Tydlig trolig Eric Karlsson-effekt mot AIK med andra raka segern då VIK tacklade sig in i matchen efter så ifrågasatte Rosdahls dubbla bröstvärmare då Engstrand avgjorde med efterlängtad läckerbit

ARKIVFOTO.

VIK tog en så efterlängtad seger mot ett lag från den övre halvan efter en stark vändning från 0-2 till seger med 4-3 hemma mot AIK på fredagskvällen.

Men det var väldigt mycket AIK första halvan av matchen. Korhonen var bra i första perioden då AIK hade många chanser (9-4 i spel 5-mot-5). Hayhurst hade dock en i ribban i PP.

Yttern Elias Ekström, inlånad från Örebro, hade det lite tufft även han inledningsvis och kom på mellanhand på offensiv blå men Korhonen tog även det friläget.

Rättvist till slut 0-1 efter att att Rosdahl inte låg tillräckligt tight på sin gubbe och Sjögren tittade nog lite puck då det rasslade i nät i slutet av första perioden.

Stort spelövertag AIK även inledningsvis på andra men VIK började visa gnista med fysiskt spel, bland annat två rejäla bröstvärmare av Rosdahl som sakta men säkert väckte VIK.

Jansson tog en kanske övertänd interference, samtidigt bra att backarna försöker boxa ut och ligger på gränsen. 0-2 i PP sedan Malmström, som verkligen hade en tung start på kvällen, inte alls var vaken då Pooley skickligt hittade Tärnströms blad. Där måste en defensivback som Malmström vara mer påslagen.

VIK kom dock allt mer och så kvicke centern Svante Sjödin, bäst på plan kanske, låg bakom både reducering och kvittering:

1-2 via hårt slit plus finess av Sjödin och Kvist där den förstnämnda också visade bra känsla och hittade Jakobsson ren.

2-2 efter nya bravader av Sjödin, tufft slit av Jakobsson och pucktrillande av Hayhurst och Jansson dukade för mäktigt skott av så skicklige Fransén. Trots mycket puck AIK 4-2 chanser till VIK i spel 5-mot-5 i andra perioden om jag räknade rätt.

Tredje inleddes med goda chanser, bland annat för Rosdahl, men nya bommar. Lyckåsen var kanske lite slarvig med klubban då han trippade Bagenda. 2-3 i PP sedan bland annat Folin kom helt fel med ryggen emot Åkerström som fick all yta att åka och sikta. Defensivbackarna gjorde några få men kostsamma misstag i afton…

Men VIK dominerade faktiskt resten av perioden, tända av det fina stödet från VIK Support. Jakobsson serverade chans för utmärkte Sjödin.

Fransén fortsatte att skina men brände läge. Det fina spelet gav utdelning då en annars misstänkt halvskadad Komarek slet och finessade fram en puck till Rosdahl som hade ögon i nacken och elegant friställde Ekström som satte 3-3.

Norberg fixade sedan ett PP. Efter en tekningsvinst av Kvist (som faktiskt är 56-procentig i teken efter många ytterår) visade åter Fransén, Hayhurst och Lyckåsen sin ypperliga PP-förmåga att flytta pucken snabbt och precist (just de två är nyckelorden).

Hayhurst hittade sedan Engstrand som äntligen fick bästa möjliga belöning för sitt förbättrade och uppstädade spel på sistone med en matchvinnande delikatess som gav 4-3. I slutet hade VIK fler chanser efter bra grejer av Rosdahl som verkligen tände till efterhand i afton.

Jakobsson hade ytterligare en chans och VIK gladde verkligen publiken som efter många tårfyllda hemmamatcher fick jubla och vara lyckliga i stunden.

SAMMANFATTNING

Kan detta vara kvällen då det lite vände och gnistan i och runt VIK tändes? Kanske kan det vara så. Ty, det var en högst imponerande vändning mot ett starkt AIK.

VIK vann chanserna 18-14 i spel 5-mot-5. Segern var därmed inte orättvis. Efter att AIK dominerat första perioden och inledningsvis på andra vann VIK chanserna sista 40 med hela 14-5 enligt mina noteringar.

Eric Karlsson eller någon måste ha sagt något väldigt tändande i första periodpausen, för i andra kom VIK ut frustande, dock bara med en viss fördröjning i perioden. Tidigare ojämna spelare som Lyckåsen (9-2 i NP) och Rosdahl (10-2) gjorde sina klart bästa matcher hittills i VIK, även mycket mer fysiska i afton.

