Reflektion över det ständiga VIK-pratet om ”att ta rätt beslut” – som kanske kväver ryggmärgsreflexerna

Grubbla och tänk mindre. Kanske kan en väg ur krisen vara att tänka mindre på ”beslut” och släppa loss spelarnas ryggmärgsreflexer lite mer? FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

I nästan varje intervju nuförtiden hör man VIK-spelare och ledare tala om ”att tänka på ta rätt beslut” på isen och att man inte ska sätta sig i ”dåliga lägen”.

Frågan är om inte det är tecken på att man är lite övercoachade? Man inleder också ofta matcherna väldigt passivt och väntar nästan på motståndarnas drag. Man reagerar istället för att agera.

Kanske finns en övertro på att man in i varje detalj kan styra och påverka spelarnas beslut, vilket gör att ryggmärgsreflexerna och det spontana kvävs? Vilket i sin tur leder till ett långsamt och krystat spel.

De flesta som sysslat med någon sport på skaplig nivå vet att man inte liksom kan tänka sig fram till ”att nu ska jag skjuta eller passa hårt och rätt” när man väl är ute på plan. Man har liksom inte tid att tänka via hjärnan, snabbaste vägen till rätt beslut är faktiskt oftast via ryggmärgen.

Från mitt eget ytterst begränsade idrottande (men jag slog faktiskt ibland elitåkare i mina bästa stunder) har jag gjort mina prestationer då ryggmärgsreflexerna ”fått bestämma”. Dessa ryggmärgsreflexer kommer såklart inte gratis utan har tränats fram genom åratal av hård nötning, då man tagit råd av tränare men samtidigt hittat sin egen stil.

Mina bäst heat kommer jag knappt ihåg detaljer ifrån, eftersom man agerade på väl repeterad instinkt via den snabbaste beslutsvägen via ryggmärgen. Inte hjärnan. Mina många dåliga heat minns jag dock alltför väl…

Poängen med ovanstående resonemang är att man kan spekulera kring om inte det vore bättre om VIK:arna litade mer på spelarnas ryggmärgreflexer, snarare än försöka få dem att tänka på ”att ta rätt beslut” hela tiden?