Reflektion efter Karlskogas målfest i träningspremiären

En liten reflektion efter gårdagens 6-3-förlust i Karlskoga.

Tålamod. På riktigt. Det är vad som det kommer krävas mycket av från alla inblandade kring VIK Hockey. Från fans till lagledning.

Men det är lätt att skriva. Det kommer inte vara lätt. Vissa minns kanske till och med seriesegern i Elitserien 1993 som det vore igår och åren i Allsvenskan där VIK för det mesta legat i topp.

Nu är det nya tider med en betydligt yngre och billigare trupp som vi inte kan kräva så mycket av.

Den insikten är nog hälsosam. Främst för oss på sidan kanske (och vårat blodtryck). Den insikten kanske också skapar en mer positiv atmosfär som stärker de yngre spelarna.

En möjlig win-win.

***

Men det hindrar ju såklart inte att man gör det bästa av situationen, ställer rimliga krav och försöker vässa laget. Troligen fick man något stukade backen Rasmus Edström till en jättebra peng.

Det är nog en smart värvning under rådande omständigheter. Edström har i grunden en stor begåvning och lirade alltså regelbundet i Skellefteås första uppställning i power play som 19-20-åring. Inte många som kan skryta med det va?

Nu är det upp till VIK-tränarna att få ur all talang ur Edström. Blir spännande att följa. Men även där kommer det nog krävas tålamod.

Tänker också på det Appelgren sa till mig i våras om tryout-backarna Jimmie Jansson och Albin Lindgren: ”Jag vet att de kommer kunna göra det bra i Allsvenskan, men kanske inte direkt, men närmare jul så”.

***

Intressant också då Edström förefaller vara en ”Matias Myttynen 2.0”. När Myttynen värvades ifjol sa han själv att han var en playmaker med Raimo Helminen som idol. NJ sa ungefär att Myttynen i princip var en powerforward som skulle sopa in returer. Vem fick rätt?

Nu säger ”Äpplet” och ”Z” att Edström är en defensivt stabil back. Många Lövenkännare säger precis tvärtemot att han är en offensiv back. Vem får rätt nu?