Peter Anderssons nya VIK avslutade försäsongen starkt med seger även mot AIK efter 50 goda minuter, nya poäng av Komarek & bästa insatsen hittills av Max Karlsson

PÅ BILDEN: Peter Andersson kan le lite åt framsteg under försäsongen. Men nu börjar det på riktigt. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.se.

Peter Anderssons nya VIK gjorde åter en fin insats och vann genrepet med 3-2 hemma mot AIK i den sista träningsmatchen på fredagskvällen. För det är verkligen ett nytt VIK med denna så trygga och rutinerade röst i båset.

De som säger att inte tränare påverkar så mycket ljuger.

Detta med cirka 1 100 på plats med cirka 1 500 sålda biljetter. Borde ge några sköna slantar in även denna träningsmatch som det alltså var inträde på.

FÖRSTA PERIODEN

Första perioden hade två ansikten; mest VIK första 10. Sen nästan bara AIK. 4-7 chanser AIK 5-mot-5.

Jansson hade en äventyrlig första som nog fick Peter Andersson att grimasera, började direkt med liten miss. Annars anonym och Lejon låg bakom chans för Karlsson, som gjorde sin överlägset bästa match hittills.

Komarek inledde åter bra och fixade chans för Lundgren. 1-0 kom efter bra förarbete av Jakobsson och Sjödin där Gradin placerade in trissan i bortre bakom Brattström.

Sjödin farlig styrning. Sen kom AIK med rejält tryck mot Karlsson-kedjan. Stark Lundgren fixade PP. 2-0 i PP efter bra precision Jansson och fin nätnärvaro Jakobsson.

Ribbskott AIK därefter och som sagt mycket i VIK:s zon sista tio på första.

Rättvist 2-1 efter att Pooley tog pucken av juniorbacken Sam Thörnqvist bakom kassen och rent framför Korhonen. Skulle VIK kunna hitta tillbaka till spelet från första 10? Sista 10 var ej bra.

ANDRA PERIODEN

Visst skulle VIK lyfta igen. Bra andraperiod av VIK där det dröjde till minut 17 för AIK:s enda chans i 5-mot-5. 3-1 chanser totalt i chansfattig andra i 5-mot-5.

Fjärde med Kant mellan allt mer bekväm Friberg och energisk Pantzare låg bakom styrning i ribban av Kant.

Rosdahl fin brytning och fixade PP i samma sekvens. Annars bra Gradin missade öppet mål i PP och även felpass och farligt AIK.

Istället 3-1 av poängmässigt het Komarek som satte trissan i högsta maskan lite utifrån med ett dragskott, klinisk precision där och åter var Jakobsson framme och skymde och flyttade sig precis då Komarek hittade krysset.

Friberg utvisad men bra klass av Sjögren och Mylläri i BP, Mylläri skicklig och kall att hitta smarta urlägg. Sådan ”små” smarta beslut avgör hockeymatcher.

Karlsson-kedjan hade långt anfall och chanser. Kvicke Sjödin fixade ut Pooley. Samme Sjödin dukade upp för Kvist som vinklade upp pucken i ribban i PP.

Starka 30 av 40 minuter av VIK hittills, vad det nu är värt inför premiären.

TREDJE PERIODEN

Tredje inleddes med att Komarek satte upp Jakobsson för en god chans i PP. Dessa två bör kanske spela ihop mer? De verkar hitta varandra.

Sjödin kom allt mer under matchen och hittade läckert fram till Gradin för en ny het chans. VIK inledde tredje bra då Lejon och Karlsson elegant jobbade fram en jättechans för ren Kvist, men målskytte är inte paradgrenen där.

Pennerborn gjorde sin bästa försäsongsmatch och fixade ett PP. Karlsson fortsatte bra i och serverade Kvist en ny stor chans i PP.

Sjögren gjorde också sin bästa försäsongsmatch och jobbade fram en chans för Gradin. AIK stack upp och hade en stolpträff. Mot slutet slog VIK flera icings och blev kanske lite passiva.

3-2 kom efter stor tavla av Korhonen via ett dragskott långt utifrån som den annars utmärkte finländaren tappade i nät.

I slutet var Rosdahl oerhört nyttig med sin fysik då han vann dueller och retade upp AIK att ta en utvisning och segern bärgades där och då.

SAMMANFATTNING

Förutom en svag sista halva på första perioden, då AIK skapade hela sex chanser i spel 5-mot-5, var övriga 50 minuter mycket solida både offensivt och defensivt. Totalt slutade chanserna 10-11 till AIK i spel 5-mot-5.

Framförallt fortsatte offensiven ta kliv och passningsspelet var ofta bra och det skapades en del riktigt heta chanser, även i PP, som fortsatte producera. Båda PP-enheterna flyttade pucken bra och en viss kemi kan redan skönjas där i passningsspelet. Även BP verkar börja sätta sig.

