Tankar om sportchefens svar i VLT om Albert Lyckåsens fräna kritik om proffsigheten: ”Spelare är titt som tätt besvikna” (!) – den misstänkta kylan och fladdret som riskerar att kosta

Albert Lyckåsen förefaller vara ett exempel till på att sportchef Niklas Johansson inte verkar beakta långsiktiga relationer och förbättringsåtgärder i ”off-boardingprocessen” särskilt mycket då spelare lämnar klubben.

Fallet Albert Lyckåsen följer ett misstänkt mönster: spelare upplever att saker inte skötts optimalt i relationen, medan Johansson försvarar processen med att allt skett ”i tur och ordning” och enligt formella rutiner.

Problemet är inte att enstaka spelare, som Lyckåsen, känner sig orättvist behandlade vid ett kontraktsavslut. Det kan som Johansson själv säger hända, spelare kan också såklart försöka skönmåla saker från sida.

Men att mönstret inte sällan upprepas, vad bloggen som sagt hör, är ett problem. Vilket även VLT tog upp i artikeln med Lyckåsen och Expressens Svante Störlinge (”hör detta inte sällan just kring VIK”) tog upp i senaste VLT-podden.

Sportchefen bekräftar ju faktiskt själv (!):

”Det händer titt som tätt att spelare är besvikna men det är självklart att man blir besviken när man får sparken. Sen är det upp till var och en hur man hanterar det.” Niklas Johansson i VLT

Det är ett anmärkningsvärt uttalande som nästan avfärdar problemet som något oundvikligt, utan att verka reflektera över klubbens egen roll i att skapa mer respektfulla avslut.

Någonstans handlar mänskliga relationer om respekt för hur andra upplever saker. Det inpräntade min käre far tidigt i mig. Det är den upplevelsen som räknas och den upplevelsen man ska försöka göra allt för att varje individ ska uppleva så bra som möjligt. Det är inte lätt, men ständig förbättring bör vara ambitionen även här.

Sportchefen lägger tyngdpunkten på att kommunikationen främst sker via agenter och att det är upp till spelarna att hantera sina känslor. Risken är att detta bidrar till en bild av kyla och en sportchef som prioriterar annat framför långsiktiga relationer. Spelare och agenter och andra pratar ju faktiskt med varandra.

När Johansson tidigare i en längre intervju här på bloggen bemötte liknande kritik, även mot sin tillgänglighet och ekonomifrågor, bland mycket annat, bekräftade han nästan indirekt att kommunikationen kan vara ett problem.

Sportchefen sa att han ”försöker vara till hands” och att kommunikation är något man ”jobbar på”. Samtidigt underströk han vikten av att VIK har ett gott rykte ute bland spelare, men kallar det för en ”intern sak att lösa” och betonade att skvaller ska bort.

Även i bloggens intervju med saftigt kritiska frågor framgår att sportchefen fått återkommande ifrågasättanden för att vissa spelare fått veta via omvägar att de inte blir kvar. Hans svar är att ryktet är viktigt, men att det är en intern fråga – något som kan uppfattas som en vilja att undvika offentlig självkritik.

Sammantaget framträder en sportchef som bekräftar att missnöje vid avslut sker ”titt som tätt” (!), men att sportchefen nästan verkar se det som en naturlig bieffekt snarare än ett problem att förebygga.

På kort sikt kan detta fungera om resultaten förbättras, men väldigt snart riskerar mönstret att skada vissas rykten bland både spelare, agenter och andra.

I en oerhört konkurrensutsatt marknad där relationer ofta är avgörande för att knyta till sig rätt namn, kan den här upplevda kylan och distansen bli en strategisk nackdel för Västerås IK.