Theo Rooseboom de Vries siktar på revansch: ”Var mycket med A-laget i Stavanger och nu ska jag studsa tillbaka efter en jobbig säsong i VIK J20”

Få säger nog emot att målvakten är den viktigaste spelaren i ett ishockeylag. Därmed är norrmannen Theo Rooseboom de Vries, som en av två målvakter i J20, en nyckel i VIK:s uttalade strävan att lyfta J20-laget efter en på flera sätt tung säsong 18/19.

Thomas Paananen har sagt att J20 måste bli bättre om VIK:s A-lag ska kunna ta ytterligare steg, och det är bara att hålla med.

Theo Rooseboom de Vries vann norskt juniorguld innan det blev VIK J20 till 18/19.

– För min del var förra säsongen den sämsta och tuffaste jag har haft, säger Theo till bloggen.

– Jag fick inte lika mycket förtroende och speltid som jag hade hoppats på, och när jag väl fick chansen tog jag den inte på det sättet jag ville. Då blev det svårare att få chansen igen, speciellt när Elias Olofsson spelade så bra som han gjorde. Det var tufft för motivationen, fortsätter 18-åringen.

– Samtidigt var det viktigt att jag fortfarande kämpade på träningarna så spelarna fick det svårare med att göra mål, och så att Elias och jag kunde upprätthålla vår interna konkurrens så vi båda var redo att spela.

Hur var säsongen 18/19 i stort annars lagmässigt i J20?

– Jag tycker vi på pappret hade ett ganska bra lag egentligen, menar Theo. Men det spelar ingen roll hur laget ser ut på pappret om laget saknar driv.

– Det kändes som vi inte tränade bra nog, och när det kom till matcherna saknade vi det lilla extra för att få med oss tre poäng. Vi var heller inte ett ”lag”.

– Vi offrade inte oss själva för att kompisen skulle få den extra ytan, eller stod upp för varandra när en av kompisarna fick en ful tackling. Vi hade inte den riktiga kemin i gruppen för att nå långt, säger Theo, och är alltså liksom flera andra J20-spelare kritisk till hur mycket var i J20 18/19.

Theo & Co. fick slita hårt och ganska kemilöst i J20 ifjol. FOTO: Nathalie Andersson

Hur ser du framåt efter den jobbiga säsongen, mot 2019-20 nu?

– Till kommande säsong ser laget lovande ut. Vi har fått in många nya spelare, men har samtidigt tappat några viktiga. ”01-orna” kommer upp nu. Det blir spännande att följa med på det.

– Vi har en bred trupp med många spelare, så konkurrensen blir tuff. Men jag är säker på att alla är revanschsugna efter förra året . Med rätt inställning och driv är jag säker på att vi kommer att visa resten av lagen i serien att vi är tillbaka för att kämpa med de bästa.

Hur ser du på kommande säsong för dig själv?

– Det blir för mig att kämpa för att få en ”bounce-back-season”. Båda jag och tränarna var besvikna efter förra säsongen, och jag vill visa alla att jag har något här i VIK att göra. Jag vet jag kan mycket bättre än jag visade förra året, och nu har jag en andra chans att visa det.

Om vi tittar tillbaka lite, hur hamnade du i Västerås, norrman som du är?

– Jag fick ett telefonsamtal efter säsongen 17/18 av målvaktstränare Patrik Sjöström. Då berättade han att VIK såg på mig som en av flera målvakter som var aktuella inför säsongen 18/19. Han hade pratat med min målvaktstränare Peter Andersson i Stavanger Oilers.

– Som junior i Norge är det vanligt att man åker i väg på olika turneringar i Sverige för att testa sig mot bättre motstånd. Så det blev naturligtvis en dröm för mig att spela juniorhockey i Sverige på en högre nivå.

– Det var dock ett svårt val för mig att lämna Stavanger Oilers. Jag hade haft en av  mina bästa säsonger, där jag hade fått mycket förtroende i J20. Detta under en säsong där vi tog guld, och jag hade varit mycket med A-laget. Men samtidigt hade jag i bakhuvudet att jag troligen inte kommer få chansen att spela svensk juniorhockey igen.

– Men efter att jag hade varit på besök i Västerås, där Sjöström visade mig runt i stan och jag hälsade på ”Hellas” (Pär Hellenberg), ”Jacke” (Jakob Mylläri) och ”Zäta”, så kändes valet enklare. Och jag tänkte att om jag inte tar chansen nu så kommer jag ångra mig i efterhand.

