Del 2 Eric Karlsson om den svaga A-lagssäsongen 23-24, avancerad statistik, målsättningsprocessen, hockeytrender (se Växjö & Rögle) och hur NJ lockade: ”Nära utlandet när Niklas ringde”

PÅ BILDEN: Eric talar en del om lite mer kompakt hockey som Rögle och Växjö nått framgångar med på sistone, men detta kanske är väl många spelare per ytenhet… FOTO: RUNE ÅHLÉN

Del 2 med Eric Karlsson, assisterande coach i A-laget, utvecklingsansvarig och sportchef i J20. Del 1 finner Du här.

Vad är dina tankar om A-laget i stort just nu Eric?

– Känslan kring A-laget är positiv. När man har haft en svag säsong tenderar man alltid att göra det lilla extra jobbet och vända på alla stenar, man lämnar inget åt slumpen.

– Vi har resonerat och skruvat på hur vi ska jobba med gruppdynamiken, den dagliga verksamheten, hur vi tränar på isen samt strukturen i spelet.

– Det finns en plan och nyckeln som jag ser det är att orka följa den konsekvent över tid.

– Det kanske inte kommer ge utdelning direkt, men att vara ihärdig och konsekvent kommer ge resultat till slut. Alla vi som var inblandade ifjol är grymt revanschsugna!

Hur jobbar ni med att sätta målsättningar för både A-laget och J20?

– I A-laget kommer vi göra målsättningsarbetet tillsammans med laget i början av säsongen. Hur det arbetet ser ut håller vi för oss själva än så länge.

– På juniorsidan handlar det mer om utveckling och utbildning. Vi jobbar efter tre tydliga målsättningar: bedriva en daglig verksamhet som håller toppklass i Sverige, att utveckla spelare till vårt A-lag och spela i landets högsta juniorserier och gå till slutspel.

– Det viktigaste i dessa arbeten för mig är att man skapar en samsyn och tydliggör vad som krävs för att nå upp till sin målsättning.

Vilka var de största lärdomarna gällande A-laget 23-24?

– Efter utvärdering tillsammans med alla ledare och spelare har vi skruvat på hur vi ska jobba med, alltså återigen, gruppdynamiken, den dagliga verksamheten, hur vi tränar på isen och strukturen i spelet.

– Det som kommer vara avgörande i allt detta är att vara nitisk och konsekvent över tid, säger Eric utan att vilja gå in mer på detaljer och konkreta exempel just nu.

Nu blir det tre coacher från start och inte så tomt bredvid Örjan Lindmark och Karl Helmersson.

Hur ser du på användning av allt mer avancerad statistik i det analytiska av spelet och spelare? Hur använder ni det?

– Jag ser det som en tillgång. Det kan bekräfta din känsla och förstärka med fakta. Det kan också påvisa en konkret svaghet i spelet som stjälper oss.

– För mig handlar det dock om att använda det effektivt, veta vilken avancerad statistik som är väsentlig för mitt lag och hur vi spelar. Sen tycker jag video är det överlägset bästa verktyget. Vi jobbar med människor och jag ser dialogen och video som det mest effektiva.

– Max (Strömberg Melin, scout m.m.) är väldigt duktig på avancerad statistik. Han sammanställer en del till oss coacher om lagets prestation och kan snabbt ta fram på en specifik spelare om vi exempelvis ska ha ett individuellt möte.

– Han har också gjort en presentation för var femte match där han presenterat avancerad statistik för laget.

Vilka trender ser du i stort i hur hockeyn spelas?

– Det går i cykler och skiljer sig en del från land och liga. Om jag ska tala för svensk hockey upplever jag att det blir ett mer pulserat spel. Med det menar jag att det inte alltid handlar om fart och press, som varit trenden tidigare.

– Numer fokuserar fler lag på att vara kompakta och kontrollerade både med och utan puck. Växjö är givetvis det tydligaste exemplet, även Rögle valde att spela mer kompakt och samlat i slutspelet vilket man fick bra utdelning på.

Hur länge har du känt sportchef Niklas Johansson och hur såg processen att du kom hit inför förra säsongen?

– Niklas är en ny bekantskap för mig. Vi talades vid för första gången när han kontaktade mig för jobbet i VIK förra våren.

– Det var en väldigt snabb process. Jag var i långt gångna förhandlingar med ett lag utomlands men blev nyfiken på det Niklas presenterade. Jag åkte upp för att träffa honom redan dagen efter och kände att detta var något jag ville hoppa på.

– Trots att det var en tuff första säsong resultatmässigt trivs jag väldigt bra i klubben. Jag får jobba med bra människor och jag tror på det vi gör.

Konstantin Komarek blir givetvis extremt viktig i hur exempelvis powerplay tillsammans med PP-coach Eric Karlsson & Co. kan vässas.

Vad har format dig i din syn på hockey genom åren? Förebilder?

– Oj det var en bra, men stor fråga. Först och främst har jag alltid älskat att jobba med människor, det är anledningen till att jag ville bli tränare.

– Hur jag vill vara som ledare grundar sig främst från mina föräldrar och mitt misslyckande som spelare, säger den uppenbart självkritiske coachen som ändå nådde HockeyEttan som spelare.

– För mig handlar det om att bygga relationer. Att få spelaren att känna att du genuint bryr dig. Då bygger du en tillit som skapar förutsättningar för att vara äkta och ärlig, och det upplever jag är ovärderligt.

– Jag vill kombinera det med ett stort engagemang och tydlighet. Det är så jag vill uppfattas som tränare.

– Gällande min syn på hockeyn är för mig defensiven grundbulten. Det är din trygghet och skapar en stabilitet. Sen behöver man våga äga pucken, det är då du kan diktera tempo och styra matcher vilket leder till vinster över tid.

– Äga pucken kan du göra på flera olika sätt, både nerifrån i dina urspel och spelvändningar. Du kan också äga pucken via att skapa längd i dina anfall. Båda delarna ser jag som väldigt viktiga och en framgångsfaktor.

– Jag är nyfiken och influeras mycket av de bästa, det kan handla om föreläsningar med NHL-coacher till specifika spelmoment där vissa lag är framgångsrika. Vi tar alla inspiration av varandra och lär oss.

– Allt är så tillgängligt idag. Jag tror på att ha en grundfilosofi, sedan titta på de bästa. Ta med dig det som du tror kan funka för det manskapet du besitter, på den nivån du coachar.

Till sist. Inte sällan framförs bland fans oro över eventuell ”övercoachning” med skärm i båset, med mer. Hur ser du på det?

– Absolut kan det bli för mycket för spelarna. Även där handlar det om att skapa en relation, hur vill spelare ”X” coachas i båset, på träningar eller mellan matcher.

– Vissa vill ha feedback hela tiden, medan andra behöver ta det i pausen eller mellan matcherna, säger Eric avslutningsvis.