VIK kom till slut igång bra mot Tingsryd och succé för nya toppbackparet med Roe & Gunnarsson då JG åter äntligen fick fin hjälp av försvaret – kanske ett litet steg ur svackan?
Ett embryo till att VIK kanske är på väg tillbaka till storformen, eller åtminstone på väg ur svackan? I alla fall är det nog så optimisten ser på VIK:s 4-0-seger hemma mot Tingsryd på fredagskvällen. Detta då VIK äntligen spelade försvarsspel och skapade chanser (efter halva matchen) som i november och december igen.
Emellertid fortsatt högst hackigt spel i första perioden. Men 1-0 kom tack vare att Anton Svensson läste spelet och avslutade bra på första chansen efter 5.04 då ”Svesse” bröt Elias Gunnarssons galna sidledspass.
4-3 chanser till VIK i 5v5 i första. Märks att ”bottenlagen” skärpt sig nu då det blir allt mer allvar i tabellen. Västeråssonen Alexander Lindelöf var väldigt bra i Taif och är ju också en av Paananens favoriter, om det inte ändrats. När Paananen tog över VIK under 16-17 lyfte då coachen direkt upp Lindelöf.
Lunsjös dragning då Jacob Bondesson tvingades köpa korv var värd ett bättre öde, men Tomas Rydén i TAIF-kassen glänste bitvis i sin allsvenska debut efter att ha dominerat många år i Ettan. Lunsjö ger verkligen VIK-offensiven en extra dimension då #56 hotar på så många sätt, ikväll annars främst som framspelare.
VIK blev allt bättre i andra perioden, men fortsatt omständligt offensivt. Rydén i Taifkassen fick se alla puckar, usel VIK-trafik i ansiktet där. 9-3 chanser 5v5, 22-4 skott (!) i andra. Men fortsatt farliga 1-0 inför sista då VIK ”höll liv i” Taif länge.
August Tornberg stegrade, som hela VIK, allt mer under matchen och inledningsvis på tredje fixade ”Tornet” ut McShane. I efterföljande PP gjorde Filip Karlsson bra saker och till slut fick VIK lite ”puck-luck” då ett skott av en åter stark Gunnarsson styrdes så att en poängmässigt stekhet Bergman fick öppet mål fram till 2-0 efter 42.39.
VIK fortsatte att spela bra då alla backar checkade in denna afton, särskilt alltså Roe och Gunnarsson som ledde VIK. Även Jalonen var bra i PP och dribblade även så att Taif tvingades ta en utvisning.
Roe var bäst på plan och amerikanen friställde bland annat Svensson igen med en härlig lång djupledspass, men bom. Istället fick både Svensson och Roe poäng då en bra och aktiv Filip Karlsson tryckte in en retur fram till 3-0 efter 53.36.
4-0 kom efter en tjusig passning av Lunsjö från position bakom mål som likt något målsökande hittade Svenssons blad efter 58.08.
SAMMANFATTNING
Efter en längre – kanske främst defensiv – svacka med 27 insläppta på de senaste sju matcherna var denna nolla oerhört efterlängtad i VIK-land. Att sätta ihop Gunnarsson och Roe i ett ”uttalat” första backpar var ett genidrag av Paananen och backcoach Fagerlund.
Roe verkade växa av det förtroendet med hela 9-1 i NP och var bäst på plan, Gunnarsson också sylvass med 8-1 i NP. Bägge fick dessutom poäng i afton.
Roe är den av de ”oprövade” backarna som är har störst potential på kort sikt att klara en topp-4-roll med mycket istid i ett SHL-satsande lag. Den rörlige 193-centimetersamerikanen vann puckar på löpande band i egen zon och var även aktiv offensivt. Roe har ju ändå mycket rutin och är faktiskt nyss 30 år fyllda.
”Bara” ett till topp-4-par behövs med en frisk Jansson & ”Mr. X” som Patrik Zetterberg förhoppningsvis kan hitta, om VIK verkligen ska kunna hota i vår och inte vara så skadekänsliga på topparna.
Men överlag gjorde alla backar det mycket bättre än på sistone, med dessa ”NP”: Östman såg rappare ut (5-1 NP), Jalonen fin i PP och fintade läckert vid ett tillfälle (4-1), Tornberg 5-1 och Jardeskog var stadig med 3-0.
VIK vann chanserna med 21-10 i 5v5 och 6-1 i PP då Taif mest hade ströchanser där JG nog fick sin lättaste nolla denna säsong. Tidigare har Frycklund, Zetterberg och Wikman många gånger tagit VIK på sina axlar, men dessa har kanske inte varit så dominanta på sistone. Men Wikman som vanligt vass i NP med 6-0.
Då positivt att andra kliver fram: Bergman har 4+5 för nio poäng de sju senaste, och Svensson har 5+2 de senaste fyra matcherna. Gunnarsson dominerar allt mer och har fem poäng på fem matcher.
Och Lunsjö har varit en chanskaparmaskin direkt under sina tre matcher efter lång frånvaro, och dessutom 1+2. Om man kollar noga ser man att Lunsjö gör många ”små” smarta grejer bra som öppnar upp för andra, vilket gav suveräna 9-1 i NP denna afton.
Kangas påminde åter mycket om William Wikman då 18-åringen skapade chanser och vann puckar med fina 6-0 i NP. Den framfusigheten och det modet kommer bli allt mer vägvinnande och effektivt desto mer den unge forwarden förbättrar känslan och får mer erfarenhet.
Hakkarainen och From borta igen, inte bra och Jesper Johansson saknades. Zorro-Lindström (Marcus) in snabbt istället, en stark J20-ytter som jobbar hårt. Det blev ingen ny Zorro (som mot AIK nyligen i J20), men däremot delade Lindström ut en fin tackling i sitt första byte om undertecknad inte såg fel.
Alla VIK-fans hoppas att detta kanske ett litet steg ur svackan över december-januari. Visst var det ett ”bottenlag” på hemmaplan, men som vi vet finns inga dåliga lag i denna serie.
I alla fall verkar VIK ha hittat ett ledande backpar i Gunnarsson & Roe, där den förstnämndes stora rutin lyfter fram alla styrkor i den sistnämndes spel.
PUCKLIGAN
5 Logan Roe
4 Alexander Lunsjö
3 Daniel Gunnarsson
2 Gabriel Kangas
1 Anton Svensson
Tycker kedjan med Filip Karlsson Lunsjö och Svensson var klart bäst framåt. En intressant kedja som borde få chansen framöver.