Ganska stort spelmässigt steg framåt trots bara en poäng i Malmö då Gråhns och Berg gladde

För första gången på länge kunde Martin kosta på sig ett litet leende efter en bra prestation i Malmö. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Martin Filander verkar ha spelartruppens stöd, som Centralen indikerat. Gulsvart tog nämligen ett ganska stort kliv framåt och stod  för en bra bortamatch mot ett MIF som enligt uppgift mer eller mindre spelat ut de flesta andra lag. Malmö vann med 3-2 efter sudden i match som VIK med lite flyt lika gärna kunde vunnit.

Från första nedsläpp såg VIK nästan ut som ett nytt lag. Stefan Gråhns fick spela i ”förstakedjan” och helt plötsligt hade VIK en forward igen som vågade in framför kassen och böka! En tio matcher lång ökenvandring utan en orädd lirare som Gråhns är över!

Trots två boxplay under första perioden höll VIK spelet väl uppe. Fredrik Johansson visade också nyvunnen beslutsamhet då Freddan åkte ifrån Jens Olsson och satte 0-1 i box play.

I andra perioden kvitterade MIF på den låga VIK-femman genom Jens Olsson. 1-2 kom dock efter bra samarbete mellan Conny och Angell där Nick hittade Johner med en genial passning i mitten som Dustin elegant styrde in.

Då kändes det som om VIK kunde hålla 1-2 andra ut skulle detta kunna bli tre poäng. Men istället utnyttjade MIF åter VIK:s låga försvarsspel och Jens Olsson kunde igen bomba in 2-2 med ett lågt skott med endast 40 sekunder kvar i andra.

Sista perioden blev präglad av en massa utvisningar. Först brände dock Eddie Davidsson ett fint läge sopren framför Sjögren efter bra spel av allt vassare Frycklund. Här måste Davidsson visa mer ”killer instinct” och beslutsamhet att pucken bara ska in, kändes lite alibi att bara hasta iväg pucken i bröstet på Sjögren, Eddie hur ju verktygen att näta.

Sedan kapades Davidsson mycket fult av Liffitons ”slew foot” eller clipping. Dock ”divade” inte Davidsson direkt och ingen utvisning såklart. Dock ramlade kanske Söderkvist lite lätt i ett trängt läge efter att Angell tagit ett matchstraff som riskerar avstängning. Det var dock lite märkligt att MIF:aren verkligen sent satsade emot Angell som satte upp klubban högt för att försvara sig.

Det ramlades hit och dit och domaren blåste godtyckligt, bland annat gjorde Tenute den döende svanen då Hampus åkte ut. Domarna måste bara börja ta för diving snart! Nu handlar det bara om vem som ramlar, annars få man inte många power play.

Williams skott saknas verkligen. Med en frisk Williams tillbaka plus en ny skottstark back tror jag VIK kan bli riktigt bra i vår. FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

I förlängningen rundade Hetta en annars bra Söderkvist och Fransson stod tyvärr och sov och täckte inte stolpen – gonatt.

Sammanfattning

Detta var ett embryo till något riktigt bra. Bara en sak saknas verkligen just nu, återkommer till det. Jonte Berg, Gråhns och Erik Andersson gav laget en injektion. Hoppas verkligen man förlänger med Jonte nu, hans storlek och snabbhet behövs.

Gällande det låga försvarsspelet i egen zon tar det ju bort närskott, men släpper blå. Lite som att välja mellan pest eller kolera. Kanske om motståndarna har bra backskyttar som Jens Olsson och Mitchell ska man försvara blålinjen.

Sedan angående Jonte Berg har kritiken tidigare lite varit att han inte kanske har den här rätta känslan för spelet, men se bara på Söderkvist vars hockeyintellekt ökat mer stigande ålder. Berg är nu två år klokare sedan sist och jag tyckte mig se att Jonte var lite smartare med pucken i afton.

Thomas Mitells skott saknas. Nuvarande VIK-coachen gjorde kval inkluderat 25 mål totalt under sina senaste tre allsvenska säsonger… FOTO: RUNE ÅHLÉN FOTOBLOGG

Gråhns var en riktig injektion genom att han parkerade sig framför kassen hela tiden och inte backade undan. Sedan har Gråhns en helt okey skridskoåkning och slog några bra passningar, innan han verkade tröttna ganska markant. Det var precis en sådan spelare VIK behövde på forwardssidan.

Erik Andersson var ganska anonym och noterades inte för ett enda skott. Hoppas Erik kommer fram mer i ödesmatchen mot AIK på fredag.

Mikael Frycklund fortsätter gå från klarhet till klarhet som en viktig tredjecenter, åter stark på teken och tog defensivt ansvar. Annars var Johner och Fornataro på nytt besvikelser i teken.

Bromé bänkades. Fel signal tycker jag. Med tanke på prestation borde det varit någon annan. Sedan är jag lite trött på att se Fornataro och McGrath tillsammans. Evan och Matt är naturliga centrar, punkt. Sätt McGrath mellan Gråhns och Bromé så lär det hända grejer.

Annars var det tydligt att det nya spelsystemet redan börjar ge resultat. Det var betydligt bättre passningsspel och fart genom mittzon.

Det finns hopp. Och som Mats Lusth sa efter matchen: ”Jag tror de tippade topplagen kommer ligga i topp när vi summerar”. Det skriver jag under på.

Men, till sist. ”Immer ein aber”. Laget skriker efter en skottstark back. Nu efter 66 matcher gemensamt av VIK:s backar har de gjort noll mål. Vi såg vilken nytta MIF hade av Jens Olsson två kanoner i afton och Mora har Mitchell som bombar från blå.

När dessutom Williams är skadad finns det knappt någon som kan skjuta från distans. Angell verkar inte vilja skjuta mycket heller, han lägger mer in den på mål. Hoppas NJ verkligen kan hitta den sista pusselbiten.

Nu försvann tyvärr Bryan Rodney (som var intresserad av VIK) från marknaden och det kryllar nog inte av sådana backar nu. Annars kanske vi får plocka in Mitell, han kan skjuta.

Västerås tre stjärnor:

1. Fredrik Johansson – Vilket mål! Vann dessutom 58 % av teken och krigade hårt. Hoppas denna framgång kan ge mer självförtroende och beslutsamhet framöver.

2. Mikael Frycklund – Vann tekningar och understödde Montpetit och Davidsson fint.

3. Stefan Gråhns – Var riktigt bra fram till han tröttnade efter halva matchen. En pest för motståndarna är äntligen här!