Del 1: Intervju med nye ordföranden Caroline Moselius: ”Vi behöver mer struktur för att utvecklas som förening och kan känna att vi tidigare hade behövt jobba mer med alternativa planer”

 

PÅ BILDEN: Den nya styrelsen är vald. Caroline Moselius i mitten (Olof König saknas på bilden). FOTO: JIMMY GERDIN, VIK.se

Bloggen fick en intervju med nya ordföranden Caroline Moselius på VIK-kontoret i början på augusti.

Vad har du för bakgrund?

– Jag är uppväxt i Göteborg och Halmstad och har arbetat med HR sedan jag tog examen från högskolan 2004, så det har blivit över 20 år i branschen.

– Jag har haft olika roller inom HR – både som generalist och som HR-chef – och det är där jag har min huvudsakliga yrkesbakgrund. Mina barn spelar hockey, och så kom jag in i sporten.

– Innan dess började jag faktiskt min karriär inom restaurangbranschen, där jag arbetade som restaurangchef. Jag jobbade bland annat på McDonald’s i Halmstad som restaurangchef. Så ledarskap har funnits med som en röd tråd genom hela mitt yrkesliv.

– För mig har det alltid varit viktigt att kunna stötta, bistå och bidra till människors utveckling. Det har nog varit en grundläggande drivkraft genom hela min yrkeskarriär.

Hur är du som ledare?

– Jag tror att mina tidigare medarbetare skulle beskriva mig som väldigt målinriktad och tydlig som ledare.

– Jag tycker att tydlighet är avgörande inom ledarskap – om man förväntar sig något av en organisation eller av medarbetare, så behöver man också själv vara tydlig och målmedveten för att kunna ta sig framåt. Blir det för otydligt eller luddigt, då kommer man sällan någonvart.

– Jag är också väldigt prestigelös. Jag har inget behov av att stå längst fram eller ta åt mig äran. Det viktiga är samarbetet och att vi gör det tillsammans. Det är också något jag verkligen uppskattar med VIK – det finns en stark vi-känsla och ett gemensamt engagemang.

– Jag ser inte mig själv som styrelsen, utan vi är sex personer som tillsammans utgör en styrelse, och alla är lika viktiga. Jag kanske leder arbetet, men det är laget före jaget som gäller.

– Så sammanfattningsvis skulle jag säga att tydlighet, målinriktning och prestigelöshet är tre egenskaper som verkligen präglar mitt sätt att leda och arbeta.

Har du haft någon förebild?

– Jag brukar tänka så här: jag plockar lite godbitar från olika håll. Jag tror inte att man kan fastna i en specifik modell, för det passar helt enkelt inte alla. Människor är olika, och därför behöver man kunna anpassa sig efter situationen och det sammanhang man befinner sig i.

– För mig handlar det mer om att hämta inspiration från olika modeller och verktyg, för att kunna använda det som passar bäst i varje enskild situation.

– Jag har nog alltid arbetat väldigt situationsanpassat – det är något jag burit med mig från början. Jag tror inte på att det finns ett enda rätt sätt att göra saker på, utan att det finns flera vägar framåt beroende på omständigheterna.

Vad var det som fick dig att kandidera som ordförande i VIK?

– Jag har varit med i styrelsen i tre år. Det var snarare så att när jag fick frågan tänkte jag: ”Oj, hur tänkte de här?” (skratt).

– Men ärligt talat, det är klart att jag blev smickrad. Det ska man inte sticka under stol med – att någon ser ens engagemang och insatser som tillräckligt värdefulla för att man skulle kunna ta en ledande roll, det kändes stort.

– Samtidigt funderade jag mycket. Jag är ju inte särskilt välkänd inom hockeyvärlden, och jag är inte heller den som gärna står högst upp på scenen och tar plats. Jag har aldrig haft behov av att synas mest.

– Det var också frågor kring tidsåtgången och vad det innebär att bli en mer offentlig person – sådant behöver man också väga in.

– Men efter noggrant övervägande kände jag att det här faktiskt kunde bli en rolig och utvecklande utmaning, också på ett personligt plan – kanske lite egoistiskt till och med.

– Och sen var det många som kom fram till mig och sa: ”Vi ser bara dig som den naturlige efterträdaren.”

– När man får höra sådant, då tänker man att okej – om andra tror att jag kan göra det, då behöver jag kanske också själv våga ta det steget. Det är ett stort förtroende att få, och det i sig betyder mycket.

Men just den här tidsaspekten som ideell ledare – det talas ju mycket om i Idrottssverige. Avgående ordförande Pär Södergren sa att han lagt uppemot 700 ideella timmar om året. Hur ser du på det? Att kunna få ihop det med tid för barn, jobb och allt annat…

– Nej, men jag tänker lite så att det inte får bli 700 timmar. Det handlar mycket om hur man delegerar och hur vi i styrelsen jobbar tillsammans.

– Jag kommer ju att förvänta mig att man inte bara kliver in i styrelsen och sen sitter still, utan att alla faktiskt kliver in och hjälper till. Och det känner jag ändå att vi har – en grundinställning där alla vill bidra. Så jag tror inte att det blir några konstigheter där.

