bör av säkerhetskäl inte spela mer på minst tio minuters effektivt spel. Bara att införa så slipper vi se detta mer!

Oroväckande är den mängd av VIK-forwards som inte bidrar poängmässigt eller fysiskt. Zettergren, Backman, Bergquist, Berg, Jonsson och Mårtensson får antingen inte ut något poängmässigt eller fysiskt eller varken eller.

Det var bara Fornataro (bilden) och Eriksson som skapade något framåt denna gång. Alltså blott två av 12 forwards.

När Rögle gick upp förra säsongen skickade man iväg några underpresterare mitt under brinnande säsong. Kanske värt att utforska möjligheten till det och få andra lag att överta vissa kontrakt eller försöka byta ut någon mot någon mer komplett powerforward. För att sända en signal, spetsa konkurrensen och få fripassagerare att lyfta sig.

Märkligt var också att trots att Dave Lundbohm fanns tillgänglig när en transatlantplats blev ledig då Leisenring blev sjuk så fick inte ens dunderskytten sitta på bänken. Istället fick Söderkvist gör byten i Berglunds kedja i slutet – lite ”sossehockey”-varning här. Söderkvist är bra men någon skytt eller offensiv kraft är han inte.

Patrik Berglund hade för övrigt en oerhört mörk afton och såg ut att antingen fundera på NHL och/eller att ha firat för mycket under jul- och nyår. Men vi kanske inte kan begära mer då ”Bulan” spelar gratis?

Frågan är hur länge man kan vänta på att vissa forwards ska börja prestera och leverera? Vi får hoppas att Niklas Johansson snabbt reder ut detta. Går det att förstärka forwardssidan på något sätt?

Västerås tre stjärnor:

1. Matt Fornataro – Jobbade stenhårt och skapade lägen. Vann 50 % av teken och sköt sex skott. Bra tillsammans med Eriksson men behöver någon vassare tredjelänk i den kedjan. Men måste bli effektivare i avsluten!

2. Marcus Eriksson – Eleganten var en av få som inte behandlade pucken som en handgranat. Passar bra med Fornataro.

3. Brendan Mikelsson – Stabil och rejäl som vanligt. Se och lär övriga VIK-backar!