Det förefaller också som att det finns fyra kedjor och tre backpar som kan snurra på ganska bra.

Längst bak fortsatte Korhonen vara mycket stabil och har ljusår bättre försvarsspel framför sig jämfört med den här tidpunkten ifjol. Tavlan i tredje var i princip finländarens enda misstag under hela försäsongen.

Olle Norberg var tillbaka efter att ha missat tre matcher glädjande nog och visade åter glimtar av sitt utvecklade allroundspel. Det defensivt urstarka paret med Folin (4-0) och Lundgren (5-1) var snudd på felfria och den sistnämnde är bättre med pucken än vad jag minns, glädjande nog.

Jansson låg åter bakom två mål, men var faktiskt lite lätt äventyrlig på ett sätt som vi inte sett under Peter Andersson, men många gånger förr. Dock ingen fara med 5-4 i NP. Oerhört få backar kan producera poäng som #10, 1+1 i afton igen.

Mylläri, i par med Jansson, var återigen mycket stabil och gör de små sakerna så bra i egen zon, 3-1 i NP. Men intressant nog är det Pennerborn som tagit platsen i PP2, inte Mylläri.

Unge Pennerborn gjorde också sin klart bästa match både framåt och bakåt med 5-0 i NP och visade att han vill spela på sex backar och vara kvar i PP.

Sam Thörnqvist fick några byten och gjorde en ny solid insats, men blev ju avplockad pucken bakom mål vid AIK:s 2-1-mål, dock är ju Scott Pooley en av seriens bästa forwards också.

Framåt var det kanske mest glädjande att se Max Karlsson göra sin klart bästa match med hela 7-1 i NP. Karlsson fortsatte slita, men nu skapade även centern lägen för sina kedjekamrater och hade Kvist och Lejon varit hetare hade det blivit några poäng för Karlsson.

En stor fråga är i vilken roll Max Karlsson är bäst – center eller ytter? Mot AIK visade Karlsson bra offensiv från mitten. FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.se

Detta var en potentiellt viktig signal gällande att Karlsson kanske kan ta kliv och bli en smått ledande center i forwardstunna VIK på sikt, om nu precis allt stämmer och stjärnorna står rätt.

Lejon fortsatte lite upp och ner (4-5 i NP) efter en så lovande inledning på försäsonen. Ett litet frågetecken är vilken Lejon vi får se i höst. Samtidigt är det väntat att unga spelare är ojämna, särskilt en kreativ lirare som Lejon som måste spela med viss risk för att skapa.

Kvist fortsatt väldigt nyttig (6-2) i kedja med Lejon och Karlsson. Men Kvist bränner ju så många heta chanser att det är svårt att se hur #76 kan behålla en PP-plats och en plats högt upp i hierarkin, om inte skyttet förbättras avsevärt snart. Detta efter bra tre mål på 54 matcher totalt ifjol…

Komarek var kanske bäste forward med 8-1 i NP och två nya poäng, plus inspirerat spel i övrigt. Även Rosdahl fortsatt bra med sin förmåga att använda storleken till sin fördel (6-2).

Sjögren gjorde sin klart bästa match denna försäsong med 8-2 i NP, så värdefull i box play och i att #61 alltid går fullt och är orädd. Frågan är bara vad som händer då spetsforwards ansluter i kedjorna.

Även ”tredjekedjan” med Sjödin (5-1) mellan en mer aktiv Gradin (6-4) och Jakobsson (5-0) var effektiv. Gradin är fortsatt ojämn, men kanske med högre toppar i sitt spel och ett fint mål i afton.

Den på förhand så oprövade fjärdekedjan fortsatte göra det bra och de förefaller redo för allsvensk premiär på riktigt. Kant (2-0), Pantzare (4-1) och Friberg (2-0) flyttar faktiskt spelet till anfallszon ganska ofta, det är i alla fall känslan.

Nu har VIK byggt självförtroende och satt ett spel som är lovande om man jämför med tidigare säsonger. Men nu ska det snart stresstestas på allvar i matcher då det gäller poäng. Det är en helt annan sak då alla ger allt hela tiden.

Dock är det bättre att komma in i de kamperna med en bra försäsong och gott självförtroende i ryggen än tvärtom. Särskilt för det tidigare så stukade VIK…

PUCKLIGAN

5 Konstantin Komarek

4 Max Karlsson

3 Malte Sjögren

2 Carl Jakobsson

1 Viktor Pennerborn

Bubblare: Anton Mylläri, Niclas Lundgren, Niklas Folin, Kim Rosdahl, Oskar Kvist, Victor Pantzare och Svante Sjödin.