VIK, förhoppningsvis på sin lägstanivå, föll knappt borta mot hårdsatsande och mer sammansvetsade Kristianstad

VIK föll för tredje matchen i rad mot kvalificerat motstånd denna försäsong. Efter förluster mot Vita Hästen och Almtuna vann nu även hårdsatsande Kristianstads IK med 2-0 på fredagskvällen. KIK saknade några av sin tongivande spelare, men har ju kvar många spelare från fjolårets succélag som slog VIK där nere med 5-1 i kvalet.

Detta var VIK:s femte match på sju dagar. Det märktes emellertid inte första bytena då VIK skapade en del, bland annat gjorde Adam Lidström bra saker. Dock tog KIK över allt mer eftersom. Totalt sett en ganska jämn och hafsig första. Tveksamt agerade framför Dahlbom vid KIK:s 1-0-mål, suspekt retur och ingen back i närheten vid målet, som många gånger mot Almtuna senast.

KIK började klart bästa i andra. Sedan körde Roger Olsson en mycket ful blindside på Fredrik Hetta som blev liggande. Detta långt från pucken. Borde nog bli fem-sex matcher för Olsson som fick matchstraff, om man nu verkligen vill minska antalet hjärnskakningar. Hetta låg länge innan han sakta med hjälp gled av isen och återkom inte. Bra att Kenny Källström stod upp ordentligt efteråt. Spelet jämnade ut sig då VIK fick fem minuters power play.

KIK startade även tredje bäst. Men VIK åt sig sakta in i matchen igen. Oscar Pettersson serverade Pontus Holmberg ett mycket fint läge, innan Holmberg själv mycket elegant frispelade Robin Nilsson som dock kanske försökte lite väl ”fancy” i avslutet.

Kenny Källström gjorde sedan ett klassiskt trötthetsmisstag och 2-0 KIK efter ett snyggt skott i krysset av Rasmus T Andersson som var skyttekung i HV71 J20 ifjol. Ridå.

SAMMANFATTNING

Förhoppningsvis var detta en match på VIK:s absoluta lägstanivå. Inte så konstigt med tuff resa och snudd på omänskligt spelprogram där man gått på i princip samma manskap match efter match.

Passningsspelet stämde inte och VIK:arna var kollektivt svaga på pucken. Det svåra är när man dessutom möter en allsvensk målvakt som Joel Gistedt är att man nästan måste heta Jeremy Williams för att kunna s-k-j-u-t-a in mål. Därmed måste man istället ”grisa” in puckar. Och där har nya finess-VIK kanske lite att jobba på.

Dock positivt att VIK höll nere antalet målchanser för KIK och att Marcus Dahlbom var mycket solid i kassen. Med lite mer flyt eller grisande hade man kunnat få någon poäng med sig, trots att VIK som sagt förhoppningsvis spelade på sin lägstanivå.

Gällande det mycket fula påhoppet på tänkte toppspelaren Fredrik Hetta (hoppas verkligen Hetta är ok!) har VIK nu chansen att tvätta bort gentlemansstämpeln litegrann. Att i en träningsmatch sänka en av motståndarnas toppspelare på detta sätt? Oj! Om inte förbundet stänger av Olsson hoppas jag VIK gör något.

För vem kommer tacka VIK om man försöker vara snälla?

Inte en Alexander Bergström som efter den kraftfulla kollisionen där Jan Urbas slog medvetslös anklagade Urbas, utan att blinka, för att typ ”åka i vägen”. Inte Rögle när Andre Deveaux klubbade ner Per Helmersson bakifrån. Dessa lag skrattar kanske ännu åt VIK och Deveaux verkar vara en hjälte hos vissa i Rögle. Cynism de-luxe.

Denna ”gå-över-lik” mentalitet och cynism behövs sedan när det drar ihop sig. Lagen är ofta så jämna att inställning och kanske lite skrämsel kommer avgöra mycket.

Thomas Paananen hade ju detta i sig som spelare. Hoppas verkligen han kan föra över det till sitt lag, där det är svårt att hitta tuffingar på forwardssidan på pappret. Bra att man redan nu förhoppningsvis tände en liten eld och fick en försmak om vad som kommer vänta…