– Men visst, det är klart att ansvaret i slutändan landar på mig. Om något måste göras så är det ofta jag som får kliva fram.

– Men om det ska behöva ta 700 timmar? Ja, kanske. Jag vet inte.

– Jag har redan lagt väldigt mycket tid nu i början, men det hör väl till när man är ny. Vi får helt enkelt se hur det utvecklas.

Hur ser du tillbaka på dina tre år i styrelsen?

– Jag kom ju in ungefär mitt i perioden, när satsningen ”SHL 2024” redan var lanserad. Så just den strategin var jag inte själv med och tog fram från början.

– Mitt fokus har i stället legat mycket på ungdomsverksamheten, som varit mitt ansvarsområde. Och där tycker jag att vi har lyckats skapa en stabil grund.

– Vi har fått in kompetenta personer som arbetar med ungdomsföreningen – något vi tidigare haft ganska lite resurser till. Nu har vi två personer som är dedikerade till det arbetet, och det tycker jag har varit både viktigt och roligt att vara en del av.

– Sen finns det förstås alltid saker man hade kunnat göra bättre. Jag kan känna att vi hade behövt jobba mer med alternativa planer – alltså tänka igenom: Vad gör vi om det inte går som vi hoppats? Sådana strategier hade vi kunnat utveckla ännu mer tidigare.

– Men överlag tycker jag ändå att vi i styrelsen har tagit ansvar och försökt hålla fast vid den riktning vi lovat att jobba mot, utan att fatta förhastade beslut. Vi har försökt hålla kursen, helt enkelt.

Finns det något från yrkeslivet som du vill ta med dig in i den här rollen – något specifikt som du vill förbättra i VIK?

– Ja, absolut. Jag skulle vilja att vi blir lite mer strukturerade, både i vårt arbetssätt och i hur vi organiserar oss. Det finns mycket att vinna på att skapa bättre ordning och tydlighet.

– I mitt yrkesliv har jag jobbat mycket med organisatoriska frågor, ledarskap och HR, och jag tror att den erfarenheten kan bidra positivt här. Det handlar inte om att göra saker krångligare – tvärtom – utan att skapa strukturer som gör att vi kan arbeta smartare och undvika att lägga tid på onödiga saker.

– Ibland märker man att många springer åt olika håll, och ingen riktigt vet vem som ansvarar för vad. Då är det lätt att saker faller mellan stolarna.

– Så är det i alla organisationer, men med tydligare struktur kan man minska de där glappen. Och det är precis en sådan typ av förbättring jag tror att jag kan bidra med i VIK.

Är det något specifikt område du ser som behöver förbättras i VIK, eller något annat du vill lyfta?

– Nej, egentligen inget specifikt område. Jag ser det mer som ett generellt behov – att vi behöver lite mer struktur överlag, oavsett verksamhetsområde. Det handlar om hur vi hanterar våra processer inom allt från ungdomsverksamhet till marknad och administration.

– Eftersom mycket bygger på ideellt engagemang är det ännu viktigare med tydlighet. När någon kliver in i en ideell roll ska det vara självklart vad uppdraget innebär – vad man förväntas bidra med, vilka ramar som finns, och vem som ansvarar för vad. Det ska inte finnas några frågetecken.

– Så det jag ser är snarare ett övergripande behov av struktur och tydlighet som går igen i hela organisationen. Det skulle underlätta mycket för alla – både nya och etablerade krafter.

VIK är en av de största klubbarna sett till antal medlemmar i Sverige, hur ser du på det?

– Ungdomsföreningen är absolut stor, det är en omfattande verksamhet.

– Men exakt hur vi ligger till jämfört med andra klubbar i Sverige vågar jag faktiskt inte svara på. Det beror ju lite på vilka vi jämför oss med.

– Men jag skulle ändå säga att vår ungdomsverksamhet är en av de större i landet, det är helt klart.

Ja, och det finns ju bara en styrelse, samtidigt som VIK är en väldigt stor förening. Vad ser du för risker och möjligheter i det?

– Den största risken, som jag ser det, är att ungdomsföreningen riskerar att få mindre uppmärksamhet än vad den egentligen förtjänar. Det är något vi i styrelsen behöver vara medvetna om och tänka igenom ordentligt.

– Jag brukar lite slarvigt säga att arbetsfördelningen kanske behöver ligga på ungefär 70/30 – där 70 procent av styrelsens fokus hamnar på ”AB” och elitverksamheten, medan 30 procent läggs på ungdomsverksamheten.

–  Det är tufft, men samtidigt har ungdomssidan både storlek och utvecklingspotential som gör att vi måste säkerställa att den inte hamnar i skymundan.

– Vi har redan börjat lösa det här genom att fördela tydliga ansvarsområden inom styrelsen. På så sätt vet både organisationen och personalen vem de ska vända sig till i olika frågor, så att inte allt hamnar på mitt bord. Det handlar om att skapa struktur och tydlighet även här.

***

Del 2 och 3 kommer snart.