Reflektion: Thomas Paananen är en gulsvart drömtränare i teorin (och förhoppningsvis även i praktiken)

Vid närmare eftertanke har Thomas Paananen nästan precis allt som en gulsvart tränare bör ha.

Han tycker VIK spelat för defensivt genom åren. En mycket nykter analys. Han är på väg att installera ett mycket mer offensivt spel än sina föregångare. Han blöder gulsvart blod och var på läktaren med sin far med VIK-halsduk då VIK gick upp 1988. Han nobbade bud från Allsvenskan och Österrike för VIK och Ettan.

Han är frispråkig och säger vad han tycker. Därmed ger intervjuerna faktiskt saker och Thomas står för någonting. Samtidigt är han väldigt ödmjuk och lätt att prata med. Han satte en talang som Pontus Holmberg direkt i en offensiv miljö – inte i fjärdekedjan som många föregångare hade gjort. Han har stenkoll på J20 och då inte bara VIK J20.

Baserat på min egen idrottskarriär, som snuddade lite vid elitnivå, vet jag också att det inte går att tänka och prata för mycket om vad man ska göra på banan eller isen. Mina bästa heat kommer jag knappt ihåg. Troligen för att man använde ryggmärgsreflexer som går mycket snabbare än om hjärnan ska processa för mycket info inför snabba beslut.

I linje med detta vill Thomas (som sågat långa videogenomgångar etc.) dra ner på mängden information och lita mer på sitt spelskickliga lag (som Patrik Zetterberg framgångsrikt byggt på pappret) att ta egna snabba beslut i varje given situationen. Helt rätt i min mening, men då bygger det samtidigt på att man har väldigt smarta och skickliga spelare, annars faller det hela.

Det som saknas är rutin, men efter vad man hört om många rutinerade tränare behöver inte det bara vara negativt.

Får för mig att VIK faktiskt är på helt rätt väg nu. Kanske kommer det något gott ur degraderingen. Rent utav.

Men allt ovanstående blir bara ett delvis känslomässigt dravel om inte VIK också visar resultat.