Så här är ju hur denna årgång av VIK måste spela. Detta Gulsvart kommer sällan ha mer talang än lagen från den övre halvan. Då måste receptet varje kväll vara att tackla och spela hårdast. Det enkla är oftast det mest geniala.

Sen är det inte så enkelt, trots allt, att det bara är att kämpa och tackla. Det gäller ju att ha en tydlighet så att alla går i rätt lägen. Detta så att den som tacklar loss en puck får en avlastning som hämtar trissan. Men kanske är Karlsson på väg att sätta det så det blir en större tydlighet och trygghet?

Men det finns även en del talang som i Svante Sjödin. #46 var bäst med hela 11-0 i NP, +2 och flera målgivande förarbeten. Den kombinationen av blixtrande snabbhet, hårt jobb och allt mer offensiv känsla blir spännande att följa.

Ekvationen bygger ju på att någon av de tre unga centrarna Zether, Kant och just Sjödin tar ett kliv och blir en vass andracenter. Och i afton var Sjödin verkligen minst en bra andrecenter på hög HA-nivå.

Det är också lovande att Zether (5-0 i NP) verkar börjar ta centerkliv. #41 var återigen effektiv efter sin starka insats i Vimmerby, men denna gång mot ett mycket bättre AIK. Zether har börjat samla ihop till lite poäng efter några läckra framspelningar.

Örebrolånet Elias Ekström inledde anonymt och vattentrampandes, men kom liksom hela laget mer. Viktigt för självförtroendet, som enligt uppgifter är nere efter lång poängtorka i Örebro, att Rikards brorson fick näta efter delikat förarbete av Rosdahl och Komarek.

Ekström gjorde 26 poäng i SHL ”nästan från en fjärdekedja” i Örebro för två säsonger sedan. Så här beskrev NA-reportern David Hellsing yttern för mig före matchen:

Spelskicklig, fina handleder. En playmaker. Men tar också det hårda jobbet. Fått gnugga i en sån kedja i många år i Örebro. Så lite lirare och grovjobbare i samma paket. Men tunn fysiskt och väger lätt i närkamperna. Och har spelat helt utan självförtroende sedan förra säsongen. Så en bra start är nog viktig för honom i Västerås.

Men det verkar som Komarek nästan lirar småskadad, det hämmar verkligen offensiven bitvis, ”bara” 5-1 i NP. Samtidigt kom centern lite mer under matchen och andraassisten före 3-3 var en smakfull kombination av slit och finess signerad #67.

Var detta också kanske vändningen för Rosdahl efter en blek start i VIK? Eric Karlsson kanske bättre än tidigare coacher kan nå fram till #92 gällande att yttern måste spela lika hårt här som i SHL för att vara effektiv.

Alltid fullt åkandes och driftige Hayhurst fortsatt tongivande med hela 9-2 i NP igen. Kanadensarens två nya assist i afton gör att det bara är tre poäng upp till poängligaledning, men tight där i toppen och just nu är #15 på plats 16 i totala poängligan, men kan ju öka om hela VIK vaknar.

Engstrand har jag ju berömt ganska stadigt på sistone efter att ha städat upp sitt spel markant, och fick kröna en rad fina matcher med en matchvinnande delikatess. Kanske kan det få #29 att släppa loss lite mer i avslut?

Kvist var också tillbaka i sin isvinnande högintensitetshockey.  Den ökade konkurrensen, från nästan noll, efter Ekströms inträde är så nyttig, som den alltid är. Nu fick inte ens Hammerer byta om, och Kangas fick sitta på bänken. Tråkigt för dem i stunden, men så nyttigt för helheten.

Lyckåsen verkar också mått bra av att får lyssna mer på Karlssons stämma. #56 var markant mycket mer på i det fysiska spelet. I min bok var detta Lyckåsens klart bästa match i VIK med hela 9-2 i NP som bäste back i afton.

På backplats gladde återigen enormt talangfulle Fransén som ibland bjuder på nummer som får en att häpna med sin kombination av storlek, rörlighet och spelskicklighet. Känns som en framtida NHL-back inom några år.

Annars en bra del att börja i nya Karlsson-VIK: Tackla igång sig. Det verkar vara VIK:s melodi.

Nu är frågorna om VIK orkar spela så här fysiskt varje kväll, när laget ska få ihop 60 hela minuter mot topplag och om detta lite var vändningen för en del offensiva pjäser?

Men en sak och dag i taget. Man måste njuta i stunden här i livet.

PUCKLIGAN

5 Svante Sjödin

4 Albert Lyckåsen

3 Kim Rosdahl

2 Noel Fransén

1 Jacob Hayhurst

***

Till sist, lovade min dotter att publicera hennes stolta verk: