Som vanligt välbesökt och trevligt uppstyrd ispremiär utan chansvärvningar och således även utan större överraskningar
Som vanligt var ispremiären välbesökt. En ärrad veteran som Jonas Liwing sa att han tyckte det var roligt med så mycket folk, då han talade med skicklige konferenciern Jacob Frakner, som är sympatisk med micken.
En annan veteran, Johan Skinnars, bjöd på sig själv och sa att han är allround och därmed ”lika dålig på allt”.
Annars är det ju nya tider nu, med en trupp som nästan var spikad i princip redan i juni. Det har inte hört inte till vanligheterna i VIK-land. All tid och alla möjligheter finns därmed till att bygga kemi och ett riktig lag även denna säsong.
Patrik Zetterberg sa att redan nu under första veckan har nyförvärven visat att de vill vara med på allvar och påverka saker – något som också firma Paananen/Ivarsson sagt sig vilja bjuda in till.
Det var också ett homogent gulsvart gäng som visade upp sig för första gången under lördagseftermiddagen. Tiderna är borta då man halvchansade på nordamerikaner som redan under dessa ispremiärer visade sig inte kunna åka skridskor.
Tänk att bara för något år eller två sedan tog dåvarande VIK-ledning in en amerikan (Thomas Ebbing) på en tryout som inte ens gällde för den kommande säsongen utan typ ”för framtiden”.
De tiderna kändes verkligen långt borta nu och Zäta menade att sådana deals inte är hans filosofi. Även om man kanske då går miste om någon Broc Little kanske det är den långsiktigt bästa vägen att bygga vinnande lag som är bäst när det gäller, som fjolårets VIK under Zäta. Tidigare importer har ju väldigt ofta absolut inte varit bäst när det gällt, inte heller Little.
Eftermiddagens pass började med ett maffigt intro som knöt an till fjolårets segersuccé och alla nackhår reste sig i arenan. Vi kastades sedan direkt in i ett ”vanligt” träningspass där spelarna körde olika övningar.
Lars Ivarsson utstrålade lugn och pondus då han gled runt utan hjälm tillsammans med en kepsprydd Thomas Paananen. Under de första övningarna var det fullt sjå att hänga med då spelarna inte hade nummer.
Att känna igen fjolårsspelarna var lätt då alla spelare har sina unika rörelsescheman. Mattias Beck var också lätt att känna igen med sitt mustiga skägg, men det är nästan hopplöst att skilja på Skinnars och Östman…
Sedan var det dags för spel 5-mot-5 med tidigare annonserade femmor. Målvakterna Marcus Dahlbom och junioren Elias Olofsson (Samuel Ersson är med juniorlandslaget i USA) glänste och det blev faktiskt inga mål här.
Skulle nog säga att kedjan med Wikman, Skedung och Zetterberg var de som fick mest tryck framåt. ”Lill-Zäta” såg bra ut och de syns att så mycket begåvning finns där, Skedung och Wikman såg väldigt stadiga, snabba och pucksäkra ut.
Målen kom efter att man börjat spela 3-mot-3 i någon typ av specialspel där tränarna plötsligt blåste av, spelarna tvingades lämna pucken där den var och inbytta spelare rusade efter trissan varpå en del frilägen uppkom.
Först att näta vad Skedung som på ett friläge lade pucken mellan benskydden på Olofsson. Snabb replik från Bergman som gjorde samma sak på Dahlbom efter att ha varit fri. Anthon Eriksson glänste icke oväntat med sin fart och serverade Fredrik Johansson elegant i ett flygande anfall och 1-1.
Jimmie Jansson stod sedan för ett solonummer där till slut Skinnars spelades ren varpå nyförvärvet nätade och lag svart vann.
Alexander Younan visade vid något tillfälle sitt spelsinne med oväntade och eleganta framläggningar. Alex Lindelöfs rörlighet såg möjligen förbättrad ut. Mikael Frycklund såg lätt och fin ut då han satte några fina i taket under träningsmomenten/straffarna.
En solid men kanske inte överdrivet spännande ispremiär (i avsaknad av chansvärvningar) var över. Nu längtar vi verkligen efter Almtuna hemma den 15:e augusti för en mer rejäl förrätt av det solida VIK.