Bitvis bra spel och två lysande initiativ av Johner räckte mot kämpande men trubbigt Södertälje
I afton tog Johner rollen som framspelare med två högklassiga förspel. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
På tisdagskvällen lyckades VIK vinna mot ett pressat Södertälje trots ett bitvis ganska slitet intryck. VIK fick ganska tidigt 3-0 men slutade åter spela litegrann vid ledning.
Det var högst avvaktande och snudd på avslaget inledningsvis. Dock stod Dustin Johner för en briljant aktion i mittzon då halva SSK vändes bort och det slutade med att Angell hittade glipan mellan Bengtsbergs benskydd fram till 1-0 på en halv spelvändning.
Gulasi försökte använda sin fysik att stoppa Johner. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Spetsige Johner låg även bakom 2-0 (dock fick Davidsson felaktigt assisten) med en lysande splitvision och pass fram till Hampus Larsson som dunkade pucken i sargen varpå Erik Andersson påpassligt men något turligt satte pucken i det öppna målet.
Andra perioden inleddes med att Robin Jacobsson snubblade varpå SSK fick en 2-mot-1 där dock Bjurö rånade gästerna med en fin sidledsförflyttning.
Bromé skymde fint varpå Emmedahl prickade in 3-0 på pass av Gråhns. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Precis när VIK dödat ett ganska giftigt PP för SSK skymde Mathias Bromé förtjänstfullt och Emmerdahl prickade in 3-0 bakom en chanslös Bengtsberg.
I sista perioden slutade VIK mer eller mindre att spela, lite som i Umeå då en 3-0-ledning kastades bort nyligen. SSK gjorde det bra och tryckte på men gästerna lyckades bara näta efter en sällsynt tavla av Bjurö på ett ganska lurigt fladderskott från blå fram till 3-1.
Jacobsson stod för några fina proppar men har kanske tappat lite av offensivlustan för stunden? FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
Sammanfattning
Det räckte med en bitvis ganska medioker insats denna gång mot ett SSK som inte verkar ha offensiv kraft nog att skjuta sig till framgång denna säsong. På något sätt kändes VIK aningen slitna på vissa händer och fötter.
Dock var bland andra Johner, Angell och Gråhns lysande och gav laget energi. Fjärdekedjan med Berg, Gråhns och Bromé gjorde det bra och fixade ett mål och något power play åt VIK.
Svedlund och Montpetit med Söderkvist i mitten gjorde också mycket energiska insatser. Montpetit känns dock mer och mer som en högklassig energispelare än en offensiv spets.
Urbas gick dock inte riktigt för fullt och ”förstakedjan” med Steen och Johansson går inte riktigt at känna igen från den tidiga dundersuccén. Troligen är det någon form av reaktion på att kedjan fått istid öst över sig av Filander plus skadehistoriken.
Det är en fin linje nu hur hårt Filander ska matcha sina ledande spelare för att de ska orka leda laget hela vägen ut nu. Efter det lite slitna intrycket ikväll av förstakedjan stärktes känslan av att det inte skulle skada med ytterligare en riktig klassforward till detta bygge.
Fighting face på Eddie Davidsson. Det kommer krävas att Eddie plockar fram det allt oftare nu framöver för en plats i den gulsvarta hjältedalen. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG
En oerhört viktig aspekt som VIK numera ofta dominerar är tekningarna. I afton hade Steen mindre lycka, då klev istället Gråhns, Söderkvist och som alltid Johner fram och VIK vann hela 41 av 64 tekningar. Det gör livet så mycket lättare då man inte kanske får spelet att stämma 100 % i övrigt.
Övriga topplag tog som vanligt nästan rubbet och med bara elva matcher blir detta en topp-2-rysare ändå in i kaklet.
Södertälje har ett knivigt läge och klubben verkar sakna typ en lirare som Johner som är hänsynslöst effektiv när lägen bjuds. Dock såg nya backen Andreas Hjelm fin ut och kommer lyfta SSK:s backsida.
Västerås tre stjärnor:
1. Nick Angell – Målskytt igen och kungligt lugn med pucken. Några lysande passningar också. Storformen är i antågande.
2. Dustin Johner – Låg bakom båda första målen med lysande förspel. Vann hela 10 av 13 tekningar!
3. Stefan Gråhns – Bäste ”tredje-fjärdecentern” på oerhört länge i VIK. Vilket fynd av NJ. Gråhns lyfter fjärdekedjan och var i afton äntligen dominant i teken.
Varför slutar dom åka skridskor i tredje, känns väldigt systematiskt. Tycker inte det är SSK som är bra, tycker det är VIK som gör SSK bra genom att inte vilja anfalla.
Detta kommer inte hålla mot bättre motstånd (VIK har ju förlorat de mesta toppmatcherna hittils i år).
Efterssom Filander aldrig tar timeout när VIK åker runt som en hönsgård i tredje antar jag att det är gameplan. Väldigt farligt, men det gick bra den här gången.