Hur skulle du beskriva dig som målvakt?

– Som målvakt är jag lugn, det är svårt att komma under huden på mig under matcherna. Jag pratar mycket med mina spelare för att hjälpa dem så mycket som möjligt. Jag tycker det är kul att ha puck och använda klubban. Jag har en bra plock och goda reflexer. Jag är bra på spelet vid stolparna och nere på isen.

– Det jag vill förbättra i mitt spel är positioneringen, jag vill bli bättre på att vara tät och ”square” till pucken. Jag måste också bli bättre på mentaliteten att kämpa på varje puck och inte ge upp. Det är också något målvaktstränaren Patrik Sjöström har varit på mig om. Den sista är absolut den viktigaste.

Hur ser dialogen ut med Zäta och Paananen i A-laget?

– Jag har ingen speciell dialog med verken Zäta eller Paananen. Vi pratade lite när jag var uppe i A-laget under säsongen. Men det har inte varit mer än det.

Vilka forwards skjuter bäst i J20, du som målvakt måste ju han stenkoll på det?

– Det är väl Simon Falk, Viktor Lundberg, Albin Olofsson eller Eric Juhlin. Alla de har bra skott, inte alltid de skjuter så hårt men de brukar skjuta bra placerat. Förra året var också Lukas Henze, Linus Gustavsson och Hugo Ollila svåra att stoppa.

Vilka var viktiga i omklädningsrummet och så vidare?

– Eric Juhlin och Viktor Lundberg gillar att skämta och har några bra repliker på isen, båda på träning och i matcher. De gillar också att komma under huden på motspelarna. Sebastian Thors var också duktig på att skapa stämning i omklädningsrummet förra året.

Vilka är/var de mest kreativa spelarna i J20?

– De mest kreativa var nog Hugo Ollila och Linus Gustavsson. Två spelare med skickliga händer och bra klubbteknik som kunde hitta på otroligt roliga saker när de fick pucken.

– Simon Falk, Albin Olofsson, Eric Juhlin och Marcus Kivelä Carlzon har också bra klubbteknik och kan hitta på kreativa saker som är roligt att kolla på under matcher och träning. Man vet aldrig vad de kan hitta på, vart de ska skjuta eller vilka dragningar de tänkte visa upp.

– En annan som var svårläst var våran kapten förra året, Gustav Svensson. En riktigt grovjobbare som alltid satte laget först. Han hade inte den bästa tekniken jag har sett, men det hände att han hittade på en sinnessjuk dragning, gick ”coast-to-coast” eller placerade pucken rakt i krysset. Jag tycker han är en underskattad spelare.

Vilka backar var bäst i J20?

– De mest stabila backarna förra året var Calle Ehrnberg och Kalle Falk. Man kände en trygghet när de var på isen och dirigerade bakifrån. De har båda två goda offensiva egenskaper också.

Förresten, hur kommer det sig att du har så bra svenska? Och ditt efternamn låter mer flamländskt (Holland/Belgien) än norskt…

-Hahaha, tack! Jag abonnerade på svenska Pro Hockey i typ fem år, så jag har läst svenska under lång tid. Och så gick jag sista året på gymnasiet här i Västerås, då hade jag svenska i skolan.

– Det är korrekt angående efternamnet, min pappa är från Holland.

Till sist, vad är dina mål framöver?

– På kort sikt är mina mål denna säsongen att vara den tränarna litar på i viktiga matcher. Jag vill vinna matcher och hjälpa laget att nå långt.

– Jag har som ett mål att få chansen i en allsvensk match i säsongen även om det är tuff konkurrens med Kruse, Myrenberg och Enqvist. Samtidigt vill jag spela mig tillbaka i det norska landslaget.

– På lång sikt så har jag ett mål om att leva på att spela hockey. Jag till att börja med prova att spela mig in i VIK:s A-lag. Jag vill också ta en plats i det norska A-landslaget. Det är ju självklart att klart man har en dröm om att spela i NHL, KHL eller SHL, men det är viktigt att ha delmål på vägen dit.

– Men det viktigaste är att ha tålamod, att inte börja stressa och känna man har dåligt med tid. Bara för att man ser andra målvakter ha tidig framgång behöver det inte betyda något för dig, säger Theo avslutningsvis.